Forskarporträtt
Telomerer – en pusselbit i kartläggningen av cancerutveckling
Namn: Göran Roos,
professor i patologi
Sedan drygt tio år tillbaka har Göran Roos forskning varit inriktad på celldelningens mekanismer. I fokus står kromosomernas ändar, telomerer, och enzymet telomeras och deras betydelse för cellens livslängd och utvecklingen av cancer.
Telomerer sitter i slutet på varje kromosom, som ett skyddande lock för att kromosomens information inte ska skadas och skapa förvirring i cellmaskineriet. Telomerna består av en upprepad DNA-sekvens, TTAGGG, som är exakt lika hos alla däggdjur.
– Länge trodde man att det var nonsens-DNA, att informationen inte betydde något, men nu vet vi att sekvenserna har en roll i utvecklingen av cancer, berättar Göran Roos.
Vid varje celldelning förkortas telomererna.
– Korta telomerer leder till en genetisk instabilitet som i sin tur ökar sannolikheten för förändringar av arvsmassan vilket i sin tur kan öka risken för tumöruppkomst, förklarar Göran.
Telomerena skyddar arvsmassan och deras längd är kopplad till cellens åldrande. När cellen är gammal och telomererna för korta slutar den att dela sig. Telomerena är därför en förutsättning för ”evigt liv”. Telomererna kan förlängas av ett enzym som kallas telomeras.
– I de flesta vanliga celler är telomeraset inaktivt men i tumörer aktiveras det. Det innebär att telomererna aldrig blir så korta att cellerna slutar att dela sig. Tumören får ”evigt liv”.
Men telomeras finns inte enbart i tumörer utan också i celler som måste ersättas ofta som i huden eller testiklarna.
– Möss som helt saknar telomeras tappar hår, får blodbrist och blir sterila. Även växter behöver det för att utvecklas och överleva, berättar Göran.
Det var först 1994 som man fann telomeras i tumörer. Göran Roos och hans forskningsgrupp var de bland de första att upptäcka det. De har sedan visat att personer med kronisk lymfatisk leukemi, den vanligaste leukemiformen bland vuxna, som vid insjuknandet hade långa telomerer i sina leukemiceller var de som levde längst, nästan dubbelt så lång tid som de som hade korta telomerer.. Telomerlängden i tumörcellerna har alltså betydelse för patientens överlevnad, vilket även gäller andra tumörformer.
Men när forskarna analyserade telomerlängden i normala blodceller hos tumörpatienter upptäcktes förvånande nog det omvända förhållandet.
– Det har till exempel visat sig att bröstcancerpatienter med långa telomerer i sina blodceller har en sämre överlevnad. Vi vet ännu inte varför men tror att det kan vara kopplat till immunförsvaret. Ett bra immunförsvar tyder på en hög cellomsättning, som i sin tur leder till kortare telomerer.
Telomerernas längd i blodcellerna kan med andra ord säga något om en bröstcancerdrabbads framtidsutsikter.
– Det är en av flera indikatorer som ska vägas samman. Men vi vet nu också att det kan ha samma funktion vid andra cancertyper. Långsiktigt kan det även få betydelse för val av behandling, menar Göran Roos.
Göran och hans forskargrupp har även funnit att det finns en koppling mellan pappans och barnens telomerlängd.
– Barnen ärver till stor del sin telomerlängd från pappan, men det har visat sig att under livets gång tunnas den kopplingen ut vilket kan vara en effekt av vår livsstil.
Kan då långa telomerer vara en garanti för ett långt och frisk liv?
– Det har spekulerats mycket kring det. Men så enkelt är det tyvärr inte. Andra faktorer som exempelvis hur vi lever spelar säkert en viktigare roll, säger Göran Roos.
Mer om Göran
Gör på fritiden: Försöker motionera, trädgårdsarbete, foto, TV-slappar
Läser helst: Håkan Nesser, DN
Äter gärna: Grillad entrecôte
Lyssnar på: Jazz, Dire Straits, Katie Melua
