Intervju
På spaning efter Parkinson

Namn: Ingrid Strömberg,
professor, integrativ medicinsk biologi
– När man transplanterar in dopaminceller växer de och allt ser bra ut, säger Ingrid Strömberg, men det blir ändå bara en del av transplantatet som utvecklas. Vissa celler går inte vidare. Vi försöker ta reda på varför, framför allt genom att studera hur dopaminsystemet utvecklas på fosterstadiet.
Hon är lågmäld och vill inte så gärna tala om sig själv, hon berättar däremot intensivt och levande om sjukdomen och sin forskning kring dess orsaker, ett projekt som följt henne sedan doktorandtiden.
Parkinsons sjukdom stör motoriken med bland annat skakningar och stelhet som följd. Orsaken är dopaminbrist, som försämrar överföringen av nervimpulser. Sjukdomsdebuten sker vanligen mellan 55 och 60 års ålder. Ungefär 2 000 personer insjuknar varje år i Sverige.
I teorin ser transplantationerna ut som en bra väg till bot. Sjukdomen kan behandlas med läkemedel, men inte direkt med dopamin eftersom det inte kan passera blod-hjärnbarriären och nå till hjärnan. Istället ger man förstadiet L-dopa (levodopa) som senare omvandlas till dopamin – det var det som Arvid Carlsson i Göteborg fick nobelpris för 2000. Problemet är emellertid att doserna måste ökas efterhand. Så småningom uppträder biverkningar, mest som ofrivilliga rörelser, dyskinesier, och behandlingen tappar effekt. Därför hoppades forskarna mycket på att kunna sätta in en dopaminkälla direkt i hjärnan.
Ingrid Strömbergs grupp har konstaterat att en del av hjärnans stödjeceller, astroglia, verkar ha stor betydelse i processen och studerar nu samspelet mellan dem och dopamincellerna. Ett annat spår är frågan om vad som gör en människa parkisonsjuk. Hur skadas en fullt utvecklad hjärna på det sättet?
– Där har vi funnit att kosten har betydelse. Speciellt antioxidanter har positiv verkan och numera ger vi försöksdjuren blåbärsextrakt.
Ingrid Strömberg blev professor vid avdelningen för histologi med cellbiologi 2002 och kom då direkt från Karolinska institutet i Solna. I den ofrånkomliga jämförelsen tycker hon att Umeå universitet har en vidare och mer öppen atmosfär medan KI är större och därmed mer händelserikt.
– Umeå ligger lite avsides, det kommer man inte ifrån, men å andra sidan är Karolinska egentligen bara en medicinsk fakultet – här finns öppningar för vidare samarbeten.
Ett exempel är förstås det starka forskningsområdet med namnet Nervsystemet. Ingrid är ordförande i den ledningsgrupp som samlar Umeås toppforskare inom många delområden som bland annat: stroke, ALS, demenser, styrning av handen, nervtransplantationer och Parkinson.
Mer om Ingrid
Bor: Tomtebo
Familj: Make
Favoritforskare: Två starka kvinnor: Rita Levi-Montalcini, nobelpristagare i fysiologi (medicin) 1986, och Ann Graybiel, professor i neurovetenskap vid MIT, USA.
Hobby: Trädgårdsodling
Bäst i skivsamlingen: Alla former av opera
Äter helst: Fisk
Favoritplats: Där kappsäcken står; jag tycker om att resa