Intervju
Forskning om varför vi blir de människor vi blir
Namn: Kerstin Holmlund
Kerstin Holmlund, professor i pedagogiskt arbete, har under sin tid som forskare hållit sig inom ett tvärvetenskapligt område som på ett eller annat sätt berört barndomsfrågor.
-I grunden har jag haft en nyfikenhet på varför vi människor blir de personer vi blir. Jag har varit intresserad inte bara av barnet som isolerad varelse, utan även av barnet som samhällsvarelse och del i ett större sammanhang, berättar Kerstin.
Under flera års tid har Kerstin arbetat med en stor studie där frågan ”Har vi frihet att välja våra livsöden?” varit utgångspunkt.
-Jag blev i en tidigare studie intresserad av hur fattigdom påverkar en människa, förklarar Kerstin, som denna gång valde att studera barn i fattigdom i industrialiseringsperiodens Stockholm.
Barnens bästa fick inte styra
I olika delstudier har Kerstin undersökt vad som egentligen styr människors liv.
Fattigvården, det som idag är en del av socialtjänsten, och dess regelverk och tillämpning har hon undersökt ingående.
-Jag har sett att det vid den här tiden var ekonomin och ett individuellt försörjningskrav som stod i centrum, medan barnen och deras behov fick obetydlig uppmärksamhet, när båda föräldrarna arbetade blev barnens tillvaro oviss, berättar hon.
Kerstin har också studerat hur man på den tiden såg på utbildning och fostran, samt hur folkskolan och fattigvården samarbetade. Hon berättar att många samhällsproblem löstes genom att man placerade barn vid institutioner av olika slag. Folkskolan kunde inte ta hand om alla fostransuppgifter.
-Jag ville veta vad som händer med barn när de skiljs från sin familj, säger Kerstin.
-Jag har följt 55 familjer där något av deras barn placerats i barnkrubban, som var en slags tidig barntillsyn. Jag har följt familjernas samtliga barn tills de blev vuxna och även deras föräldrar. Det är intressant att se generationsförhållandena: hur föräldrarna hade det och vad som hände med barnen, fortsätter hon.
Olika synsätt på hur ett barn formas
Genom studien har Kerstin fått ett barndomssociologiskt perspektiv på livsförhållanden. Hon har kunnat se två skilda synsätt som präglade tiden, och som fick väldigt olika konsekvenser.
-Det fanns en grupp som tänker att det är ett barns karaktär, beteende och arv som gör att man lever på ett visst sätt, och det var den synen som fick genomslag i socialpolitiken. Andra menade att man måste se till vilka sammanhang barnen finns i, till exempel vilka materiella tillgångar och faktiska möjligheter de har, men företrädare för sådana uppfattningar blev starkt ifrågasatta, förklarar Kerstin.
Ständigt aktuella frågor
Kerstin tycker att det är intressant att titta på vilket sorts ansvar vuxengenerationen har när det gäller barn, eftersom barn ofta får ta konsekvenserna av ”det som vuxna inte klarar av att ordna upp”.
-Det fanns vid den här tiden svårigheter att se barn som en ny individ och att veta vad vuxengenerationen skulle ge det nya barnet för att det skulle kunna hantera en framtid som ingen visste hur den skulle se ut. Det fanns en tendens att överbetona det existerande samhällets värderingar på bekostnad av de nya människorna och framtiden. Man fostrade barn till en yta som passade den aktuella vuxenvärlden, istället för att fråga sig hur man kunde stärka de individuella variationerna och motverka likformighet för att få en starkt samhälle där mångfalden rymdes, förklarar hon och tillägger:
-Även om detta är långt tillbaka har samhället fortfarande samma frågor att ta ställning till!
Mer om Kerstin Holmlund:
Fritid: Musik, att vara ute i naturen, umgås med barnbarnen.
Reser: Gärna! Sällskapet är viktigare än platsen, det viktigaste är att en resa blir både intressant och rofylld.
Äter helst: Grönsaker och fisk. Gillar kryddstark mat, helst asiatiskt.
