Nya professorer
Kromosomernas betydelse för arvsmassan
Namn: Jan Larsson
Förändringar i antalet kromosomer och förändringar i antal av vissa kromosomdelar har länge varit kända som orsaker till många sjukdomar. Förändringarna är också vanligt förekommande i cancerceller. Trots det har kunskapen varit begränsad om hur sådana förändringar generellt sett påverkar arvsmassans funktion.
Jan Larssons forskning är inriktad på att förstå kromosomernas betydelse och funktion för att organisera arvsmassan och för att den ska fungera på rätt sätt.
Fokus ligger på att försöka identifiera och analysera de regleringsmekanismer som påverkar hela kromosomer eller regioner av en kromosom. Exempel på den typen av mekanismer är doskompensering som hos däggdjur innebär inaktivering av honors ena X-kromosom och imprinting, d.v.s. gener som uttrycks olika beroende på vilken förälder de nedärvts från. Larsson använder bananfluga som är ett klassiskt modellsystem för genetisk forskning.
Forskargruppen har hittat nya, tidigare okända, funktioner hos kromosomen när det gäller att finjustera uttrycket från gener och har även visat hur genernas uttryck förändras när antalet kromosomkopior ändras.
Fakta om Jan Larsson
Jan Larsson föddes 1966 i byn Hökmark, Skellefteå kommun. Han har studerat molekylärbiologi och disputerade 1997 vid Umeå universitets institution för genetik med en avhandling om hur gener regleras. Året efter fick han en forskarassistenttjänst och år 2002 anställdes han som gruppledare vid Umeå centrum för molekylär patogenes där han 2003 blev docent i genetik.
2008 erhöll Larsson Umeå universitets karriärbidrag. Samma år fick Larsson av Vetenskapsrådet en särskild forskartjänst i epigenetik placerad vid institutionen för molekylärbiologi. Där är han sedan 2011 anställd som lektor i genetik.
Larsson anlitas som granskare av vetenskapliga tidskrifter samt nationella och internationella anslagsgivare.
Jan Larsson är sedan den 15 maj 2011 professor i genetik.
