Intervju
Så sparar man 10 miljarder åt staten
Namn: Erland Mårald
"Att problematisera och föra ihop olika vetenskapliga synsätt redan i början av ett projekt kan spara både tid och pengar."
Cliopriset som delas ut till framstående yngre historieforskare gick 2008 till Erland Mårald. Han fick det framförallt för sitt arbete med Svenska miljöbrott och miljöskandaler 1960–2000 (2007). Ett av fallen i boken handlar om tunnelbygget i Hallandsåsen, något som Erland Mårald menar är ett exempel på hur humanioraforskare, om de finns med från början i ett projekt, kan spara både tid och pengar åt staten.
– När jag var doktorand blev jag anlitad av tunnelkommissionen för att göra en utredning efter misslyckandet i Hallandsåsen 1997. Då jag gick igenom materialet visade det sig att alla varningssignaler om att det här inte var ett bra ställe att bygga en tunnel på fanns med från början. Min slutsats var att om de hade haft en idéhistoriker som ifrågasätter, resonerar, ställer saker mot och för varandra, och inte bara har ett fyrkantigt ingenjörstänkande, så hade problemen kunnat undvikas. Och då hade man kunnat spara ungefär 10 miljarder åt staten, säger Erland och ler lite försynt.
Erland Måralds nuvarande arbetsuppgifter handlar mycket om Future Forests, det största tvärvetenskapliga forskningsprogram om skogen Sverige skådat. Meningen är att producera kunskap för ett hållbart skogsbruk i framtiden.
– I forskningsprogrammet deltar jag i en grupp som består av historiker, idéhistoriker och en filosof. Själv var jag under en period också med i programledningen, men framförallt är min del egen forskning om bland annat främmande trädslag. Här finns starka åsiktsskildringar och en hög grad av osäkerhet. Vad händer till exempel om man planterar in främmande arter i vår flora?
Det finns inga tydliga vetenskapliga svar, och även om man kommer fram till naturvetenskapliga rön, så blir det en fråga om de syften man har? Svaren kommer att variera.
– Om man kan se saker i ett sammanhang, medverka med övergripande resonemang, som humanister är bra på, så bidrar vi med att problematisera och föra ihop olika vetenskapliga synsätt. Då blir vi bryggan mellan humaniora och naturvetenskap, något som jag tycker har fungerat bra inom Future Forests.
Att det blev forskning som Erland Mårald kommit att syssla med har delvis med ett tungt arv att göra: Pappa historiker och en mamma som under en period var doktorand samtidigt som Erland själv.
– För oss som började forska på 1990-talet var det väldigt öppet. Vi var som ”40-talisterna” inom akademien, där möjligheterna öppnades allteftersom vi banade oss fram. Fast när jag påbörjade grundutbildningen hade jag ingen tanke på att forska. Att tentera var inte särskilt roligt, men att sitta och skriva hemtentor och uppsatser gav blodad tand.
Fakta om Erland Mårald
Erland Mårald, född 1970, doktorerade år 2000 med avhandlingen Jordens kretslopp: Lantbruket, staden och den kemiska vetenskapen 1840–1910. Sedan dess har han varit med och författat en lång rad böcker, artiklar och skrifter; den senaste handlar om Romarrikets fall som en miljöhistorisk grundberättelse (2012).
Ångermanland är en del av Sverige som Erland Mårald skildrat med kapitlet ”Sandslån: Mellan urskogen och världen” i antologin När dalen var röd och kusten blev hög (2008). Det är främst miljöhistoria, med anknytning till idéer, vetenskap och teknik, inom det så kallade VTM-området (Vetenskaps-, teknik- och miljöstudier), som ingår i Erland Måralds forskningfält.
Erland Mårald är sedan den 1 februari 2012 professor i idéhistoria.
