Intervju
Kvinnor som politiska aktörer
Namn: Svante Norrhem, professor i historia
Under framför allt 1600-talet men även 1700-talet så var riksrådshustrur och vissa adelskvinnor en maktfaktor att räkna med. Men på 1800-talet försvann kvinnornas inflytande nästan helt och hållet. Kvinnor som politiska aktörer står i fokus för Svante Norrhems forskning.
– Männen är de som haft den formella makten och därför har man och därför har man tenderat att se det som de var de enda politiska aktörerna men det stämmer inte. Kvinnor har agerat informellt, de har varit aktiva på ett annat sätt. Tyvärr har den informella maktens historia länge inte fått det utrymme den förtjänar, konstaterar Norrhem.
Det är också svårare. Det kvinnliga inflytande går inte att hitta i protokoll eller debatter. Istället har Svante letat i kvinnors, men även mäns, brevsamlingar.
– Där ser man hur de är med och påverkar olika beslut. Det var också något som var allmänt känt på den tiden. Diplomatiska sändebud med uppgift att kartlägga den politiska makten var alltid intresserad av att hitta kvinnor med inflytande. Den Österrikiska ambassadören i 1690-talets Stockholm hade till exempel som uppgift att ta kontakt med och lära känna dessa kvinnor. Kvinnorna var inte beslutsfattare men de var del av ett politiskt sammanhang, oftast genom sina män, och kunde på så vis påverka beslutsgången.
Ebba och Christina
Ebba Brahe och Christina Piper är exempel på kvinnor med informell makt.
– Christinas man Carl jobbade för kungen. Hon ansågs kunna påverka sin man och indirekt kungen. Men hon hade också en egen agenda. Hon var affärsmässig och köpte och sålde tjänster. Ebba Brahe försökte skapa makt åt sig, sina barn och sin man. Genom framför allt att mäkla äktenskap byggde hon en strategisk maktposition.
Svante Norrhem är noga med att påpeka att dessa kvinnor inte var speciella, det fanns fler, kvinnor var en del av en den politiska strukturen och de var medvetna om det och använde sig av sin position.
– Att kvinnor på 16- och 1700-talet haft inflytande har varit känt men de har setts som undantag, de har utmålats som de gått mot strömmen men jag menar att de istället flöt med den. Drottning Kristina var däremot ett undantag som formell makthavare.
Enkönad historia
Svante tycker att det är viktigt att den totala bilden av makten, både den informella och formella kommer fram.
– De flesta biografier handlar om män, vilket inte är konstigt eftersom de hade den formella makten, men de beskriver männen som att de fattar alla beslut själva, som om de inte blev påverkade av vare sig andra män eller kvinnor, vilket givetvis är orimligt.
Svante menar också att historisk forskning är viktig även för dagens samhällsdebatt.
– En del använder sig av historien för att legitimera sina argument i exempelvis jämställdhetsfrågor, som att det alltid funnits en arbetsuppdelning, att kvinnor inte deltagit i beslutsfattandet, att de ska hålla sig tysta i bakgrunden, men det stämmer inte. En historikers uppgift är att påpeka att det man refererar till ”som i alla tider”, kanske bara sträcker sig till 1950-talet.
Ett annat exempel tycker han är debatten om homosexuella föräldrar.
– Det sägs ofta att barn alltid vuxit upp med två föräldrar, en man och en kvinna, men det stämmer inte, andelen barn som bara vuxit upp med kvinnor är hög. Tänk bara hur det såg ut under alla krigsår.
Att han gör den jämförelsen är ingen slump för han har också varit med om att skriva ett översiktsverk om svensk HBT-historia.
– Det var ett stickspår. Efter disputationen studerade jag homosexuellas livsbetingelser i Västerbotten. Mitt nya projekt är att undersöka konflikten mellan Sverige och Danmark och Frankrike och Österrike 1648-1735 och hur de inblandade länderna på olika sätt utnyttjade konflikterna för sina egna syften.
Mer om Svante Norrhem:
Äter helst: vegetarisk – tre dagar i veckan
Lyssnar på: tystnaden
Gör på fritiden: odlar bin och pysslar i trädgården
Läser gärna: historiska böcker och biografier
