Intervju
Bilden av Norden genom tiderna
Namn: Heidi Hansson
Irländska författarinnor är ett av Heidi Hanssons forskningsintressen. Reseskildringar från norra Norden under 1800-talet ett annat. Norden beskrivs ömsom som ociviliserat ömsom som lite av ett nostalgiskt idealsamhälle. Skildringarna skiftar mycket beroende på författarens ursprung och förväntningar.
– En historisk reseskildring är aldrig riktigt sann. Därför är det också viktigt att känna till vilket land författaren kommer ifrån. Det påverkar vad han berättar och inte berättar om. Det gemensamma bastubadet var till exempel inget som gick att berätta om i det viktorianska England, förklarar Heidi Hansson.
Reseskildrarna under 1800-talet var nästan uteslutande män och de beskrev sig gärna som äventyrare.
– Så äventyrliga var ofta inte deras färder, utan de reste för det mesta från prästgård till prästgård, konstaterar Heidi, som framför allt har studerat engelskspråkiga berättelser och vilken bild av Norden de skapat.
– Norden framställs ofta som något som ska erövras eller som de ska bli erövrade av. Tyskarna är mest positivt inställda. Många engelsmän beskriver Norden som ett jakt- och fiskeområde, en ekologipark, där man kan uppleva det orörda. Sverige framställs också ofta under 1800-talet som världens ärligaste land.
Ett exempel på hur skildringarna kan se ut är den amerikanske resenären Bayard Taylor beskrivning av västerbottningarna:
"Folket i denna trakt äro i fysiskt afseende verkliga mönster, stora, skulderbreda, starkbenta, kraftiga och af frisk färg, och qvinnorna ibland dem hafva ingen aning om svaga nerver, såsom jag tror mig kunna påstå. De naturliga följderna af en sådan hälsa äro sedlighet och rättskaffenhet, oafsedt den massa af blomstrande och kraftfulla barn, hvarmed hvarje familj är välsignad. Om hälsa och dygd icke utgöra borgen för mensklig lycka, så finnes säkert icke någon sådan. Dessa Norrlänningar synas vara ett i det hela lyckligt och belåtet folk." (Nordisk resa. Sommar- och vinterbilder från Sverige, Lappland och Norrige. Stockholm: P. G. Berg, 1859)
Vilda samer
Många författare reser också med förutfattade meningar som de vill få uppfyllda.
– De söker vilda samer och finner kristna. När det inte stämmer berättar hur de tror att det var förr.
För Heidi är inte det viktiga hur sanna skildringarna är. Hon intresserar sig mer för det raster som författarna ser Norden igenom.
– Texten är en egen verklighet. Den säger mycket om den ideologi, kulturuppfattning och tolkningsmönster som råder i skildrarnas samtida kultur.
Kvinnors skildringar av de nordiska länderna kring sekelskiftet1900 är det som står i fokus för Heidis forskning nu.
– Norden var progressivt när det gällde kvinnofrågor. Kvinnorna i Finland fick rösträtt tidigt. Den bild som målades upp var av en modern, framåt och frigjord region.
Författarinnor passade inte in
Irländsk bokhistoria samt irländsk litteratur från 1800-talet och fram till nu är andra spår i Heidis forskning.
- Bilden är att det bara är män som skriver. Men det fanns ett hundratal kvinnliga författare på Irland under 1800-talet. Jag har bland annat koncentrerat mig på den första professionella författarinnan, Selina Bunbury som levde mellan 1802 och 1882.
Under uppbyggnaden av den irländska självständigheten försvann hon och de andra författarinnorna ur historieskrivningen. Heidi menar att det ofta var av politiska orsaker.
– För att kunna bli författare krävdes utbildning och pengar. Det innebar vanligen att de var protestanter. Kvinnliga författare med protestantisk bakgrund passade inte in i den bild man ville bygga upp i det katolska landet. Man ville hellre ha katolska gummor som berättade historier.
Namn: Heidi Hansson
Född: 1956
Äter helst: nyfångad sik med skogssvamp
Läser gärna: engelska deckare
Lyssnar på: Joni Mitchell
Gör på fritiden: Stickar, syr, plockar svamp, är beroende av ljudböcker
Text: Carina Dahlberg
