Intervju
Större rörlighet och närhet i Sverige i dag
Namn: Kerstin Westin, professor i kulturgeografi
Svenskarna har fått närmare till det mesta, trots att vi i den dagliga debatten ofta får höra att det är tvärtom. I dag lever vi närmare butiker, vårdcentraler, barnens skolor och vi har också närmare till exempelvis post- och banktjänster jämfört med för 10 år sedan. Valfriheten att bosätta oss var vi vill har ökat och vi prioriterar att bo nära människor vi tycker om och de platser vi besöker i vardagen.
Många av oss har nog en känsla av att det är tvärt om, att bensinstationer läggs ner, att affärer flyttar ut till ytterområden och att avstånden mellan människor ökar genom att allt fler väljer att bo ensamma.
– För vissa, i små byar, kan det stämma, men om man ser till det stora flertalet så har närheten ökat, förklarar Kerstin Westin.
Kerstin Westin studerar framför allt människors vardagliga rörlighet och vilka transportmedel vi väljer. Hon intresserar sig för våra vanor, värderingar och attityder, varför vi väljer som vi gör och vilka som väljer att göra på samma sätt.
– Alla kvinnor eller alla ungdomar resonerar exempelvis inte på samma sätt, men vi vill gärna tro det, för det är ett enkelt sätt att ordna in olika grupper. Jag försöker att hitta andra mönster genom att ta reda på vad enskilda människor gör och se vad som förenar och skiljer dem åt, förklarar Kerstin.
Rörliga pensionärer
Kerstin har bland annat låtit intervjua närmare 2 000 pensionärer om deras resvanor.
– Dagens pensionärer förflyttar sig och reser på ett helt annat sätt jämfört med för bara tio år sedan. De är mycket rörligare, både när det gäller att förflytta sig inom hemorten och till andra platser, konstaterar Kerstin.
Men pensionärernas resemönster skiljer sig från de som arbetar vilket ställer nya krav på samhällsplanering.
– Kollektivtrafiken är till exempel anpassad efter arbetstider och arbetsplatser och stämmer inte överens med pensionärernas behov. Därför åker en pensionär i Umeå inte buss oftare än de som bor i en glesbygdskommun som Vilhelmina, trots att turtätheten och tillgången är mångfalt större. En annan skillnad är att dagens kvinnliga pensionärer har körkort och bil i en annan utsträckning än tidigare vilket också skapa nya trafikmönster.
Glesa bygder
Glesbygd, eller glesa bygder, är av stort intresse för Kerstin.
– När man säger glesbygd låter det som om alla områden utanför städer är likadana. Men förhållandena i exempelvis Vilhelmina är inte alls desamma som i Gislaved, och då tycker jag det är bättre att tala om glesa bygder.
Kerstin kommer själv från en by, Siksjö, utanför Vilhelmina. I dag har byn 23 invånare men där det bodde så många i hennes barndom att det fanns en affär.
– Jag ser hur den byn skiljer sig från byar utanför Umeå. Det är längre till en större stad, men samtidigt nära till det mesta när man väl är i centralorten Vilhelmina. Allt ligger samlat på en mindre yta. Å andra sidan är utbudet också mindre, vilket kanske för ungdom känns mer begränsande än för äldre.
Hur ska skogen användas?
Hennes forskning om attityder och vanor har fört henne in i det nationella forskningsprojektet Future Forest.
– Jag jobbar tillsammans med en miljöpsykolog och undersöker olika attityder till skogen. Invandrare kan exempelvis uppleva skogen som skrämmande, andra använder den för rekreation och rehabilitering. Olika näringar som skogsbruk och turism har behov som kan leda till konflikter. Jägaren och svampplockaren har sin syn. Skogsägaren som bor i området ser annorlunda på skogen än den som lever långt ifrån sin skog liksom den som är beroende av den för sin försörjning och den som inte är det. Det här är ett extremt roligt och spännande projekt, konstaterar Kerstin Westin.
Mer om Kerstin Westin:
Äter gärna: All mat, särskilt om jag slipper laga den
Gör på fritiden: Jagar älg och rastar hunden
Läser: Det mesta, helst deckare på sommaren
Lyssnar på: Klassisk musik, gärna Dvorak. Sjunger till Barbara Streisand i bilen
Förebild: Svärmor som tog hand om 8 barn och skötte ett småjordbruk
