Doktorandporträtt
Världens viktigaste formel - fotosyntesen - fick Hanna att välja forskarstudier
Namn: Hanna Johansson Jänkänpää
Hanna Johansson Jänkänpää kom från Gällivare till Umeå 2002 för att läsa biologiprogrammet. Vid 27 års ålder är hon nu halvvägs in i sin forskarutbildning och ett projekt där hon undersöker fotosyntesproteiners betydelse för växter.
Hanna Johansson Jänkänpää började sin forskarutbildning direkt efter att hon hade tagit examen från biologiprogrammet vid Umeå universitet.
– Jag har alltid tyckt att det är intressant och spännande med nya rön. Under hela utbildningen funderade jag fram och tillbaka på att forska efteråt, och eftersom 5 av 40 års arbete inte är så mycket tänkte jag att jag lika gärna kunde testa, säger Hanna som inte ångrar sitt beslut.
Varierande arbete
Hanna är verksam vid institutionen för fysiologisk botanik, och forskar om saker kring fotosyntesen som ännu är oupptäckta.
– Jag forskar om proteiner som har med fotosyntesen att göra, och vilken betydelse de har för växten, säger Hanna och berättar vidare om projektet.
– Vanligtvis labbar man ju med växter under kontrollerade förhållanden inomhus, men på somrarna gör vi det utomhus så att man får se hur allt fungerar under naturliga förhållanden.
Hannas arbete varierar mycket från dag till dag. Vissa dagar ägnar hon nästan bara åt att labba.
– Jag maler ner växterna och mäter olika saker, just nu är det nivån av ett visst protein. Andra dagar sitter jag framför datorn och funderar över och sammanställer data från tidigare labbar.
Skrivandet av själva avhandlingen har hon inte börjat med än, men det kommer så småningom.
Forskningstid - och fritid
Att forskning kräver mycket tid är enligt Hanna en sanning med modifikation; hennes inställning är att det blir vad man gör det till.
– Jag har en väldigt bra handledare som är så målfokuserad i sina projekt att jag oftast inte lägger tid på onödiga saker som ändå inte går att använda i forskningen.
Hannas mål är att jobba åtta timmar om dagen, men om det behövs blir det mer än så.
– Det är lite svårt att styra sin egen tid när man jobbar med biologiska processer, man måste liksom anpassa sig efter växterna. Jag kan inte välja att vara ledig när som helst, säger Hanna.
Hon tycker dock inte alls att det sociala livet blivit lidande, och ägnar gärna sin fritid åt att träna, umgås med vänner och att vara ute bland djur och natur.
Framtiden öppen
Ganska precis halvvägs in i sin forskarutbildning har Hanna inte riktigt bestämt sig för vad hon ska göra efter disputationen.
– Det varierar från dag till dag. Ibland vill jag åka utomlands på post doc, som är den naturliga vägen efter disputation om man vill fortsätta inom akademin. Jag tycker också att det är kul att undervisa, så även det talar ju för att fortsätta på den akademiska banan. Samtidigt skulle det vara roligt att jobba på ett företag, men på ett bredare sätt än bara med min forskning; jag tycker till exempel att projektledning är roligt.
Goda råd
Hanna, som är studentfackligt engagerad, har slutligen några goda råd till dem som funderar på forskarutbildning:
– Det viktigt att känna till sina villkor som doktorand, och att man håller de tidsramar som finns så att de pengar man fått inte tar slut innan man skrivit klart sin avhandling. Sen säger många att det är viktigt att känna för projektet, jag tycker att det är minst lika viktigt att se till att man har en bra handledare!
