Genvägar

Intervju

Profilen: Pristagare som gjort akademisk raketkarriär

Namn: Patrik Danielson

Patrik Danielson har, trots att han bara är 30 år, utbildat sig till läkare, disputerat, etablerat sig som forskare, hand lett sin första doktorand och ansvarat för en internationell forskningskonferens. Under Umeå universitets årshögtid fick han sitt första vetenskapliga pris.

Det är nog ingen större överdrift att säga att ytterst få personer har hunnit uppnå det som Patrik Danielson har gjort redan vid 30 års ålder. Tillsammans med forskarkollegor vid anatomi och idrottsmedicin har han utöver allt detta skapat ett nytt forskningsfält inom området vävnadsnedbrytning i muskelsenorten dinos. Vid universitetets årshögtid tilldelades han Kungliga Skytteanska samfundets pris för sin forskning.

Trots att hans karriär antyder arbetsdagar i expressfart ger han ett lugnt och samlat intryck. Men när man hör honom berätta förstår man att nästan varje ögonblick ska vara meningsfullt och att en nyckel till framgång är hans stora kapacitet att jobba med flera saker samtidigt.
– Jag har inga problem med att koppla av, jag kan ta långa sovmorgnar utan dåligt samvete och ta dagen som den kommer när jag är ledig, försäkrar han. Det är det som gör att jag orkar.

Kårordförande och amanuens

Patrik är uppvuxen i Kramfors i en släkt utan akademiska traditioner. Direkt efter gymnasiet började han sin läkarutbildning vid Umeå universitet. Det var någon gång under termin tre eller fyra som han la in en extra växel.
– Vi hade en tvåveckors kurs som var ovanligt lättsam. Jag blev lite rastlös och kontaktade både anatomiavdelningen och studentkåren för att höra om de hade användning av mig.

Och det hade de. Han blev vice kårordförande och amanuens i anatomi, något som också blev starten på hans forskar- och lärarkarriär.
– Men när nästa kurs som var betydligt tuffare började, undrade jag vad jag hade gjort, säger han med ett skratt.

Men det hindrade honom inte från att ett år senare axla kårordförandeskapet parallellt med heltidsstudier och amanuensuppdraget.
– Det var en väldigt värdefull tid. Jag satt tre år i fakultetsnämnden och två år i universitetsstyrelsen. Ska man jobba inom akademin är det viktigt att förstå universitets inre väsen.

Kombination av klinik och grundforskning

Han tog sin läkarexamen 2005. Två år senare, under samma vecka, blev han legitimerad läkare samtidigt som han tog sin doktorsexamen.
– Jag fick en forskar-AT-tjänst som gjorde det möjligt att både forska och jobba kliniskt. Eftersom jag hade börjat forska under kvällar, helger och framförallt under somrar, redan under studietiden, ser det ut som om det gick fortare att skriva avhandlingen än det gjorde. Sammanlagt ägnade jag nog fyra år åt avhandlingen.

Avhandlingen handlade om ”hopparknän”.
– Umeås styrka inom det här området är kombinationen grundforskning och klinisk forskning. Min avhandling var den första i en rad med just den inriktningen. Jag kom in på enheten för anatomi när samarbetet med idrottsmedicin inleddes och blev Sture Forsgrens och Håkan Alfredsons första gemensamma doktorand.

Läkemedel mot sensmärta – en möjlighet

Många elitidrottare men kanske ännu fler "vanliga" människor drabbas av smärtor i knän, hälsenor, axlar och armbågar.
– Tidigare trodde man att det bara rörde sig om överansträngning och en klassisk inflammation och behandlade det därefter, men vår forskning visar att det sker en oväntad aktivering i vävnaden av senans egna celler i kroniska stadier av sjukdomen.

Studier från bland annat Umeå har också visat att det saknas vetenskaplig grund för att kortisonbehandling av knä- och hälsenor ger någon effekt, eftersom det inte rör sig om en traditionell inflammation, utan snarare en slags överdriven läkningsreaktion följd av nedbrytning.

Patrik Danielson och hans kolleger har dessutom upptäckt att cellerna i de smärtande senorna producerar flera signalämnen som man tidigare trodde bara fanns i nervsystemet.
– Vi hittade bland annat neuropeptiden substans P. Den är sedan tidigare känd som en nervsignalsubstans som är viktig för vår uppfattning av smärta. Substans P är också känd för att vara inblandad i vad som kallas "neuroinducerad inflammation", vilket skulle kunna vara just vad personer med senåkommor är drabbade av.

Forskargruppen har visat att substans P kan få cellerna i senvävnaden att växa på ett när mast okontrollerat sätt som först liknar läkning men som sedan går över styr och det får blodkärl att växa in i senan – precis det som händer vid tendinos.
– Om man kan bevisa att det är en av orsakerna till smärtan och vävnadsförändringarna skulle man kunna behandla tillståndet med specifika läkemedel. Antingen genom att på något sätt blockera substans P och de andra ämnena eller genom att få substanserna att sluta bildas i senan, säger Patrik Danielson.

Det är just det som han nu undersöker i ett experimentellt forskningsprojekt, som stöds av bland annat Vetenskapsrådet, genom att odla mänskliga senceller och utsätta dem för olika signalsubstanser.

Hornhinnekirurgi nästa steg?

Patrik har sedan en tid tjänstledigt på halvtid från sitt universitetslektorat för att göra sin specialisttjänstgöring (ST) som läkare inom ögonsjukdomar.
– Som det ser ut just nu vill kliniken att jag i framtiden inriktar mig på hornhinnekirurgi. Intressant nog liknar hornhinnor och senor varandra och det finns ögonsjukdomar som liknar tendinos.

Kollagenet, en slags bindväv bestående av proteinkedjor, ligger parallellt ordnade i senor och i hornhinnor men när den strukturen kom mer i oordning uppstår ärrbildningar.
– Det är förmodligen då som senorna börjar smärta. Effekten i hornhinnan blir att den grumlas, vilket leder till synnedsättning och blindhet. Jag tror att principen också går att utvidga till andra vävnader och organ som exempelvis levern.

The Dolph Lundgren Award

Hans arbetsrum visar att han inte bara är en framgångsrik forskare och läkare utan även lärare och handledare. På väggen hänger utmärkelsen Terminens ros, från läkarstudenterna på tredje terminen till bästa lärare, inramad. Och lutad mot en stol står, den kanske något mindre seriösa, ”The Dolph Lundgren Award for best supervisor” som han fick av sin nyligen disputerade doktorand Gustav Andersson.
– Dolph gick också på Ådalsskolans gymnasium i Kramfors. Han har på senare år instiftat ett stipendium till den som går ut med bäst betyg, som han själv. Men eftersom det stipendiet inte fanns när jag gick ut tyckte Gustav att jag borde få något liknande nu, så han hittade på en egen variant, skrattar Patrik.

Frågan är nu vad hans andra doktorand, Ludvig Backman, och de som Patrik är biträdande handledare för, ska kunna kontra med när det blir dags för deras disputationer.