Intervju
Profilen: Med genus i centrum
Namn: Ann Öhman
Hon arbetar med forskningsprojekt i Sydamerika ena dagen, och leder nästa dag en av Umeå universitets mest expansiva centrumbildningar.
– Det är en utmaning. Men också roligt, spännande och enormt utvecklande, berättar Ann Öhman, föreståndare för Umeå centrum för genusstudier och docent vid institutionen för folkhälsa och klinisk medicin.
Två röda trådar har följt Ann Öhman genom arbetslivet – kärleken till Sydamerika och intresset för genusfrågor. Dessa båda passioner väcktes tidigt, då Ann engagerade sig i den internationella solidaritetsrörelsen. Engagemanget gav henne möjlighet att resa mycket, bland annat tilll Sydamerika, där hon blev medveten om mäns och kvinnors olika förutsättningar.
Sedan dess har hon återvänt till Latinamerika åtskilliga gånger, bland annat inom sin forskning, och just nu håller hon på att slutföra ett projekt i Equador.
– Tillsammans med en doktorand som bor i Equador har jag gjort en studie kring sexualitet, tonårsgraviditeter och genusbaserat våld i Equador. Vi har intervjuat unga tjejer, killar och representanter från olika myndigheter i ett område i Amazonasdjungeln där tonårsgraviditeter är betydligt vanligare än i resten av landet.
– Många av tjejerna har blivit utsatta för våld i sin relation, och de ges ofta skulden för oönskade graviditeter. De stigmatiseras inom sjukvården och får ofta inte gå kvar i skolan. Vi har också haft workshops där vi har diskuterat kring preventivmedel och sexualitet. Efter vårt arbete finns nu förslag på att starta en ungdomsklinik i området, och det tror jag vore en stor hjälp.
Fördubblat personalstyrkan under ett år
UCGS, där Ann Öhman jobbar som föreståndare på halvtid, bildades 2008 efter en sammanslagning av de två tidigare enheterna Kvinnovetenskapligt forum och Genusforskarskolan. Vid starten hade centret tolv anställda, men sedan dess har det tillkommit sju forskarassistenter, tio postdoktorer och fyra internationella gästprofessorer.
– Vi har haft en god ekonomisk utveckling sedan starten förra året, och UCGS har blivit en dynamisk, aktiv och spännande plats att arbeta på, berättar Ann. Förutom forskning ger vi kurser i genusvetenskap på grund och avancerad nivå. Vårt nästa mål är att inrätta genusvetenskap även som ett forskarutbildningsämne.
Centret delfinansierar redan idag ett trettiotal doktorander med olika ämnesbakgrunder, allt från medicinare till humanister. Och intresset för genusforskning har kanske aldrig varit större än idag, något som Ann märker i kontakten med övriga delar av universitetet.
– Doktoranderna kommer till oss med olika förkunskaper om genusfrågor. Vi stöttar dem med bland annat doktorandkurser, seminarier och internat. Även om de olika fakulteterna har olika lång tradition av genuskompetens och genusintresse så har det blivit en enorm förändring kring hur man ser på forskning kring genus och maktstrukturer i samhället. Idag ses genusforskningen som ett legitimt forskningsfält, och vi känner ett stort stöd från universitetets ledning att fortsätta verksamheten.
Stress och missnöje inom vården
Innan Ann Öhman började jobba på universitetet arbetade hon som sjukgymnast. Hon har undervisat flera år på sjukgymnastprogrammet, och har flera gånger studerat vården ur ett genusperspektiv.
– När man forskar om vården kommer man helt enkelt inte undan frågor kring struktur och genus. Där finns så tydliga makthierarkier, med manlig överordning och kvinnlig underordning.
I ytterligare ett forskningsprojekt hon nu driver studeras stress och hälsa hos vårdpersonal. Studien, som bygger på enkätsvar från cirka 1200 sjukgymnaster, arbetsterapeuter, sjuksköterskor och läkare, visar att många är missnöjda med vårdens organisation och ledarskap. Det finns också ett tydligt samband mellan stress och missnöje med arbetet, och kön. En stor grupp av kvinnorna som svarade på enkäten tog det största ansvaret för arbetet i hemmet, och kände sig också mer stressade på jobbet.
– En betydande del av de medverkande i studien uppger att de hoppas kunna arbeta för en privat arbetsgivare inom fem år. Det måste ses som ett misslyckande för landstinget, menar Ann.
Pitebondska och körsång
– För att klara av att ha flera ansvarsfyllda och utmanade uppdrag har det blivit viktigt för mig att kunna koppla av med något helt utan koppling till mitt arbete. Jag har alltid tyckt om att sjunga, framförallt att sjunga i kör, och nu är tisdagskvällarna med kören heliga för mig.
Ann Öhman är född i Piteå, och är del av den sista generationen som pratar flytande pitebondska. Hon bodde i både Göteborg och Lund innan hon flyttade till Umeå 1980.
– Jag kom in på sjukgymnastutbildningen i Lund, därför flyttade jag dit. Jag trivdes bra även om jag knappt kunde förstå skånskan i början. Men jag ville tillbaka norrut, så då hamnade vi här i Umeå.
Ann Öhman har fullt upp även i framtiden. Hon tilldelades ett av universitetets karriärbidrag, och inom ramen för det planerar hon att börja jobba med ett projekt om maskulinitet och våld i Nicaragua.
