Kära Valborgsfirare!
Firandet av den här högtiden markerar vårens definitiva ankomst. Det är en högtid som är fylld av traditioner, minnen och kulturella inslag.
Man skulle kunna säga att valborgsfirandet markerar den definitiva årstidsväxling som innebär att vi går mot vårens behagliga tider. Det finns dock dom som menar att våren är egentligen en årstid som inte finns här i Umeåtrakten.
De menar att vi har vårvintern och så kommer sommaren. Våren hinner aldrig slå igenom innan sommaren är här. Man skulle säga att de som tvistar om vårens vara eller icke-vara här i Umeå har både rätt och fel.
De har rätt om man jämför med våren på sydligare breddgrader. Men de har fel då det finns en hel del omistliga tecken som på ett oumbärligt sätt förknippas med vårens ankomst här i Umeå.
Jag har förståelse för dem som inte tycker att vi har någon riktig vår här i Umeå. Det gör jag särskilt när jag jämför vårarna här med mina barndomsminnen om vårarna innan jag flyttade till Umeå. Då bodde jag i ett annat land där våren var en årstid som började redan vid mitten av mars månad och det var mycket varmare. Våren kom med östanvinden som andades ut sin väldoftande mysk över naturen, kylan försvann, naturen kastade av sig sin vinterskrud, och tog på sig vårens grönska. Med våren blev naturen ung ännu en gång.
Med våren kom mångfalden. Vinterns enfald ersattes av vårens väldoftande blommor: jasminen, rosen, liljan och vitsippan. I mina föräldrars hemtrakter vid södra stranden av Kaspiska havet, ackompanjerades våren av att citrusträden tog på sig en krona av små väldoftande vita blommor. Vid den här årstiden badade man nästan i ett hav av blomdoft.
Men där fanns ytterligare ett tecken för våren och det var alla fåglar som kom tillbaka efter utflykten till varmare områden under vintern. Mest av allt kommer jag ihåg näktergalens sång som sjöng högt och ljudligt till vårens ära.
I skolan fick vi lära oss dikter av berömda diktare som hade skrivit till vårens ära. En av dem var av den persiske 1200-tals diktaren Hafez. Han skriver:
Vad är ljuvligare än munter sång, röda rosor och vår i luften?
Det finns ingen som känner till, var livets gräns löper
Men själen är upprymd av vårens ankomst
Under de år jag har bott här i Umeå har mina upplevelser av våren varit lite annorlunda. Våren kommer visserligen senare, men jag tror inte att man kan gå så långt som att säga att våren är en årstid som inte finns här i Umeå.
Här har jag lärt mig att vänta ett par månader till, innan våren anländer och ännu längre för att uppleva blommorna och det är inte näktergalen som sjunger in vårens ankomst.
Men likväl märks våren och jag fylls av nästan exakt samma känslor som mina barndoms vårar. Det gäller att lära känna vårtecknen här i Umeåtrakten.
Ett sådant tecken kommer i månadsskiftet mars-april när solen börjar värma så mycket att snösmältningen kommer igång. Ett vårtecken då är den vackra orange-svarta nässelfjärilen som vaknar ur sin sömn vid någon husvägg där solen steker.
Ett annat vårtecken är de första vårfåglarna som kommer kring första april och först är oftast Bofinken, följd av Staren och så de olika andfåglarna.
Ännu ett säkert vårtecken är Storspoven som kommer i början av april. Med storspoven kommer också nytt hopp och ljus efter den långa, mörka vintern, eftersom det är då de ljusa vårnätterna för första gången börjar märkas på Umeås breddgrad.
Vårens ankomst, oavsett om man befinner sig vid Kaspiska havet eller här i Umeå, berättar om en viktig kontinuitet för oss människor. Trots alla förändringar och trots alla hot – klimathotet, den ekonomiska krisen och många andra faror – kan vi än så länge lita på att naturen fortsätter med sin kontinuitet.
Efter vintern kommer våren och däri kan vi känna trygghet. Med denna trygghet i ryggen kan vi vara optimistiska och hoppfulla och fatta mod om att ta oss an livets alla utmaningar.
Under förra veckan var jag inbjuden till en konferens i Afghanistans huvudstad i Kabul. Det jag såg var ett land svårt drabbat av nöd och trettio år av krig mot ockupationsmakter och rivaliserande krigsherrar. När jag kom dit hade våren anlänt och människorna var glada trots alla missförhållanden. Vid ett förtroligt samtal med några afghanska vänner frågade jag hur de kunde känna glädje trots alla dessa bekymmer. En av dem svarade på min fråga genom att läsa en dikt vars svenska översättning lyder ungefär så här:
Var aktsam! Tillvarons pelare står på bräcklig grund!
Vårda din själ och frukta inte timglasets svängning!
Var lågmäld, ty innebörden av våra svagheter är att slå rot och växa
Vet att förhoppningens hus är byggt på lösan grund
Livet hänger på en skör kvist
Var nöjd med ditt ödes skänk och tvista inte med livet
Jag har gått och funderat en hel del på det som han svarade och bryr mig inte längre om våren kommer sent eller om blommorna inte slagit ut. Bara jag får såna tecken att våren är på antågande blir jag nöjd och glad.
Valborg är ett sådant säkert tecken. Så tro det eller ej, VÅREN ÄR HÄR!
Njut av livet och som dikten säger:
Var nöjd med ditt ödes skänk och tvista inte med livet
Valborgstalare: Mohammad Fazlhashemi
