Till umu.se

Världsklass vid Umeälven

[2012-08-06] Design, konst, arkitektur och digitala experiment. Konstnärligt campus är en smältdegel för nya idéer och en kreativ injektion för hela regionen. Högskolorna längs Umeälven lockar forskare och studenter från hela världen. Vad är egentligen hemligheten bakom framgångarna?

En plastbit stor som en skokartong ligger vid fräsmaskinen i Designhögskolans verkstad. Om några år kommer prototypen som svarvas ut här kanske att förändra vardagen för gruvarbetare runt om i världen.
– Jag har skapat en ny typ av hjälm som anpassar sig efter huvudets form och där vikten är balanserad. Om man går med dagens hjälmar för länge riskerar man skador eftersom de är så tunga framtill, säger fransmannen Maxime Dubreucq, som läser masterprogrammet i avancerad produktdesign.

Projektet görs i samarbete med Atlas Copco och Boliden, och Maxime Dubreucq har gjort fältstudier i Bolidens gruva på 1 300 meters djup för att sätta sig in i arbetsförhållandena. Nu har hans hjälm blivit nominerad till finalen i den internationella designtävlingen IDEA (International Design Excellence Award).
– Vi har fått 13 nomineringar till IDEA i år. Det är faktiskt fler än vi brukar, konstaterar Designhögskolans prefekt Tapio Alakörkkö lite i förbigående när vi går vidare i högskolans laboratorieliknande salar.

Exemplet säger en hel del om studiemiljön i Umeå:
• Det är en internationell miljö.
• Det är världsklass på resultaten.
• Det är en ödmjuk inställning.

En smältdegel vid älven

Utbildnings- och forskningsmiljön på Designhögskolan är en rejäl grund att bygga vidare på i Konstnärligt campus – smältdegeln av design, konst, arkitektur som ska sätta Umeå och dess universitet på världskartan. Campuset med dess gyllengula träfasader lyser upp strandpromenaden vid Umeälven och öppnar upp sig mot staden i en välkomnande gest.

Här radar Designhögskolan, Konsthögskolan, Arkitekthögskolan och Bildmuseet upp sig sida vid sida. Inne i lokalerna finns experimentverkstaden Humlab-X, och 2013 startar även inkubatorn Sliperiet, som en viktig brygga mellan akademin och näringslivet. Tillsammans bildar enheterna ett nytt kreativt kraftcentrum.
– Idén hade funnits länge och bygger på Designhögskolans framgångar. Runt om i världen har man kommit fram till att mjuka värden är viktiga, och att det inte bara är teknik som räknas, säger Göran Sandberg, tidigare rektor på Umeå universitet som var med och beslutade om satsningen.

Att Konstnärligt campus till slut realiserades är lite av ett tillfälligheternas spel: en kombination av starka institutioner, ett universitet som vill skapa spets, en kommun som vill öka samverkan och en fastighetsägare som erbjuder en stor donation vid rätt tillfälle.
Arkitekthögskolan, som startade 2009, var den sista pusselbiten som behövdes för konceptet. Lägg därtill spetsrekryteringarna av Nokias chef för designforskning Anna Valtonen och den danske arkitekten Peter Kjaer så var alla förutsättningar på plats.

Totalt har Konstnärligt Campus kostat 350 miljoner kronor, där fastighetsföretaget Balticgruppen har spelat en viktig ekonomisk roll för att kunna förverkliga planerna. Utöver en stor donation erbjuder Balticgruppen en hyresrabatt på 90 miljoner kronor fram till 2016. Resterande medel står universitetet och kommunen för.

Kanske är kreativiteten grunden för Västerbottens nya näringar. Men det är inte näringslivsaspekten som är viktigast för denna satsning.
– Målet var redan från början att skapa en utbildningsmiljö i världsklass som attraherar de bästa förmågorna i världen. Men som ett mervärde är jag övertygad om att det kommer att starta många nya företag i anslutning till campuset, säger Göran Sandberg.

För Umeå universitet är campuset en central framtidssatsning:
– Vi har väldigt stora förhoppningar om att det ska det ska bli synergieffekter av campuset. Det blir ett kraftcentrum där helheten blir större än de ingående delarna, säger Kjell Jonsson, prorektor och ordförande i styrgruppen för Konstnärligt campus, och fortsätter:

– Samtidigt är det viktigt att Konstnärligt campus inte lever sitt eget liv – det är en del av Umeå universitet, och vi vill även ha ökad samverkan med de övriga delarna av universitetet. Alla delar ska dra nytta av den här satsningen.

Vi ska förbättra världen

I Arkitekthögskolans aula har ett tiotal personer samlats. Organisationen Kulturverket, som jobbar med barn och kreativa processer, har bjudit in till presskonferens inför kulturhuvudstadsåret 2014.
– Tillsammans med eleverna ska vi bygga en paviljong med ett speciellt tema i varje stadsdel. Hur skulle Umeå se ut om 8-åringar fick bestämma – vi hoppas på många galna idéer, säger Beatrice Hammar, administrativ chef på Kulturverket.
Mötet utvecklas till ett samtal där journalisterna själva ger förslag. En av personerna runt bordet undrar om man kan bygga en dinosaurie till exempel — ”ja, varför inte?”, säger någon.

Tanken är denna: eleverna kommer med idéer som arkitektstudenterna sedan ska utveckla och realisera i samarbete med skolorna.
– Det här ligger i linje med vår inriktning om intervention – hur vi talar om arkitektur och hur vi beter oss i staden. Vi vill utveckla arkitektur tillsammans med andra aktörer och diskutera arkitektens roll i samhället, säger Katrin Sten, prefekt för Arkitekthögskolan då vi träffas efter presskonferensen.

När Arkitekthögskolan invigdes var det den första nya arkitekthögskolan på 43 år och det fanns en strävan att skapa en ny inriktning jämfört med övriga arkitektutbildningar. Tanken om intervention är just ett slags nytänkande. I Umeå finns också ett tydligt fokus på hållbarhetsfrågor. Och det är den enda arkitekthögskolan i landet med en konstnärlig grund — de övriga ingår i tekniska högskolor.

I de öppna, luftiga och ljusa lokalerna — ritade av den danska arkitektbyrån Henning Larsen i samarbete med White — är det fullt av träkonstruktioner och ritningar. I en av korridorerna står en modell av stadsdelen Garbage City, ett resultat av det så kallade Kairoprojektet då 50 av tredjeårsstudenterna åkte ner och granskade den fattiga stadsdelen i den egyptiska huvudstaden för att utveckla enkla lösningar till förbättringa.
Projektet är symptomatiskt för högskolan:
– Arkitektur är inte en nationell eller europeisk angelägenhet. Vi vill ha ett mycket bredare synsätt, säger rektorn Peter Kjaer som ansvarat för utformningen av utbildningen.

Peter Kjaer, som tidigare var rektor för Arkitekthögskolan i Århus, menar att de stora arkitektoniska utmaningarna finns i tillväxtländer som till exempel Kina och Brasilien.
– Arkitekten har ett ansvar för att förbättra världen. Vi vill komma ut från den europeiska komfortzonen. Våra arkitekter ska kunna jobba överallt, säger Peter Kjaer.
Han tycker att Konstnärligt campus är ”en fantastisk miljö att verka i” och att den stärker forskningen.

Arkitekthögskolan har också inlett egna forskningsprogram. I ett separat forskningsrum sitter en av högskolans tre doktorander, Sepideh Karami från Iran.
– Jag undersöker utrymmet mellan den formella och den informella staden, till exempel slumområden, och arkitekturens roll i detta samspel. Kanske kan arkitektur göra skillnad. Jag tar min utgångspunkt i Teheran, säger Sepideh Karami som om några månader ska åka dit och mappa staden: kartlägga och undersöka olika delar av staden som sedan ska stämmas av med de teoretiska analyser hon nu genomför.

Vikten av oväntade möten

Det är i de oväntade mötena som det briljanta kan ske. Tänk bara på vad som hade hänt om inte Steve Wozniak hade bjudit in Steve Jobs till sitt garage i början av 1970-talet — två udda, helt olika personer som sedermera skapade världshistoria (åtminstone den ena av dem).
En viktig grundtanke med Konstnärligt campus är just att få människor att mötas över disciplinerna. För att detta ska ske krävs en arkitektur som underlättar möten.

Att byggnaderna hänger ihop rent fysiskt går att se först när man kommer in. De fyra fristående byggnaderna länkas ihop i det nedre planet.
En lång, bred inglasad gång binder samman alla institutioner med Humlab-X i mitten. En bit bort finns en filial till universitetsbiblioteket och det nyöppnade kaféet Hansson & Hammar som är den självklara mötesplatsen för alla studenter. Från restaurangen skådar man rakt in i arbetet i Designhögskolans verkstäder. Det är transparent och levande.
– Campusidén är väldigt bra och jag tror faktiskt att de spontana möten är det viktigaste med hela campuset. De är oftast mer givande än de formella, säger Anna Valtonen, Designhögskolans rektor.

För dagen är det fullt med studenter och lärare som flockas runt den rikliga vegetariska buffén i kaféet. Diskussionerna över borden är livliga. Alla jag intervjuar återkommer till detta: mötena i de gemensamma ytorna är betydelsefulla.
Det handlar inte bara om att studenter och lärare ska mötas – även det omgivande samhället ska bjudas in: företag, organisationer och alla Umeåbor. Här spelar Bildmuseets utökade publika satsning en viktig roll – museet kommer att bjuda på ännu fler föreläsningar, visningar och en bildverkstad för alla åldrar. Även Sliperiet kommer att bjuda in aktörer från hela samhället för att bidra till en dynamisk kunskapsöverföring från campuset.

En gränslös utbildning

Vad har filosofi och samtida dans gemensamt? Ja, de kan mötas på Konsthögskolan i Umeå.
– Det här med att överskrida gränser är inget nytt för oss, säger professorn och prefekten Roland Spolander på frågan om vad Konstnärligt campus betyder för hans enhet.
– Vi har alltid jobbat gränsöverskridande, det ligger i konstens natur. Men jag tror att det blir väldigt bra. Det ger möjligheter till samarbeten och gemensamma seminarier.
Konsthögskolan var den första institutionen som flyttade till det nuvarande campuset, när de 1987 installerade sig i Scharinska träsliperiet. Och nu efter 25 år har högskolan precis flyttat in i sina nya lokaler bredvid Bildmuseet.

Det är fortfarande lite rörigt när den biträdande prefekten Per Nilsson visar oss runt i huset. Varje student får en egen ateljé. I bottenvåningen finns verkstäder för metall- och träbearbetning. En trappa upp hittar vi konst- och skulpturlokaler.
– Studenterna kan arbeta här dag som natt, det blir ett sätt att leva, säger Per Nilsson.
Av 300 sökande tas 15–20 in varje år. Det finns inga speciella inriktningar. Liksom övriga högskolor har de en treårig grundutbildning och en tvåårig masterutbildning. När högskolan startade fanns den gamla klassiska uppdelningen: konst, skulptur och grafik. Men som på de flesta andra håll tog man bort den i början av 90-talet.
– Det är cirka 70 studenter här – och lika många inriktningar, konstaterar Per Nilsson.

När vi går vidare möter vi masterstudenten Joakim Hansson som bygger lerfigurer och en skåpbil.
Jag gör en animerad film om ett rån som jag själv varit offer för när jag jobbade med värdetransporter. Det är ett sätt att bearbeta traumat på. Det krävs cirka 3 000 stillbilder för att få ihop fem minuters film. Jag gör väl tio sekunder per dag, förklarar han.
Animeringsexemplet belyser en viktig skillnad mellan Konsthögskolan och de övriga två högskolorna i campuset: medan design och arkitektur oftast är instrumentellt och nyttigt i förhållande till olika användare, står konsten fri och utgår bara från konstnären själv.
– Konsten är till sin natur helt självständig och onyttig. Det är viktigt att hålla den fri från nyttoaspekter. Detta kan i så fall komma som mervärde eller biprodukt, säger Roland Spolander.

På Konsthögskolan bedrivs också forskning. Det är där den samtida dansen kommer in. Per Nilsson, som är doktor i filosofi, undersöker tillsammans med koreografen Björn Säfsten och två dansare förhållandet mellan filosofi och dans.
– Vi ska se vad den teoretiska filosofin kan hämta för inspiration från dansen och vice versa. Jag tror att våra tankar startar i själva kroppen, inte i knoppen, säger Per Nilsson som säger att hans rapport kommer att presenteras både i form av gestaltning och text.
– I själva verket är all konst forskning. Man utvecklar ett nytt förhållningssätt till världen.

Umeås dragningskraft

Hur kan det komma sig att en relativt liten stad vid Norrlandskusten kan locka så många internationella begåvningar?
I tidningen Fokus undersökning av svenska högskolor ligger Umeå universitet etta när det gäller internationella relationer, och när man strövar runt på de olika enheterna på Konstnärligt campus är det engelska som ofta är samtalsspråket. På Designhögskolan är drygt 80 procent av masterstudenterna från andra länder än Sverige.
Även bland lärarna är det internationella inslaget betydande:
– Våra 20 lärare kommer från 13 nationer. Det är en väldigt spännande och utvecklande miljö att verka i, säger Peter Kjaer som nu är igång att rekrytera ytterligare en lärare till Arkitekthögskolan – ”jag har fullt av ansökningar, från hela världen”.
Och studenterna gillar Umeå: i en helt färsk undersökning från International Student Barometer rankas Umeå som världens femte bästa universitet när det gäller hur nöjda studenterna är. (När det gäller boende och tillgång till internet är Umeå till och med bäst i världen.)

Ett långt och målmedvetet arbete på kvalificerade utbildningar tycks ha gett resultat, och den virala spridningen av Umeås storhet ska inte underskattas.
– När det gäller design känner alla till Umeå – det är en otrolig bra studiemiljö här, säger Shelag McLellan som går ett av masterprogrammen på Designhögskolan.
Rektorn Anna Valtonen fyller i:
– De verkligt motiverade kommer hit. Om man går i London konkurrerar staden med utbildningen. I Umeå är högskolan i fokus – det är som en liten familj dygnet runt här.

Varför står företagen i kö?

BMW, Audi och Philips. Företagen står i kö för att så snabbt som möjligt rekrytera de bästa begåvningarna från Designhögskolan. Utbildningen har rankats som en världens bästa i många sammanhang, bland annat av tidningen Business Week.
Vad är hemligheten?
– Jag tror att det är vårt nära samarbete med företagen. Alla projekt har sin bas i något riktigt och vi pratar kontinuerligt med företag och organisationer, säger Tapio Alakörkkö, prefekt på Designhögskolan.
På transportdesign – ett av masterprogrammen – är Damien Horst ansvarig för utbildningen:
– Vi jobbar med exakt samma verktyg som industrin så företagen vet att de kan sätta våra studenter i jobb från dag ett. Samtidigt är bilbranschen egentligen ganska trögrörlig. Här försöker vi tänka utanför ramarna, säger han och visar ett nytt styrsystem. En modell i skumplast som är uppbyggd efter hur man styr dataspel och som skulle kunna passa till exempel för handikappade personer.
– Men det tar tid att ändra den här branschen. Vi ser det som att vi skickar ut ”change agents” till företagen som kan gå i bräschen för förändringar.
Design handlar inte bara om produkter. Det område som kanske växer snabbast är design av tjänster.
– Design har blivit ett mycket bredare begrepp under senare år. Det är en strategisk process med människan eller användaren i fokus — ett sätt att tänka. En av våra doktorander tittar till exempel på hur man skulle kunna förändra en hel radiologavdelning från ett användarperspektiv, säger Anna Valtonen som vill utveckla högskolans forskning ytterligare.
Med sin bakgrund som forskare och chefsdesigner på Nokia brinner hon för sitt ämne.
– Ibland känns det som att alla nationella handlingsplaner är skrivna av en industridesigner — alltså tanken på att det krävs nya smarta innovativa idéer när den industriella ekonomin fortsätter nedåt. Behovet av våra studenters tjänster kommer knappast att minska i framtiden, tvärtom.

Ingenting är omöjligt

Omvärlden förändras snabbare än någonsin. Gamla strukturer och affärsmodeller försvinner, nya uppstår. Utvecklingen ställer större krav på innovativa lösningar för att regioner och nationer ska klara sig i konkurrensen. Enligt den amerikanske ekonomen Richard Florida är just förmågan till kreativitet den viktigaste nyckeln för ekonomisk framgång.
På Konstnärligt campus finns troligen rätt förutsättningar att klara framtidens utmaningar. De kommer att skifta i sin karaktär – liksom lärkträdet i campusbyggnadernas fasader – men kreativiteten mellan väggarna är densamma: gränslös.
– Den kreativa idén är helt avgörande med Konstnärligt campus. Att samla välutbildade kreativa unga människor som tror att allt går att göra. De har inga begränsningar – ingenting är omöjligt. Och emellanåt kommer det ut briljanta idéer, säger Göran Sandberg.
Till exempel en nyskapande hjälm för världens gruvindustrier. 

Text: Johan Wickström
Foto: Andreas Nilsson

Redaktör: Karin Wikman

Adress till nyheten:
http://www.umu.se/nyhet//.cid194580


  Utskriftsversion

Sidansvarig: Michael Nordvall
2012-07-02

Pressinformation

Pressansvarig

Karin Wikman
090-786 50 89
070-610 08 05
karin.wikman@adm.umu.se

Humaniora

Per Melander
090-786 93 79
per.melander@adm.umu.se

Samhällsvetenskap

Eva Stoianov
090-786 62 28
072-202 14 37
eva.stoianov@adm.umu.se

Teknik-naturvetenskap

Ingrid Söderbergh
090-786 60 24
070-604 03 34
ingrid.soderbergh@adm.umu.se

Medicin

Mattias Grundström Mitz
090-786 64 65
mattias.grundstrom.mitz@adm.umu.se

Utbildningsvetenskap

Marie Oskarsson
090-786 69 47
marie.oskarsson@umu.se