Intervju
Lusten driver Anneli i sitt arbete
Namn: Anneli Furmark
"det är inte omöjligt att nå dit man vill, även om det kan ta tid och krävs mycket arbete"
Som barn skapar vi oavbrutet – spelar teater, målar, sjunger – och leken och skapandet är sammanflätade som i ett ständigt flöde. Ofta får något oss att lägga kritorna i asken och låta skapandet ta andra vägar eller ta allt mindre plats. Konstnären Anneli Furmark gjorde tvärtom, i 20-årsåldern bestämde hon sig för att skapandet och bilden verkligen skulle få utrymme i hennes liv.
Du kom in på konstlinjen på Sunderbyns folkhögskola i Norrbotten. Hur var det?
Där fick jag min första konstkick och så fick jag möta inställningen att konst är något som man kan arbeta med, ha som yrke.
Vad hände sedan?
Då fick jag för mig att jag skulle bli något ordentligt och sökte och kom in på Grafisk formgivning och illustration på Konstfack i Stockholm. Jag tänkte att jag måste ha en utbildning så att jag kan få ett jobb som jag kan leva av, men det stämde inte för mig och jag slutade efter ett år. Många tyckte nog att jag var dum som hoppade av Konstfack sådär, men det passade inte mig. Jag kände att det var det var otroligt viktigt att få hålla på med fri konst. I stället slet jag flera hundår i Stockholm. Jag jobbade för att försörja mig och målade på kvällar och helger och jag sökte och sökte till de högre konstutbildningarna för fri konst men jag kom inte in och det var frustrerande.
1991 kom du in på Konsthögskolan i Umeå, hur kändes det?
Då hade jag nästan gett upp. Det var mitt sjunde försök att komma in på högre utbildning. Jag hade absolut inte tänkt att jag skulle bo i Umeå men det kändes fantastiskt att jag äntligen kom in. Nu när jag jobbar som lärare för konststuderande kan det faktiskt vara en tillgång att jag fick kämpa så mycket för jag kan säga till mina elever att det är inte omöjligt att nå dit man vill, även om det kan ta tid och krävs mycket arbete.
Hur var utbildningen på Konsthögskolan?
Det var rivstart från första början och väldigt roligt. Jag jobbade mycket men tycker nu i efterhand att jag hade svårt att lyssna till min egen inre röst i skapandet. Jag tror att alla konsthögskolor hamnar i den situationen att de vill överföra vad konst är till eleverna och det är ju lite motsägelsefullt när man ska arbeta med fri konst. Jag tror att jag ägnade rätt mycket kraft åt att brottas med vad som var rätt och fel i konsten, och det begränsade mig. Det var första året som vi elever fick en masterutbildningen.
Vad hände när du var klar?
Då skaffade jag en egen ateljé och jag var fortfarande helt inriktad på måleri men 1999 började jag teckna serier. Jag ville berätta om min uppväxt och då var det en form som passade bra. Jag har alltid tecknat mycket, det är ett språk som passar mig.
Vad gör du nu?
Mitt tredje seriealbum, Jamen förlåt då!, har precis kommit ut och så har jag ställt ut akvareller och tuschteckningar som jag jobbat med en längre tid. Dessutom är jag lärare på Umeå Konstskola på halvtid.
Vad driver dig i arbetet?
Lusten! Man måste ju försörja sig och jag kommer aldrig att bli rik på det här men det försöker jag strunta i. Jag tycker det är så kul och jag gör det jag vill!
Fakta:
Namn: Anneli Furmark
Ålder: 45 år
Kommer från: Gammelstad, Luleå
Har studerat: Konsthögskolan, fri konst, magisterexamen
Arbetar: Som konstnär
Intressen: Böcker, film, serier (tecknade och i TV), sommarstället, mat, natur
Intervjun gjordes inför utbildningskatalog 2008/09.
