Till umu.se

Forskar om byars framtid

Den traditionella synen på glesbygden måste utmanas. Det menar forskarparet Dean och Doris Carson, som är knutna till Arktiskt centrum vid Umeå universitet. De är själva ett exempel på den inflyttning och utveckling som ofta glöms bort i dagens analyser.

Dean och Doris Carson på en vägbro i Pausele.
– Den negativa bilden av glesbygden riskerar att bli en självuppfyllande profetia. Sanningen ligger någonstans mittemellan, säger Dean Carson, som tillsammans med Doris Carson är två av projektledarna för “Cities of the North” och "Modelling demographic change in small villages". Foto: Johan Gunséus.

Västerbottens inland i maj 2017. De sista snöfläckarna dröjer sig kvar, liksom några enstaka kringströvande renar. Timmerbilar kör i rasande fart igenom små glesnande byar. Enligt den vedertagna berättelsen är detta en utarmad region vars utveckling stagnerat i takt med en stor utflyttning – en bild, som enligt forskarna Dean och Doris Carson, demografiker respektive kulturgeograf, är alltför negativ:

– Enskilda byar kan till exempel ha en ökande internationell inflyttning, säger Doris Carson.

– Men eftersom den demografiska förändringen inte brutits ner på detaljnivå är det okänt för många. Politiker tar för givet att inflyttning sker till centralorten i en kommun och planerar efter det, säger Dean Carson.

Paret forskar på befolkningsmobilitet och framtiden för byar i perifera norra områden i Sverige, Australien, Kanada och Alaska. Dean Carson har fokus på allmän migration och på rekrytering av utbildad arbetskraft till glesbygd. Doris Carson inriktar sig på turism och livsstilsfrågor i glesbygd.

2014 kom de till Västerbottens inland från Burra, ett litet samhälle i södra Australien. De hyr ett hus i den lilla, natursköna skogsbyn Pausele, och har 18 mil till Umeå och drygt 5 mil till Lycksele. Vintertid tar de på sig längdskidorna på tomten och åker rätt ut i skogen. Sommartid paddlar de kanot och fiskar abborre och gädda i de närbelägna vattendragen.

– Vi studerar utveckling i glest befolkade områden, och vill också bo i de områden som vi studerar, säger Doris Carson, som ett par dagar i veckan pendlar in till Umeå universitet.

Dean Carson har kontor vid Glesbygdsmedicinskt centrum, Storuman – en växande internationell forskarhub som startades 2013. Han håller även långdistanskontakt med Charles Darwin– universitetet i Australien via Skype och epost. Tillsammans med forskarkollegor i en rad länder driver han det internationella projektet Recruit & Retain, där man studerar hur man kan rekrytera och behålla läkare, sjuksköterskor och annan utbildad kompetens i glesbygden.

Dean och Doris Carson
Dean Carson är från Australien och Doris Carson från Österrike. Nu bor de i skogsbyn Pausele. Foto: Johan Gunséus.

Doris Carson har i sin tur gjort intervjuer med internationella livsstilsmigranter som flyttat till byar i Västerbottens inland. Byn Åskilje, granne med Pausele, är ett tydligt exempel. De senaste åren har byn haft en markant internationell inflyttning: 15 av 101 invånare är livsstilsmigranter från främst Storbritannien. I den kåtainspirerade receptionsbyggnaden på Åskilje Camping träffar vi Suzi och Rhyl Jones som bullat upp med fika. De driver campingen sedan sju år, och kommer ursprungligen från England och Wales.

– Vi har aldrig ångrat oss. Titta bara på vyn, säger Rhyl Jones, och pekar ut mot vattnet utanför fönstret.

– Det här är inte en business för att göra pengar. Det är en livsstil, betonar Suzi Jones.

Vid bordet finns också Neil Parker, en före detta byggnadsarbetare från England, som flyttat hit med sin familj.

– Det var huvudsakligen för barnens skull. Här kan de springa runt hur de vill, i England kan du inte lämna dem utan uppsikt, säger han.

Doris Carson säger att liknande berättelser går igen i de intervjuer hon gjort med andra inflyttade:

– Om folk vill flytta hit går det ofta snabbt. De flyttar dit där det finns tomma hus till salu, och sedan blir det ofta en kedjemigration.

Och det är till småbyarna de vill, inte till samhällen som Storuman med 2 200 invånare.

– För då kan de lika gärna stanna kvar hemma.

Enligt tidigare teorier ska utvecklingen i större städer som Umeå spilla över på mindre orter i regionen. Men det, menar Dean Carson, gäller i viss mån enbart landsbygden i närheten. Platser som Storuman har i själva verket aldrig haft någon nytta av de större städerna, utan i stor mån alltid skött sig själva. Småskaligheten ger en hög grad av flexibilitet och dynamik.

– De här platserna är som egna öar, och det kan ju vara en fördel när du som idag kan söka över hela världen efter spetskompetens som vill vara i just den här miljön, säger Dean Carson.

– Men för kontinuitetens skull krävs det då en stark bas med ett lokalsamhälle som tar till sig den typen av förändring.

Fakta om forskarna:

Doris CarsonDoris Carson

Ålder: 33 år
Bakgrund: Från Fürstenfeld i södra Österrike. Tog sin doktorsexamen vid James Cook University (Australien).
Gör: Forskare och lärare vid Institutionen för geografi och ekonomisk historia och Arctic Research Centre vid Umeå Universitet.  Affilierad forskare vid Charles Darwin University (Australien).
Forskning: Studerar befolkningsmobilitet och socioekonomisk utveckling i nordliga glesbygder.
Intressen: Fiske, kanot, vandring, golf, tennis, längdskidåkning, svampplockning och att spela piano.
Läser gärna: Böcker om historia

Dean CarsonDean Carson

Ålder: 47
Bakgrund: Uppvuxen i Australien.
Gör: Professor vid Charles Darwin University i Australien. För tillfället baserad vid Glesbygdsmedicinskt centrum i Storuman och gästprofessor vid Arctic Research Centre vid Umeå Universitet.
Forskning: Studerat demografiska faktorer och befolkningsmobilitet i nordliga glesbygder under två decennier.
Intressen: Fiske, kanot, vandring, golf, basket, dart, australiensisk fotboll och att spela gitarr.
Läser gärna: Kriminalromaner

Text: Camilla Andersson
Foto: Johan Gunséus