När en användare har hittat forskningsdata så behöver det finnas information kring hur och om det är möjligt att få tillgång till forskningsdata. Data, eller åtminstone information om data, ska vara tillgänglig - "Accessible" enligt den andra FAIR-principen.
Komma åt (meta)data med ett klick
Rent tekniskt ska det vara lätt att komma åt metadata och data, det ska exempelvis räcka med att klicka på en länk. Inga specialiserade verktyg eller metoder för kommunikation ska behövas, utan åtkomsten ska så långt som det är möjligt baseras på öppna standardprotokoll som är gratis att använda. Länken kan till exempel vara en permanent identifikator. Vem som helst med en dator och internetuppkoppling ska åtminstone kunna komma åt metadata.
Men även om den tekniska lösningen är enkel så kan tillgången till dataset av olika anledningar medvetet göras mer eller mindre begränsad - enligt principen "så öppet som möjligt, så slutet som det behöver vara". När det är nödvändigt att begränsa tillgången till data så är det viktigt att det finns säkra och pålitliga tekniska lösningar för detta, så att ingen obehörig får tillgång till skyddad data. Men även om åtkomsten är ytterst begränsad så behöver information om dessa begränsningar finnas i metadata och i samband med länk eller permanent identifikator.
Dataset kan försvinna eller föråldras över tid eftersom det finns kostnader knutna till att upprätthålla dem. Men även om det inte längre är möjligt att bevara forskningsdata så finns det ett egenvärde i metadata och metadata är generellt sett billigare och enklare att upprätthålla. Metadata om forskningsdata som har funnits gör det möjligt att hitta publikationer, institutioner och forskare knutna till arbetet. Det kan även vara värdefullt när nya forskningsprojekt planeras - särskilt replikationsstudier.
Innehållet på denna sida ska ses som information och inte som en juridisk rekommendation. Kontakta universitetsjuristerna om du har behov av juridisk rådgivning kring forskning och publicering.
