Hoppa direkt till innehållet
printicon

Brottsoffret i svensk press 1995 – 2005

Forskningsprojekt Massmedieringen av brott har visat sig vara av avgörande betydelse för hur man som brottsdrabbad lyckas hantera sin livssituation. Den mediala konstruktionen av den sociala typen ’brottsoffret’ är dock ett område vilket man idag vet allt för lite om.

I medieskildringar och medieanalyser hamnar brott och gärningsman ofta i centrum, något som har lett till att mediebilder av brottsoffer är ett relativt outforskat område. Målet med projektet är att studera mediebilden av brottsoffer i ett relativt omfattande urval av svensk press. För det första kommer en kvantitativ undersökning att göras på ett övergripande plan. För det andra kommer ett urval av texter att analyseras närmare kvalitativt. I den andra delstudien fokuseras särskilt berättelser om offer för s.k. hatbrott, dvs. brott med rasistiska, främlingsfientliga, antisemitiska, islamofobiska eller homofobiska inslag.

Projektansvarig

Simon Lindgren
Professor
E-post
E-post
Telefon
090-786 95 19

Projektöversikt

Projektperiod

2006-09-01 2009-08-31

Finansiering

Brottsofferfonden, 2006-2008: 1 000 000 kr

Forskningsämne

Sociologi

Projektbeskrivning

Man kan vid det här laget otvivelaktigt hävda att forskning om kriminaljournalistik är ett väletablerat fält såväl internationellt, som i ett svenskt sammanhang. Med tanke på vilken rik resurs medieskildringar av brott generellt utgör, i form av analysobjekt för såväl kultur- och beteendevetenskaperna som för kriminologin och juridiken, är det dock något förvånande att mediebilder av brottsoffer är ett så outforskat område. Mediernas, och allas vår, fascination för brottshändelsers dramatiska förlopp och spektakulära detaljer, intresset för medel och handlingssätt samt det fokus som riktas mot att göra moraliska omdömen rörande den brottsliga handlingen innebär att konstruktionen av själva brottet och av gärningsmannen lätt hamnar i centrum även för medieanalyserna. Som en konsekvens av detta löper vi en risk att bortse från en ytterst betydelsefull aspekt, nämligen konstruktionen av offret. Även om brottsofferrörelsen har rönt framgångar som inneburit att brottsoffrens roll i samhället generellt uppvärderats, så är medieforskningen med andra ord ett av de områden där brottsoffer fortfarande betraktas som marginella.

Inte bara det fysiska mötet mellan journalist och brottsoffer, utan också mötet mellan de drabbade och medias bilder av det inträffade har visat sig vara av avgörande betydelse – som hjälp eller, tyvärr kanske oftare, som hinder – när man fortsättningsvis försöker hantera sin situation. Detta har att göra med faktumet att ”brottsoffer” inte är en objektiv kategori, utan en symbolisk kategori som ”produceras”: Offren konstrueras socialt, kulturellt och moraliskt. Det är inte bara genom att bli utsatta för vissa händelser som offer blir till.

Såväl medierna som brottsoffren måste med andra ord relatera till de sätt att förhålla sig till, och tala om brottsoffer som är dominerande i vårt samhälle. På något vis ger man alltid röst åt dessa diskurser. Genom att falla in i dem, eller genom att ta avstånd från dem.

I och med att såväl forskare som praktiker i dagsläget saknar en hel del fundamental kunskap rörande produktionen av brottsoffer i massmedia, står vi alltså inför något av ett grundforskningsproblem vilket också är symtomatiskt för viktimologin i allmänhet. Fältet är nytt och innan vi bedriver studier av exempelvis journalisters eller brottsoffers sätt att förhålla sig behöver vi därför kunskap om vad de har att förhålla sig till. Hur ser mediebilden av brottsoffer ut? Vilken är diskursen om brottsoffret?

I och med att någon systematisk undersökning av representationen av brottsoffer i svenska medier inte har gjorts, är målet för detta projekt att få till stånd en sådan. Det övergripande syftet är således för det första att – både kvantitativt (delstudie 1) och kvalitativt (delstudie 2) – analysera konstruktionen av ’brottsoffret’ som social typ i ett urval av svensk press under perioden 1995-2005 samt för det andra att problematisera konsekvenserna av dessa konstruktioner för brottsdrabbades hantering av sin situation.

Att studera brottsofferbegreppet på ett sådant allmänt plan, utan att inrikta sig mot en särskild grupp av brottsdrabbade, kan kanske tyckas vara ett alltför brett fokus. En viktig utgångspunkt för detta projekt är dock att brottsofferforskning inte bara ska bedrivas med utgångspunkt från särskilda grupper utan att brottsoffrens problematik också måste behandlas på ett mer övergripande sätt.

I och med att det fokuserar på konstruktionen av brottsoffret generellt – på skapandet av "brottsoffret" som social typ – kommer projektet att ge kunskap om såväl generella och gemensamma mönster i de sätt på vilka olika offer framställs, som om karaktärsdrag och omständigheter som kopplas samman med specifika "offertyper". Undersökningen i delstudie 1 omfattar offerbilder i rapporteringen av såväl brottsincidenter och kriminell verksamhet, som av de rättsliga respektive vidare samhälleliga efterspelen. Den begränsar sig till mediebilder av offer för brott mot brottsbalkens kapitel 3-6, 8-10, 12 och 14, samt för brott som ägt rum i Sverige.

För att datamängden ska bli hanterbar i den kvalitativt orienterade delstudien (2), måste emellertid ett visst urval göras. För att den avgränsning som görs här ska fylla andra syften än de rent tids- och resursekonomiska har dock ett strategiskt val gjorts. Detta innebär att den kvalitativa delstudien särskilt fokuserar på mediebilden av offer för brott med rasistiska, främlingsfientliga, antisemitiska, islamofobiska eller homofobiska inslag – s.k. hatbrott.

Valet att studera bilderna av offer för dessa har, för det första, vetenskapsteoretiska och analytiska motiv: Genom att fokusera på offerbilder i relation till en särskilt laddad – och tydligt moraliskt kopplad – brottstyp ser vi sannolikt här representationsmönstren ställda på sin spets. Detta innebär ett slags pragmatisk genväg till den kunskap vi söker. Genom att studera en sådan, iögonfallande, företeelse finner vi ”enklare” fakta, ”tydligare” relationer och ”grundläggande” element.

För det andra – och huvudsakligen – är valet dock en följd av att hatbrott har satt en tydlig prägel på offerdiskursen under den studerade tidsperioden, och av att kunskap om just denna brottstyp därför efterfrågats. Straffskärpningsregelns införande i brottsbalken 1994 markerade en skärpt syn på dessa brott från statsmak-tens sida. I en uppföljning av konsekvenserna av de nya direktiven var BRÅ:s bedömning bl.a. att medvetandet måste höjas ytterligare, samt att mer kunskap behövs . Vidare framhåller Justitiedepartementet i sitt regleringsbrev för 2006 till Brottsoffermyndigheten vikten av verksamheter och projekt inriktade på offer för denna typ av brott.

Ämne: sociologi