Hoppa direkt till innehållet

Information till studenter och medarbetare med anledning av covid-19 (Uppdaterad: 15 april 2021)

printicon

Social Breathing

Forskningsprojekt Hur kan intersubjektiviet, vi-känsla, ömsesidighet och autenticitet studeras så att de åter igen kan blir tagna på allvar i klinsk verksamhet och i högre utbidlning? Ett problem idag är att det vetenskapliga fälten kring dessa begrepp är mycket fragmenterade och saknar en övergripande, interdisciplinär och starkt teoretiskt ramverk. Vi har en möjlig lösning, vi introducerar Social Breathing som ett begrepp för det skeende som är centralt för psykologisk närhet och andra närliggande fenomen.

Projektansvarig

Niclas Kaiser
Universitetslektor
E-post
E-post
Telefon
090-786 64 06

Projektöversikt

Projektperiod:

2019-01-01 2023-12-31

Finansiering

Umeå universitet, Åke Wibergs Stiftelse

Medverkande institutioner och enheter vid Umeå universitet

Institutionen för psykologi

Forskningsområde

Psykologi

Projektbeskrivning

Vi hävdar att de processer som är involverade i Social Breathing är: 1) automatiska, 2) implicita, 3) temporala, 4) i form av ömsesidigt dubbelriktat sammanvävt utbyte mellan de involverade personerna och 5) förkroppsligade i koordinationen av hjärnorna och kropparna. Och vi är övertygade om att den här modellen kan vägleda forskning om autism, relationer och psykoterapi.

Tvärvetenskapliga bevis tyder på att dessa processer involverar ett multi-person hjärn-kroppsnätverk som är avgörande för utvecklingen av både vi-känsla och relationella färdigheter. Vi tar upp vad det innebär att "engagera sig i en relation" och föreslår Social Breathing som en modell för att införliva oss i den sociala luften omkring oss, vilket är nödvändigt för delad intentionalitet och gemensam handling. Vi betonar hur framväxande egenskaper hos sociala system uppstår, till exempel gruppernas gemensamma kultur, som inte kan reduceras till de inblandade individerna.

Om begreppet Social Breathing är giltigt kommer det kunna förklara skillnaden mellan online-möten och samlokaliserade möten. Vidare borde vi kunna studera dess olika sub-modaliteter genom att manipulera dem i onlinekommunikation, vilket låter sig göras mha vår nyutvecklade Nuna. Men för att göra det framgångsrikt kommer vägen mot objektiva studier av intersubjektivitet och psykologisk närhet att behöva vidareutvecklade matematiska modeller som involverar systemiska egenskaper, t.ex. i vår föreslagna Mathematics of Two Becoming One (MoTO).