Hoppa direkt till innehållet

Information till studenter och medarbetare med anledning av covid-19 (Uppdaterad: 26 februari 2021)

printicon
Publicerad: 22 sep, 2004

Tidig upptäckt av psykossymtom gagnar både patienter och anhöriga

NYHET Om personal i primärvården fortbildades och möjligheterna att konsultera psykiater förbättrades skulle fler psykoser kunna upptäckas tidigt. Det är en av slutsatserna i den avhandling som Gunvor Strömberg försvarar vid Umeå universitet 1 oktober.

Gunvor Strömberg har studerat dels hälsa och livskvalitet hos personer med allvarliga funktionshinder, dels patienter med risk att utveckla psykos och primärvårdens respektive den psykiatriska vårdens förmåga att upptäcka denna risk. Hon har använt tre metoder för att göra detta. Först erbjöd hon personer med allvarliga funktionshinder en allmän hälsoundersökning följt av en intervju.

Resultatet av den studien ledde henne till att gå vidare med en ny studie där tre patientfall skildrades för distriktsläkare, distriktssköterskor, kuratorer och psykologer i primärvården respektive psykiatriker inom den psykiatriska vården. Den deltagande personalen ombads att identifiera eventuella tecken och symtom på psykos i skildringarna.

Slutligen gjordes två studier där journaler från primärvården studerades i perioder två år respektive sex månader innan patienten fått diagnosen psykos av den allmänna psykiatrin. Förmågan att upptäcka tidiga tecken på psykos bedömdes i studien sammanhänga mer med intresse och inte med utbildning/träning eller bakgrund. Psykiatrikerna antogs initialt upptäcka fler symtom än andra personalkategorier i vården, men det fanns inga skillnader mellan yrkesgrupperna. Arbetet visade däremot att det behövs utbildningsinsatser inom såväl primärvården som psykiatrin när det gäller tidiga tecken på psykos.

Undersökningen visade att patienterna sökte primärvården i ett tidigt skede av psykos-utvecklingen och de sökte ofta p.g.a. diffusa symtom och hos många läkare. Cirka 70 procent av distriktsläkarnas journalanteckningar innehöll uppgifter om tidiga tecken och symtom och det innebar att distriktsläkarna upptäckte en stor andel av symtomen.

Ju fler besök desto fler tecken och symtom upptäcktes och med de förutsättningar som vi ställt upp skulle distriktsläkarna kunnat upptäcka nästan varannan patient som riskerade att insjukna i psykos. Symtomen var mer uttalade och allvarliga närmare diagnostillfället samt vid ett nära insjuknande i schizofreni/schizoaffektivt syndrom. Dessa personer sökte primärvården oftare än andra studerade grupper med någon form av psykos.

Många sökte inte sin egen vårdcentral eller den distriktsläkare som man listat sig hos, utan andra vårdcentraler eller distriktsläkare. Detta skulle kunna vara ett tidigt fenomen i samband med psykosinsjuknande. När distriktsläkarna besöks av personer i åldern 20–40 år med tidiga tecken och symtom enligt kriterier som sammanställts med stöd av tidigare forskning, måste han/hon vara medveten om att det kan vara risk för ett psykosinsjuknande.

Att upptäcka tidiga tecken på psykos måste emellertid följas av mod att agera och det måste finnas en lyhördhet inom psykiatrin gentemot primärvården, när distriktsläkarna börjar misstänka ett psykosinsjuknande. I annat fall är riskerna stora att möjligheter till tidiga åtgärder missas. Samarbetet med psykiatrin måste därför fördjupas och resultatet av åtgärder/remisser måste klargöras både för primärvården och för psykiatrin.

Vid studien upptäcktes också stora behov, som inte var tillgodosedda, när det gällde vård, arbete/sysselsättning och ekonomi samt dagliga aktiviteter (ADL) och livskvalitet bland personer med svåra och långvariga funktionshinder. Detta gällde främst personer med psykiska funktionshinder. Primärvården speciellt i glesbygd har ansvaret och möjligheterna att upptäcka ej tillgodosedda behov för personer med svåra funktionshinder samt skapa ett tätare nätverk kring dem. Dessa patienter bör ha regelbunden kontakt med en distriktsläkare, som skall kunna tidigt upptäcka vårdbehov och sociala behov samt verka som ombud för patienten.

Gunvor Strömberg härstammar ursprungligen från Kalix. Hon har bott i Umeå kommun sedan 1966 och arbetat i Umeå, Sävar, Robertsfors och Lycksele. Under de fyra senaste åren har hon arbetat i Trehörningsjö och det mesta av studien har utförts under den tiden. Forskningsmedel har till största delen erhållits från Västernorrlands läns landsting och via FoU-centrum i Sundsvall. 

Fredagen den 1 oktober försvarar Gunvor Strömberg, Institutionen för klinisk vetenskap, psykiatri samt Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, allmänmedicin, Umeå universitet, sin avhandling Serious mental illness. Early detection and intervention by the primary health service. Svensk titel: De allvarligt psykiskt sjuka. Primärvårdens möjligheter till tidig upptäckt och tidiga åtgärder. Disputationen äger rum kl.10.00 i Sal B, 9 tr, Tandläkarhögskolan.Fakultetsopponent är professor Bengt Mattsson, Institutionen för samhällsmedicin, Avdelningen för Allmänmedicin, Göteborgs universitet.

Gunvor Strömberg nås påTelefon 090-507 22 (hem)Mobiltelefon 070-656 80 93
E-post gunvor.stromberg@swipnet.se.

Om du vill läsa mer i denna avhandling finns den att ladda hem som pdf-dokument. Sök i universitetsbibliotekets databas: publications.uu.se/umu/theses/

Redaktör: Bertil Born