Information till medarbetare med anledning av covid-19 (Uppdaterad: 29 oktober 2020)

Hoppa direkt till innehållet
printicon

Astrid vill hjälpa med kunskap – och forska i framtiden

Det bästa med att jobba på apotek är att få hjälpa människor genom att ge dem kunskap om de läkemedel de använder, tycker Astrid Elander. Hon trivs också med att ha ett yrke där hon ständigt får lära sig nya saker.

Efter gymnasiet tog Astrid Elander ett sabbatsår och jobbade, först i Norge och sedan på Telia i Sundsvall. Sedan ville hon plugga vidare och att det blev apotekarprogrammet var egentligen lite av en slump.

– Jag gjorde ett ”ämnesträd” på nätet där man får klicka i vad man är intresserad av och då kom apotekarprogrammet upp. Jag tänkte att jag testar, för det värsta som kunde hända var att jag fick hoppa av. Men, redan första introduktionsveckan kändes det helt rätt.

Ett jobb med mycket kommunikation

Sedan sin examen jobbar hon på Apoteket Hjärtat i Sundsvall. Hon gjorde praktik där våren 2019 och fick därefter anställning. På ett apotek gör apotekare och receptarier i stort sett samma saker, berättar hon. Förutom att hjälpa kunderna och se till att de får all information de behöver för att kunna ta sina mediciner på rätt sätt och förstå hur de fungerar, har hon många administrativa uppgifter.

– Det kan till exempel handla om att beställa läkemedel från APL som skräddarsys för en viss patient eller licenspreparat från andra länder. Licenspreparat är läkemedel som inte är godkända i Sverige, men som en läkare ansökt om från Läkemedelsverket om att få ta in till en person, där man kanske prövat allt som finns i Sverige och inget av det funkat för den personen.

Astrid tycker om att jobbet på apoteket innebär mycket kommunikation med andra människor. Hon trivs med att få hjälpa människor, men vill samtidigt ha en viss distans i kontakten. Därför valde hon apotekaryrket och att få arbeta med kunskapsöverföring framför ett jobb i den direkta sjukvården, till exempel som läkare eller sjuksköterska.

– Det bästa är att få träffa otroligt mycket människor av alla de slag och det passar mig jättebra, för jag är väldigt social av mig. Och jag får hjälpa, till exempel visa en tjej som är deprimerad att ”jag ser dig” och kanske slänga med ett ord i påsen att det kommer att bli bra. Eller att hjälpa 95-åringen reda ut vilken medicin som är vattendrivande och vilken som hjälper till med hjärtat.

Hur tycker du att studierna förberett dig för ditt jobb?
– Jättebra, framförallt att vi fokuserat mycket på kommunikationen. Jag lärde mig också väldigt mycket på djupet, vi fick vara nördiga men i positiv bemärkelse. Jag trodde nog man skulle smyga mer på ytan, typ att ”ibuprofen är antiinflammatoriskt”, men vi lärde verkligen oss i detalj hur och varför olika läkemedel fungerar i kroppen. Om man vill ha en utmaning både när det gäller kemi och biologi, då är apotekarprogrammet helt rätt!

Vill gärna doktorera och börja forska

Vad ser du för utvecklingsmöjligheter i ditt yrke?
– Jag har två vägar jag känner att jag skulle vilja gå. Det ena är att bli klinisk farmacevt. Då jobbar man på en sjukhusavdelning, eller flera avdelningar, med att gå igenom patienternas läkemedelslistor, kollar om läkemedlen fungerar ihop, man är med på ronder eller kallas in för att vara med och bedöma om en patients symptom kan bero på läkemedlen de tar. För att jobba med detta ska man helst ha läst en magisterutbildning i klinisk farmaci också.

– Men det jag skulle vilja allra mest är att doktorera och sedan forska. Kandidat- och masteruppsatserna var det roligaste jag gjorde på apotekarprogrammet. På kandidaten skrev jag om plack som bildas i det lilla kretsloppet mot lungorna och två läkemedel som används mot det och masteruppsatsen handlade om hur patienter med KOL och astma inhalerar sina mediciner.

Intervjun med Astrid sker mitt under coronapandemin, då alla landets studenter fått övergå till att få undervisning på distans. Själv har hon pluggat på distans under hela sin långa utbildning och vet att det kräver självdisciplin och tydliga rutiner.

– Men, jag tycker inte att det har varit så svårt att plugga på distans för jag har ganska mycket egen disciplin. När man tycker att saker är roligt och intressant, då tar det inte emot att sätta sig klockan 8 på måndag morgon och köra i gång.

Läste tillsammans med klasskompis

De första tre åren hade Astrid förmånen att ha en klasskompis i Sundsvall. De pluggade mycket tillsammans och turades om att vara hemma hos varandra. Kontakten med lärarna fungerade också mycket bra, det gick alltid snabbt att få hjälp och svar på frågor. Flera gånger per termin träffades också klassen i Umeå för laborationer och andra praktiska moment.

– Jag har klasskompisar som jag tror att jag kommer att ha kontakt med hela livet. Man hittar dem man umgås med på närträffarna och fortsätter umgås via Zoom. Så man är inte ensam fast man pluggar på distans.

Men, studietiden flöt inte på helt problemfritt. Under en höst mådde Astrid psykiskt dåligt och en av orsakerna var att hon var för ambitiös. Det gav viktiga lärdomar, berättar hon. Det blev nödvändigt att tagga ner och hon hittade en rutin som fungerade.

– De sista två åren på utbildningen blev de bästa. Jag var noga med att planera vecka för vecka. När en ny kurs började satte jag upp ett schema för den, pluggade åtta till fyra och sedan lade jag in böckerna i ett skåp så att jag inte såg dem. Jag satt oftast hemma, men på fredagarna satt jag ofta på ett fik för att lyxa till det lite.

Prioriterade plugget

En del som pluggar på distans kombinerar det med förvärvsarbete. Astrid valde att inte göra så. Hade hon läst en campusutbildning hade hon förmodligen inte jobbat vid sidan av, så varför skulle hon göra annorlunda med en distansutbildning?

– Jag tog det som heltidsstudier som det ju faktiskt är. Jag ville också känna att nu är jag faktiskt student. Är det lite lugnare under en kurs får man ta det som belöning för att det kommer att bli tuffare på nästa.

– Jag har verkligen prioriterat plugget och jag tror det har lönat sig, för jag har inte skrivit en enda omtenta på de här fem åren.

Vad har varit svårast under utbildningen?
– Organisk kemi som man läser fjärde året, det var en kurs man fick traggla med, för det var verkligen svårt att förstå och det var den enda kurs jag känt så med. Samtidigt var det en kurs som gav väldigt mycket i efterhand.

Vad skulle du säga till någon som funderar på att läsa samma utbildning?
– Att de ska välja den om de verkligen är intresserade, det krävs för att klara av de här fem åren. Sedan är disciplin det viktigaste, men inte så mycket att det går över styr. Det är viktigt att hålla tider och sedan ta ledigt, för annars kan man när man pluggar på distans hela tiden göra lite till. Alla föreläsningar finns inspelade, så man skulle kunna göra bort en 15-poängskurs på två veckor genom att kolla på föreläsningar dygnet runt, men det lär man sig inte på och i längden är det bara skadligt.

FAKTA Astrid Elander

Ålder: 26 år.
Kommer från: Sundsvall.
Bor: i gårdshus i Sundsvall.
Familj: sambo.
Utbildning: Apotekarprogrammet i vid Umeå universitet, tog examen våren 2019.
Jobb: apotekare och farmaciansvarig på Apoteket Hjärtat i Sundsvall.
Gör på fritiden: tränar crossfit, umgås med kompisar.
Umeå med 3 ord: Gästvänligt. Fint. Tillgängligt.
Mig själv med 3 ord: Positiv. Lättlärd. Snabbtänkt.
Det gör jag om tio år: jobbar som klinisk farmacevt på sjukhus eller är forskare.