Jonas forskar om äldre och läkemedel

Jonas Kindstedt är doktorand och forskar om äldres läkemedelsanvändning.

PhotoJonas Kindstedt

– Mitt jobb är väldigt varierande från dag till dag, berättar han. Jag har en del undervisning, så ena dagen sitter jag kanske och håller seminarium via Zoom för att nästa dag jobba med statistik, prata med patienter eller skriva på manus till en vetenskaplig artikel.

Han har också möjlighet att jobba på distans, vilket passar honom bra eftersom familjen bor i Luleå. En eller ett par dagar i veckan åker han till Umeå, men arbetar annars hemifrån.

Jonas doktorandprojekt handlar om äldres läkemedelsanvändning. Det är vanligt att äldre personer har många olika läkemedel samtidigt, vilket ökar risken för biverkningar eller att mediciner ”krockar” med varandra eller tas på fel sätt. Tidigare studier har visat att upp emot 30 procent av alla inläggningar på sjukhus av äldre patienter är, åtminstone delvis, läkemedelsorsakade

Blev brandingenjör, men tänkte om

I sitt projekt borrar Jonas djupare i om vilka läkemedel äldre tar, bland annat genom att samköra läkemedelsregistret med demensregistret. Ett annat forskningsprojekt är en interventionsstudie, där han undersöker om kliniska apotekare genom mer stöd till äldre som skrivs ut från sjukhuset, kan göra att deras läkemedelsbehandling fungerar bättre och därigenom minska återinläggingar.

– En aspekt är det rent praktiska handhavandet av medicinerna och att de äldre har det stöd omkring sig de behöver. Det är väldigt många faktorer som påverkar utfallet av en läkemedelsbehandling, särskilt när patienterna har fem-tio eller ännu fler mediciner.

Efter gymnasiet gjorde Jonas militärtjänst och gick därefter brandingenjörsprogrammet vid Luleå tekniska universitet. Utbildningen är 3,5 år och han gick sedan en ettårig påbyggnadsutbildning inom räddningstjänst.

Brandingenjörer kan jobba med alltifrån att vara befäl i räddningstjänsten till att vara konsulter i brandskyddsfrågor i byggbranschen och med tillstånds- och tillsynsfrågor vid olika myndigheter. Jonas Kindstedt jobbade som brandingenjör både som brandkonsult och inom kommunal räddningstjänsti några år efter examen, men kände att det inte riktigt var rätt för honom. Eftersom han alltid varit intresserad av medicinsk vetenskap, funderade han på olika utbildningar inom det fältet och bestämde sig sedan för apotekarprogrammet vid Umeå universitet.

”Distans gjorde utbildningen praktiskt möjlig”

Vilken betydelse hade det för dig att utbildningen till största delen läses på distans?
– Det var ganska avgörande, jag jobbade fortfarande lite grann och att det var en distansutbildning gjorde det praktiskt möjligt. För mig passade just flexibiliteten bra, att alla föreläsningar var inspelade och man kunde anpassa sina dagar utifrån andra saker. Man kunde också plocka ut ur materialet det som var viktigt och som man själv kände ett behov av att fördjupa sig i.

Vilka kurser tyckte du var mest intressanta?
– Allt var mer eller mindre intressant, men särskilt klinisk farmaci, farmakoepidemiologi och farmakoekonomi.

Visste du redan när du började apotekarprogrammet att du skulle välja forskarbanan?
– Nej, det var inte solklart kanske, men ändå huvudspåret, säger han. Det är nog en typ av arbete som passar mig som person. Men, jag var inte klar över inom vilket ämne eller område det skulle bli, det beror ju också på vilka möjligheter som öppnas.

Tog receptarieexamen efter tre år

Efter tre år på utbildningen tog Jonas ut en receptarieexamen och kunde jobba på apotek under sommaren. Han fortsatte sedan att jobba som receptarie på timtid parallellt med studierna.

– Det är en fördel med utbildningen att man kan göra så, tycker han. När man jobbar tar man med sig lite av jobbet in i studierna och vise versa. Det är något jag kan rekommendera till andra, men sedan ska man förstås orka med utbildningen också, man ska inte jobba ihjäl sig.

Att han fått praktisk erfarenhet av arbete på apotek har han nytta av även i forskarstudierna, särskilt eftersom en stor del av apotekskunderna är äldre personer.

– Bara det att man stött på otaliga äldre med alla möjliga läkemedelsrelaterade problem är bra. Man får lättare att sätta sig in i deras situation om man haft ett jobb där man träffat dem fysiskt.

Hur ser möjligheterna på arbetsmarknaden ut för apotekare? Var har man sina bästa chanser att utvecklas?
– Oj, det var svårt att svara på, men jag känner i alla fall inga arbetslösa apotekare. Apotekarutbildningen är bred och man kan jobba med många olika saker som har läkemedel som gemensam nämnare. Inom läkemedelsindustrin, på sjukhus, universitet, myndigheter och på apotek förstås. Men, jag tror det är viktigt att man har en ungefärlig bild av vad man vill göra när man söker utbildningen, att man är driven och försöker hitta sitt område. Det dyker inte upp av sig självt, man måste vara engagerad.

Hur lyckas man bra med distansstudier?
– Det skiljer sig egentligen inte så mycket från campusutbildning, det kräver också disciplin. Att ha ett schema är kanske lättare för vissa, men jag skulle nog vilja framhålla fördelarna med att kunna vara flexibel. Jag hade till exempel inte kunnat jobba vid sidan av i samma utsträckning om jag läst en campusförlagd utbildning.

Läs mer om Apotekarprogrammet

Intervju: Anna-Lena Lindskog