Albin Pettersson Bråthe är en skidtokig göteborgare som trivs bra i Umeå. Snart har han avverkat det första läsåret på det femåriga arkitektprogrammet och det bästa med att läsa arkitektur tycker han är friheten och att det är ett väldigt brett ämne.
Foto
Albin läste det naturvetenskapliga programmet på gymnasiet och spenderade sedan några år med att resa och åka skidor, och jobbade bland annat som skidguide i Kanada och USA.
Varför sökte du in på Arkitektprogrammet i Umeå?
– Efter gymnasiet var jag länge inne på att läsa till ingenjör eftersom jag alltid haft lätt för matte och fysik. Men under åren som jag reste och träffade massor med folk från olika ställen fick jag insikten att jag vill ha möjlighet att vara kreativ i det jag gör. Då fick jag upp ögonen för arkitektur som har en bra balans mellan teknik och kreativitet. Att jag hamnade i Umeå beror på att jag hört mycket bra om staden från kompisar jag lärt känna genom skidåkningen som antingen pluggat här eller som kommer härifrån.
Skiljer sig undervisningen från gymnasiestudier?
– Utbildningen skiljer sig väldigt mycket från gymnasiestudier skulle jag säga. Att man har ett eget skrivbord i studion gör att det känns mer som att gå till jobbet än att gå till skolan, vilket jag tycker är motiverande och kul. Och sedan så är allt väldigt fritt, i och med att vi i princip hela tiden jobbar i lite längre projekt så är det upp till var och en hur man vill lägga upp det och disponera sin tid. Klassen funkar väldigt bra och vi peppar och inspirerar varandra mycket.
Vilka kurser och vilka moment gillar du?
– Inom både syntes och teknologi blir det ofta tillfälle att bygga modeller, det är kul! Vi är även haft ett par kortare intensiva workshops som varit grymt intressanta, man blir förvånad över hur mycket vi kan hinna med på ganska kort tid. Teori är också spännande där vi reflekterar över olika synsätt på arkitekturen och hur den fungerar i samhället och påverkar oss.
Vad tycker du om lärarna på skolan?
– De är grymma! Jag tycker att de alltid har bra input så man kommer vidare om man till exempel har kört fast i en process. Man märker verkligen att hela upplägget i en kurs med alla moment är väldigt genomtänkt. Det är även sjukt inspirerande med så blandade nationaliteter i lärarstyrkan med undervisande arkitekter från Grekland, Lettland, Holland, Italien, Spanien, Venezuela och så vidare.
Vad har du för framtidsplaner?
– De kommande två åren blir jag ju kvar här i Umeå. Sedan får jag se om jag tar ett uppehåll och testar på att jobba på en arkitektbyrå eller om jag vill läsa mastern direkt. Om det blir här i Umeå eller någon annanstans i Sverige, eller kanske utomlands, det får jag se då.
Var kommer ditt intresse för arkitektur ifrån?
– Men vem är inte fascinerad av häftiga byggnader? Jag har dock inte alltid varit så insatt, intresset har väl kommit smygande. Jag upptäcker nya grenar hela tiden och imponeras konstant: att återanvända och bygga med okonventionella material och prylar är ju alltid coolt.
Vilken är din favoritarkitekt och varför?
– Svårt att säga en, gillar snarare delar av olika arkitekter. Det är lite spännande hur Zaha Hadid tog ut svängarna på ett futuristiskt sätt men också hur Shigeru Ban mer pushar gränserna för organiska material genom strukturer.
Kommer från: Mölnlycke utanför Göteborg.
Ålder: 25.
Umeå med tre ord: UMA - IKSU - ICA.
Oanad talang: Ögonmåttar din längd med 2 centimeters felmarginal.
Gillar: Kaffe.
Läser just nu: "1Q84. Tredje boken" av Haruki Murakami.
Lyssnar på: Min spotify-playlist (Put a light on).
Gör en ledig dag: Bokar nästa skidresa.
Text: Ingrid Söderbergh
