Hoppa direkt till innehållet
printicon

Arkitektur handlar om mycket mer än fysiska hus

Efter gymnasiet gick Maja Hallén till sjöss. I flera år jobbade hon ombord på gamla segelfartyg som skonaren Vega och briggen Tre Kronor af Stockholm. Uppdrag som jungman, matros och styrman varvades med båtbyggeri. Från varvet och hantverket med att bygga träbåtar var steget till arkitektutbildningen egentligen inte långt.

– Även om man gör något som är jättehäftigt blir det också vardagsmat till slut. Jag kände också att den här grejen gör jag för egen del – och för de som har råd med vistelsen på båten. Samma sak med båtbyggandet, vem köper en träbåt? Ja, någon som redan har allt och inte vill bygga den själv. Världsförbättraren i mig själv kom fram till att jag måste göra något i livet som verkligen förbättrar för någon annan. Valet av utbildning kändes som ett naturligt steg, eftersom jag hållit på med hantverk var arkitekt liksom ett sätt att ta det ett steg vidare.

Undersöker centrum

Arkitekthögskolan sjuder av liv när vi ses för ett samtal. Alla studenter har sina egna arbetsplatser utspridda på flera våningsplan och de flesta tillbringar många av dygnets timmar på skolan. Just nu arbetar Majas årskull med att studera hur Umeå centrum fungerar. Ritningar, skisser, urklipp och postit-lappar trängs på skärmväggar där de arbetar med sitt projekt. Vad tänker hon då om det växande Umeå?

– Jag är förskräckt, faktiskt! Från politiskt håll känns det som om allt bara handlar om att växa och man glömmer andra värden. Väldigt mycket i centrum fokuseras kring konsumtion. Jag tror inte att man tänkt på vad som händer när Ikea kommer och det blir ett jättestort köpcenter kring varuhuset. Vad händer när vi har en massa tomma gallerior mitt inne i stan? Vad är staden i så fall? Vad vill vi ha den till och för vem är den? Det är inte särskilt inkluderande att bara ha shopping i centrum. Alla vill inte shoppa. Även om hon är kritisk till hur Umeå växer trivs Maja Hallén med att bo här.

– Människorna i staden är häftiga, men jag tycker inte det avspeglas varken i politiken eller byggandet. Det finns mycket omtanke och solidaritet, och en stor vilja att göra bra saker. Och det är inte så snobbigt här, utan ganska äkta.

Segelfartyg som arbetsplats

Havet och segling präglade Majas uppväxt, i Kalmar och på sommarloven i Blekinge. Familjen har alltid haft båt och hon lärde sig segla i en liten trissjolle. I nian åkte klassen på skolresa med ett segelfartyg från förra sekelskiftet, Linnea af Gamleby.
– Jag tyckte det var jättehäftigt och sommaren efter ringde jag till fartyget och frågade om jag fick följa med som jungman. Efter det var jag fast!

Linnea af Gamleby hamnade så småningom på varv och efterträddes av skonarna Vega och Linnea. Maja och de övriga i besättningen seglade med skolklasser, företag och privatpersoner. Senare flyttade hon till Stockholm, där arbetsplatsen var briggen Tre Kronor. Maja varvade jobb på fartygen med att läsa in sjöbefälsexamen i Kalmar. Hon avancerade från jungman till matros och styrman. När höststormarna drog in blev det naturligt att fortsätta jobbet med båtarna på land, där hon lärde sig hantverket med att bygga träbåtar efter gamla förlagor.

Det praktiska hantverket följde med under första tiden på Arkitekthögskolan. Medan kurskompisarna ofta ritade fann Maja snabbaste vägen till sina idéer i verkstaden där hon byggde modeller i trä för glatta livet.

Vad lär man sig under första året på utbildningen?
– Jag lärde mig framförallt att arkitektur handlar om så mycket mer än bara fysiska hus, att det är så många frågor som måste ställas för att man över huvud taget ska kunna bygga något. För vem bygger man? Och varför? Hur formar man en hållbar stad? Hur får alla plats och vem får inte plats? Jag har alltid haft ett politiskt intresse, men det har fått blomma ut nu och jag har hittat verktyg som jag kan jobba med.

Undervisningen på arkitektprogrammet består i huvudsak av projektarbete. Vilket är det mest intressanta projekt du varit involverad i?
– Det var i trean när vi var i Indien och arbetade i ett slumområde i Mumbai. Vi skulle kartlägga vad vi såg om hur människor levde och rörde sig. I ett sådant projekt är det viktigt att gå in förutsättningslöst, att inte ha en agenda eller kategorisera människor utan fundera över hur man kan hjälpa till i ett sammanhang med de verktyg vi har som arkitekter – utan att vi ska bestämma allting.

Toaletten – mötesplats för kvinnor?

Maja och en kurskamrat deltog i en workshop vid ett community centre som lärde kvinnor att laga hälsosam mat och funderade sedan vidare på hur information kring kost och andra hälsofrågor skulle kunna nå ut till fler i lokalsamhället.
– Kvinnorna i området rör sig väldigt korta sträckor, mest kring husen. Vi började leta efter platser där de rör sig på daglig basis, eftersom de platserna skulle kunna ha överlappande funktioner.

De fann en sådan plats, offentliga toaletter. Eftersom kvinnor och män har skilda toaletter, erbjuder rummet möjligheter att möta kvinnor på deras egna villkor, resonerar Maja. Där skulle man både kunna erbjuda utbildning och vara en fristad, till exempel för kvinnor som blir slagna.

Under utbildningstiden har Maja fått två barn, vilket innebär att det kommer att ha tagit drygt ett år extra innan hon får sin examen.
– Jag är 31 år och någon gång ska man ju få barn om man tänker ha dem. Det har varit ganska skönt att få ett break. Arkitektprogrammet är en mastig utbildning, man ska vara kreativ och få ur sig grejer hela tiden. Föräldraledigheten har gett mig energi att fortsätta.

– Att plugga och ha barn samtidigt har både för- och nackdelar, det blir förstås väldigt intensivt. Vi studenter är mycket på skolan, det finns liksom ingen gräns för hur mycket man kan jobba. Därför har jag bestämt att jag är här mellan nio och fyra-fem ungefär, sedan går jag hem oavsett vad som händer.

Drömmer om egen verksamhet

Maja trivs med sin utbildning och med skolan som ligger vackert vid Umeälven. Men, byggnaden som är fin på utsidan är inte lika bra invändigt, tycker hon.
– Det är öppet och det är som att sitta inuti en trumma, man hör allt och blir lätt stressad av att sitta här och jobba. Man får liksom allas stress på sig, man märker direkt när det är "upptempo" i huset. Jag har suttit ganska mycket hemma och jobbat i perioder, det gör mig lugnare.

Vad har du för tankar om vart utbildningen ska föra dig?
– Jag vill fortfarande förändra världen till en bättre plats för alla! Man får förstås börja i det lilla, men jag vill ändå få vara lite "naiv". Mitt incitament för att jobba är inte för att tjäna pengar, utan för att känna att det jag gör är meningsfullt för någon annan än mig själv. Drömmen är att ha en egen verksamhet tillsammans med några andra från Arkitekthögskolan och jobba på ett sätt som inte andra arkitektkontor i Umeå gör.
– Men, det kan hända att jag först går via att jobba som anställd någonstans. Samtidigt tror jag att det är bra att vara kaxig och tro på att man kan skapa något eget, för då kan man!

Var kommer du att ta vägen rent geografiskt efter utbildningen?
– Jag vet inte, får min sambo bestämma blir vi kvar i Umeå och får jag bestämma blir vi antingen kvar eller flyttar längre söderut där jag har min familj. Eller någon helt annanstans, Norge kanske?

Namn
Maja Hallén
Varifrån kommer du?
Kalmar, född i Uppsala
Var bor du?
I lägenhet på Tomtebo
Fritidsintressen
Umgås med familjen, vi gillar friluftsliv