Hoppa direkt till innehållet
printicon

Jag vill ge tillbaka för den hjälp jag fått

21-årige Hadi Faqirzadeh har gjort en lång och svår resa innan han blev student på civilingenjörsprogrammet i bioteknik vid Umeå universitet. För sex år sedan kom han till Sverige som ensamkommande flyktingbarn från Afghanistan. Efter examen siktar han på att doktorera eller plugga vidare och bli läkare.

Lyssna på intervjun 

– Jag känner att jag vill vara hjälpsam för andra. Om jag blir läkare ska jag jobba för Läkare utan gränser, säger han.

Flykten från Afghanistan gick genom flera länder och varade nära ett halvår. Hadi vill inte gärna prata om den här tiden, säger bara att den var tuff. Första anhalt i Sverige blev Nyköping, där han fick börja plugga svenska. Därefter placerades han på ett gruppboende för ensamkommande flyktingbarn i Fränsta, Ånge och bara några månader senare började han på naturvetenskapligt program på gymnasiet.

– Det var verkligen svårt, första dagarna kände jag att det här kommer inte att gå, men efter en månad kom jag in i det och tänkte att vill jag så går det. Så jag kämpade på, det är bara att plugga lite extra. Jag hade alltid en websida med lexikon uppe när jag pluggade och fick ha lexikon på proven också, berättar Hadi.
Efter gymnasiet gick Hadi raka spåret till universitetsstudier, lika bra att gasa på när man fått upp farten, resonerade han.

Varför valde du civilingenjörsprogrammet i bioteknik?
– Först och främst för att civilingenjör är ett brett program och för att jag är intresserad av medicin, hur det är att producera den och veta hur den fungerar i kroppen.

"Jag fick snabbt vänner"

Att komma från lilla Ånge till en större stad som Umeå var positivt, säger Hadi. Gymnasietiden var väldigt inrutad, dagarna tillbringades i skolan och på flyktingboendet, så mycket mer fanns inte utrymme för. I Umeå lärde han genast känna både svenska studenter och utbytesstudenter från andra länder.
– Folket i Umeå är mycket vänliga, så jag fick snabbt vänner och jag och klassen blev kompisar nästan på en gång.

Första åren på utbildningen har inneburit mycket matte, samt grundläggande kurser i kemi och biologi. Cellbiologi och organisk biologi har hittills varit mest intressant, tycker Hadi. Han kommer att välja en medicinsk inriktning fjärde året och ser fram emot att bland annat läsa mycket läkemedelskemi.

Vad har varit svårast hittills under utbildningen?
– Allt har varit svårt, men kemin har varit svårast. Men, det går om man sitter lite längre bara.
Är det ett ämne du lärt dig tycka om?
– Ja, det kan man säga. Kemin ville kämpa emot mig, men nu är vi vänner kemin och jag.

Om du jämför med att läsa på gymnasiet, vad är största skillnaden?
– Det är mycket skillnad, på gymnasiet fick vi nästan bara teori. Här har vi mer labbar, har mycket bättre utrustning och väldigt, väldigt bra föreläsare. Vi hade bra lärare på gymnasiet i Ånge också, men här är det på en helt annan nivå. Man måste hänga med själv, så jag får kämpa.

Extrajobb på flyktingboende

Efter föreläsningarna sitter Hadi ofta kvar på campus och pluggar med sina kompisar en bit inpå kvällen. Vissa dagar jobbar han extra på ett boende för ensamkommande flyktingungdomar i Umeå. Förutom att vara med fritidsaktiviteter sitter Hadi ofta med ungdomarna och pluggar svenska eller hjälper dem med läxorna.

Vilken betydelse har det att du har liknande bakgrund som ungdomarna på boendet?
– Jag ser mig själv i dem, jag har känt vägen, känt resan och den svåra situationen när man inte kan språket. Jag känner att jag vill hjälpa dem.

Sedan ett par år har Hadi sin familj i Sverige, mamma och tre småsyskon. Det har betytt mycket, säger han. Hans driv och motivation i studierna har också inspirerat syskonen, i vår tar en av systrarna studenten.

Hur ser dina framtidsplaner ut?
– Efter plugget försöker jag fixa jobb eller tar kanske ett kort uppehåll. Om jag inte ser att jag har tid att plugga vidare, då gör jag det. Antingen läser jag på en doktorandtjänst eller går läkarprogrammet. Man kan tillgodoräkna sig vissa kurser vi läst på bioteknikprogrammet.

Tror du att du kommer att bo kvar i Sverige efter utbildningen?
– Ja, det kommer jag att göra. Jag kan inte tänka mig något annat land där jag skulle trivas lika bra.

Vad är det som gör att du trivs här?
– Vänliga människor, framförallt, och att jag har familjen här och kommer att ha jobb. Men, om jag blir läkare vill jag jobba för Läkare utan gränser.

När jag lyssnar på dig tänker jag att det är viktigt för dig att kunna hjälpa andra människor?
– Ja, det är för att jag själv har fått mycket hjälp, både under resan och av dem jag träffar i Sverige. Eftersom jag fått mycket hjälp måste jag ge det tillbaka till de som behöver. Det är en skuld på mig att betala tillbaka för hjälpen som jag fått.

Namn
Hadi Faqirzadeh
Varifrån kommer du?
Afghanistan, har bott i Sverige i sex år
Var bor du?
I studentrum på Nydalahöjd
Fritidsintressen
Jobbar på ett boende för ensamkommande flyktingbarn, tränar på gym (höll på med judo tidigare och vill gärna fortsätta, men hinner inte just nu), läser, promenerar och springer ibland.