"False"
Hoppa direkt till innehållet
printicon
Huvudmenyn dold.

Lukas vill utveckla läkemedel i framtiden

Lukas Lehrman var säker på att han ville bli civilingenjör och valde bioteknik för att i framtiden kunna jobba med läkemedelsutveckling. Att börja plugga på universitetet var pirrigt i början, men det gick snabbt över, tycker han.

– Det jag var mest nervös för var hur man skulle komma in i klassen och lära känna de klasskompisar som man förhoppningsvis ska ha i fem år. Men, det gick bra, mottagningen sköttes väldigt snyggt, aktiviteterna var ordnade så att vi lätt skulle börja ”bonda” med varandra och det var lätt att prata med äldrekursare också.

Lukas är uppvuxen i Gällivare och gick naturvetenskapligt program på gymnasiet. Efter studentexamen jobbade han i matvarubutiker ett år innan han valde att plugga vidare. Umeå universitet kändes självklart, nästa steg var att välja utbildning. Lukas var tidigt på det klara med att han ville bli civilingenjör för att få en bred utbildning.

– Jag kollade på de olika programmen efter vad som skulle passa mig bäst, både vad som skulle vara roligt att plugga och vad som sedan skulle vara kul att jobba med. Då blev det bioteknik, det var främst medicinområdet som lockade och att jobba inom det utan att bli läkare.

Nya kompisar snabbt

Han kände i princip ingen i Umeå när han hösten 2019 flyttade hit för att börja studierna.

– Jag hade bara ett par bekanta hemifrån som började plugga här samtidigt, men det var inte så att vi umgicks.

Men, det gick snabbt att hitta nya kompisar i klassen och Lukas pluggar för det mesta på campus. Efter föreläsningarna går oftast han och några kompisar och sätter sig tillsammans och läser. Enda dilemmat är att hitta någonstans att vara.

– Vi sitter oftast i Naturvetarhuset eller Biologihuset, men när man kommer en föreläsning eller efter lunch kan man få leta runt ett tag efter någonstans att sitta.

I början av en civilingenjörsutbildning är det alltid en hel del matematikkurser. Kämpigt, tycker många, men Lukas har alltid haft lätt för matten i skolan och tycker att matematiken gått bra.

– Men, det är klart att jag fick plugga och sitta långa dagar. Vi hade också en bioteknikrelaterad kurs i början med många gästföreläsare från bioteknikbranschen. Vi fick göra både muntliga och skriftliga arbeten i den kursen. Vi hade också en programmeringskurs och efter jul läste vi första kemikursen. Då hade labbar under två veckor och på programmeringen samt matematikkurserna hade vi en del datorlaborationer.

Fokus på en sak i taget

Vad är största skillnaden jämfört med att läsa på gymnasiet?
– Alla här är väldigt ambitiösa, men det upplevde jag att min gymnasieklass var också. Största skillnaden är att man läser max en-två kurser i taget, så det är lättare att sätta sig in i och faktiskt lära sig det man ska i stället för att springa mellan engelskan, svenskan, matten och så vidare.

Vid sidan av studierna har Lukas Lehrman engagerat sig i naturvetar- och teknologkåren, NTK. Han är med i sitt utbildningsprograms ”festeri” och är med och ordnar sittningar och andra aktiviteter. Annars är det träningsanläggningen Iksu som gäller, nära till hands och med ett stort utbud av sporter. Lukas styrketränar och går på en del gruppträningspass.

Hur ser dina framtidsplaner ut?
– Jag hoppas förstås få jobba! Jag är 99 procent säker på att jag ska välja medicininriktningen på programmet, så jag hoppas att jag får jobb inom ett biomedicinföretag.

Vad skulle ditt absoluta drömjobb vara?
– Det låter kanske lite stort, men det är väl att få jobba med läkemedelsutveckling och försöka bota riktigt allvarliga sjukdomar som Alzheimers och cancer.

Läs mer om civilingenjörsprogrammet i bioteknik

FAKTA Lukas Lehrman

Ålder: 21 år.
Kommer från: Gällivare.
Bor: i hyreslägenhet på Ålidhem.
Studerar: första året på civilingenjörsprogrammet i bioteknik, Umeå universitet.
Gör på fritiden: styrketränar på Iksu, spelar basket, kollar på tv-serier, umgås med kompisar.
Umeå med 3 ord: Lagom stor stad.
Mig själv med 3 ord: Ambitiös och lättsam.
Okänd talang: bra på sudoku.
Det gör jag om tio år: jobbar i ett labb, kanske i Umeå eller någon större stad och har förhoppningsvis familj.

Intervju: Anna-Lena Lindskog

Publicerad: 2020-04-29