Hoppa direkt till innehållet
printicon

Naturlig fortsättning att bli ingenjör

Efter att ha läst naturvetenskapligt program på gymnasiet kändes det som en självklar fortsättning att bli civilingenjör, tycker Anton Kjellsson. Nu går han fjärde året på civilingenjörsprogrammet i energiteknik och räknar med en god framtida arbetsmarknad.

– Det händer mycket i energisektorn, framför allt genom att vi måste hitta nya alternativ till fossila bränslen. Jag skulle gissa att jag kommer att hamna i Skåne, där är det mest skrik efter nya energiingenjörer. Det är många ingenjörer som går i pension framöver, så det är inga problem att hitta arbete, säger han.

Anton Kjellsson ville inte gå arbetslös efter studentexamen, därför gick han raka spåret från det naturvetenskapliga programmet på gymnasiet till att läsa på universitetet. Valet föll på Umeå universitet, dels för att han inte ville flytta till en storstad, dels för att hans föräldrar pluggat i Umeå.

Bäckflöde väckte tankar

– Jag sökte till civilingenjörsprogrammet öppen ingång och då fick man ju ett halvår på sig att vela, säger Anton. Det behövde jag, eftersom jag kom direkt från gymnasiet hade jag inte riktigt bestämt vad jag var intresserad av, mer än att jag ville gå åt det naturvetenskapliga hållet.

Efter det första halvåret fastnade Anton för inriktningen på energiteknik och trivs bra med sina studier.

– Intresset för hur saker i omgivningen avger och upptar energi är en anledning varför energiteknik var det självklara valet, säger han. Jag ville ha en förståelse hur man producerar elektricitet, som sedan transporteras genom Sverige till slutanvändaren (mig) så jag kan ladda min telefon. Det var en liten gnutta uteslutningsmetoden också, inget av de övriga programmen tilltalade mig särskilt mycket.

– Jag har alltid fascinerats av det ständiga flödet genom bäcken (Odensalabäcken där jag bor), hur man kanske kan lägga ditt ett minivattenkraftverk som jag sedan kan dra en kabel till min familjs hus. I dag vet jag mycket mer om hur mina fascinerade fantasier kan implementeras i verkligheten.

Termodynamik och värme- och masstransport är två av de bästa kurserna hittills, tycker Anton. Men, egentligen är det svårt att peka ut vilka kurser som varit mest intressanta.

– Jag skulle säga att de flesta kurserna varit bra, man är ju nyfiken och vill lära sig nya saker. Man vill kanske inte erkänna att mattekurserna är bra, men det måste jag ändå säga att de är, de är ett verktyg inför framtida kurser.

Har ni någon kontakt med arbetslivet under utbildningen och i så fall hur?
– Vi hade ett projekt i ettan, då vi kontaktade tre bolag och sedan gjorde ett projekt av dem, men vi hade egentligen inte så mycket kontakt efter att vi fått vår uppgift. Nu i fyran gör jag ett projekt tillsammans med Volvo i Umeå.

Anton och några kurskompisar undersöker i projektet hur ventilationssystemet i en del av bilfabriken kan dimensioneras om när antalet anställda minskats, så att energikonsumtionen också minskas.

Trivs med korridorboende

Var sitter du helst och pluggar?
– Hemma faktiskt, där är det tyst.

Hur var det när du flyttade till Umeå? Var det svårt att hitta någonstans att bo?
– Ja, första månaden var jag inneboende, men sedan lyckades jag få tag i ett rum i studentkorridor på Ålidhem och det är jag väldigt tacksam för. Det är trevligt att bo i korridor, man lär känna nya människor och det blir en trevlig kombination av studenter eftersom alla inte läser samma sak och man får en liten förståelse för hur det är att vara student inom ett annat ämne.

Vad tycker du om studentlivet i Umeå?
– Jag tycker det är jättebra, det är nära till allting, både staden och universitetsområdet. Jag kan inte uttala mig om hur det är att vara student i större städer, men jag antar att man blir lite som ett sandkorn i den stora Saharaöknen där. Här är det mer familjärt.

Vad gör du när du inte sitter med näsan över böckerna?
– Jag brukar vara på Iksu och träna, det är nära och jag brukar gå på olika pass. Där blir det lite som i korridoren, man stöter på andra studenter än de som läser energiteknik.

FAKTA Anton Kjellsson
Ålder: 23 år.
Kommer från: Östersund.
Bor: i studentkorridor på Ålidhem.
Gör på fritiden: tränar på Iksu, går på styrdans på Ersboda Folkets hus eller Äpplet, hänger med kompisar, jobbar extra som lärare i NO-ämnen genom Kompetensnätverket, en privat vikariepool.
Umeå med tre ord: tillväxt, lagom, björk.
Oanad talang: är bra på att laga mat.
Mig själv med tre ord: ambitiös, glad, humoristisk.

Text & foto: Anna-Lena Lindskog