Hoppa direkt till innehållet
printicon
Huvudmenyn dold.

Elektronikkonstruktion från grunden

Hur konstruerar man kretskortet till en batteriladdare, ett nätaggregat eller en effektmätare? Vilka analoga och digitala komponenter krävs för att prylen ska funka? Under kursen i Elektronikkonstruktion får studenterna pröva sina vingar och undersöka om en egen elektronikdesign fungerar hela vägen.

Malkolm Ekvall som går andra året på högskoleingenjörsprogrammet i elektronik och datorteknik sitter djupt nedböjd över sitt kretskort. Från olika behållare lyfter han med pincett över extremt små komponenter till rätt plats på kortet. Andra komponenter är lite större, men några av dem har "ben" som ska trixas fast i rätt läge. Sedan ska han applicera lödpasta och därefter ska kretskortet en vända in i ugnen, så att alla delar smälter fast. Det gäller att han beställt komponenter med rätt egenskaper och ansluter dem rätt, så att den batteriladdare han håller på att konstruera i slutänden faktiskt fungerar.

– Det är den oroliga biten, jag ska ju koppla in den i väggen, konstaterar Malkolm. Den ska vara säker, så man får lära sig ta ansvar och kontrollera det. Vi lär oss verkligen otroligt mycket under den här kursen, den är en av de tyngsta hittills.

Under kursens första moment byggde studenterna en så kallad effektvakt. Då fick de tillverka sina kretskort från grunden. Malkolm och kurskompisen Taner Tümtürk visar i labbet hur processen går till. Det påminner om att framkalla ett fotografi. Kretskortsmönstret förs över på ett overheadblad som läggs på en liten laminatskiva med kopparskikt, belyses med UV-ljus, framkallas i frätande vätskor och slutligen etsas. Under mikroskop kontrolleras sedan resultatet för att säkerställa att kopparbanorna inte är avbrutna någonstans.

"Tänka som en ingenjör"

– I det andra projektet har vi fått välja fritt, ta fram en idé, rita upp kretskortet och sedan skicka en order till ett företag som gjort kortet efter ens ritning, säger Malkolm.
– Utmaningen har varit att tänka som en ingenjör gör, säger Taner Tümtürk. Under analogtekniken lärde vi oss hur olika komponenter fungerar enskilt, i digitaltekniken hur "ettor och nollor" fungerar. I den här kursen gäller det att kombinera alltihop.

Det har blivit många timmar i labbet, berättar Malkolm. Studenterna har fått jobba mer självständigt än tidigare, de har fått läsa in sig på tekniken bakom de elektronikprodukter de valt att bygga, designa kretskorten, undersöka egenskaper hos olika komponenter och förhoppningsvis välja en utformning som fungerar.

– Man har slagit huvudet i väggen flera gånger och fått börja om från början.

Hur tänkte du när du valde utbildning?
– Det stod mellan det här programmet och datavetenskap. Jag kände att jag ville göra något mer praktiskt, inte bara sitta med teori utan faktiskt också bygga, säger Malkolm Ekvall.

Vardagspussel med tåg

Taner Tümtürk dagpendlar till universitetet från Örnsköldsvik. Hans sambo pluggar också i Umeå, hon ska bli civilekonom. Paret har tre barn, så vardagen är ett pussel, särskilt vintertid när tåget inte alltid är att lita på.
– Mamma, pappa, svärföräldrar och syskon är till stor hjälp. Ibland får vi ringa och be dem hämta barnen. Jag kan heller inte sitta i labbet 24 timmar i sträck för att få en uppgift klar, jag måste vara pappa också.

Tidigare har Taner jobbat i familjens restaurang och som frisör, men kände att han ville vidare och läste in fysik, kemi och matte på Komvux innan han sökte till universitetet.

Vad hoppas du få för slags jobb när du är färdig med din utbildning?
– Ett jobb inom elektronikkonstruktion som innebär nytänkande och att få utveckla saker. Det finns sådana företag i Örnsköldsvik och det kommer ut nya jobb stup i kvarten där de söker elektronikkonstruktörer.

Läs mer om högskoleingenjörsprogrammet i elektronik och datorteknik/medicinsk teknik

Text & foto: Anna-Lena Lindskog