Hur konstruerar man kretskortet till en batteriladdare, ett nätaggregat eller en effektmätare? Vilka analoga och digitala komponenter krävs för att prylen ska funka? Under kursen i Elektronikkonstruktion får studenterna pröva sina vingar och undersöka om en egen elektronikdesign fungerar hela vägen.
Under kursen i Elektronikkonstruktion bygger studenterna elektronik från grunden och gör bland annat egna kretskort. Malkolm Ekvall håller på att montera komponenter på sitt kretskort till en egendesignad batteriladdare.
Bild Anna-Lena Lindskog
Kretskortsmönstret överförs på ett OH-blad som läggs på en laminatskiva med ett kopparskikt och belyses med UV-ljus.
Bild Anna-Lena Lindskog
Framkallning och etsning av kretskort. Skyddsrockar och handskar krävs när de starka vätskorna ska hanteras.
Bild Anna-Lena Lindskog
Kretskortet framkallas i natriumhydroxid innan det doppas i ett etsbad.
Bild Anna-Lena Lindskog
Malkolm Ekvall applicerar lödvätska runt komponenterna på kretskortet till den batteriladdare han håller på att konstruera.
Bild Anna-Lena Lindskog
Efter framkallning och etsning läggs kretskortet under mikroskop för kontroll av att ledningsbanorna av koppar löper som de ska.
Bild Anna-Lena Lindskog
Kretskortsmönstret överförs på ett OH-blad som läggs på en laminatskiva med ett kopparskikt och belyses med UV-ljus.
Framkallning och etsning av kretskort. Skyddsrockar och handskar krävs när de starka vätskorna ska hanteras.
Kretskortet framkallas i natriumhydroxid innan det doppas i ett etsbad.
Malkolm Ekvall applicerar lödvätska runt komponenterna på kretskortet till den batteriladdare han håller på att konstruera.
Efter framkallning och etsning läggs kretskortet under mikroskop för kontroll av att ledningsbanorna av koppar löper som de ska.
Malkolm Ekvall som går andra året på högskoleingenjörsprogrammet i elektronik och datorteknik sitter djupt nedböjd över sitt kretskort. Från olika behållare lyfter han med pincett över extremt små komponenter till rätt plats på kortet. Andra komponenter är lite större, men några av dem har "ben" som ska trixas fast i rätt läge. Sedan ska han applicera lödpasta och därefter ska kretskortet en vända in i ugnen, så att alla delar smälter fast. Det gäller att han beställt komponenter med rätt egenskaper och ansluter dem rätt, så att den batteriladdare han håller på att konstruera i slutänden faktiskt fungerar.
Malkolm Ekvall och Taner Tümtürk kikar på ett ”nybakat” kretskort.
– Det är den oroliga biten, jag ska ju koppla in den i väggen, konstaterar Malkolm. Den ska vara säker, så man får lära sig ta ansvar och kontrollera det. Vi lär oss verkligen otroligt mycket under den här kursen, den är en av de tyngsta hittills.
Under kursens första moment byggde studenterna en så kallad effektvakt. Då fick de tillverka sina kretskort från grunden. Malkolm och kurskompisen Taner Tümtürk visar i labbet hur processen går till. Det påminner om att framkalla ett fotografi. Kretskortsmönstret förs över på ett overheadblad som läggs på en liten laminatskiva med kopparskikt, belyses med UV-ljus, framkallas i frätande vätskor och slutligen etsas. Under mikroskop kontrolleras sedan resultatet för att säkerställa att kopparbanorna inte är avbrutna någonstans.
Taner Tümtürk doppar ett kretskort i framkallningsvätska.
– I det andra projektet har vi fått välja fritt, ta fram en idé, rita upp kretskortet och sedan skicka en order till ett företag som gjort kortet efter ens ritning, säger Malkolm.
– Utmaningen har varit att tänka som en ingenjör gör, säger Taner Tümtürk. Under analogtekniken lärde vi oss hur olika komponenter fungerar enskilt, i digitaltekniken hur "ettor och nollor" fungerar. I den här kursen gäller det att kombinera alltihop.
Det har blivit många timmar i labbet, berättar Malkolm. Studenterna har fått jobba mer självständigt än tidigare, de har fått läsa in sig på tekniken bakom de elektronikprodukter de valt att bygga, designa kretskorten, undersöka egenskaper hos olika komponenter och förhoppningsvis välja en utformning som fungerar.
– Man har slagit huvudet i väggen flera gånger och fått börja om från början.
Hur tänkte du när du valde utbildning?
– Det stod mellan det här programmet och datavetenskap. Jag kände att jag ville göra något mer praktiskt, inte bara sitta med teori utan faktiskt också bygga, säger Malkolm Ekvall.
I mikroskop kan man kontrollera att ledningsbanorna är hela.
Taner Tümtürk dagpendlar till universitetet från Örnsköldsvik. Hans sambo pluggar också i Umeå, hon ska bli civilekonom. Paret har tre barn, så vardagen är ett pussel, särskilt vintertid när tåget inte alltid är att lita på.
– Mamma, pappa, svärföräldrar och syskon är till stor hjälp. Ibland får vi ringa och be dem hämta barnen. Jag kan heller inte sitta i labbet 24 timmar i sträck för att få en uppgift klar, jag måste vara pappa också.
Tidigare har Taner jobbat i familjens restaurang och som frisör, men kände att han ville vidare och läste in fysik, kemi och matte på Komvux innan han sökte till universitetet.
Vad hoppas du få för slags jobb när du är färdig med din utbildning?
– Ett jobb inom elektronikkonstruktion som innebär nytänkande och att få utveckla saker. Det finns sådana företag i Örnsköldsvik och det kommer ut nya jobb stup i kvarten där de söker elektronikkonstruktörer.
Läs mer om högskoleingenjörsprogrammet i elektronik och datorteknik/medicinsk teknik
Text & foto: Anna-Lena Lindskog
Pincett och precision krävs när komponenterna ska monteras på kretskortet. Malkolm Ekvall trivs med en utbildning där han får arbeta mycket praktiskt. Studenterna har tillgång till elektroniklabben i stort sett när de vill.
Taner Tümtürk skriver rapport. Både han och hans sambo dagpendlar från Örnsköldsvik till universitetet.