Jenny ritar in elen i nya och gamla byggnader

Jenny Öhrling jobbar som elkonsult på Vinnergi AB i Umeå. Hon ritar in el- och teletekniska installationer i byggnader.

PhotoAnna-Lena Lindskog

– Alla projekt är olika. Vi gjorde till exempel el- och teleinstallationer för Maja Beskowskolan i Umeå; kraft, belysning, tele, passage och brand. Det var ett av de största projekt som jag jobbat med hittills och väldigt roligt. Nu ritar vi till en kontorsbyggnad i Stockholm och innan dess var det bland annat flera förskolor i Umeå och Iksus nya klätterhall.

Jenny berättar att hennes farfar brukar beskriva hennes jobb som att hon ”ritar en massa streck”. Och kanske kan det vid första anblicken se ut så! På Jennys kontorsrum ligger högar med planskisser över byggnader – med just räta streck och små punkter och fyrkanter som markerar hur elinstallationerna ska dras. Mer spännande och betydligt mer konkret ser det ut när hon i datorn visar tredimensionella ritningar över det kontorsprojekt hon är involverad i. Där syns inte bara elinstallationerna, utan även väggar, ventilation, möbler, belysningsarmaturer och annan utrustning som arkitekter, VVS-konsulter och andra yrkesgrupper som ingår i projektet ritat in.

– Just den samordningen som blir i 3D-skisserna är rolig. Ju mer man ritar i 3D, desto mer information får man in i ritningen.

Efter examen på högskoleingenjörsprogrammet i energiteknik fick Jenny Öhrling jobb som energirådgivare vid kommunen i hemstaden Sollefteå. Hon kunde göra jobbet mestadels på distans från Umeå, där hon hunnit rota sig. Därefter jobbade hon som elkalkylator på Bravida i Umeå.

Läs mer om högskoleingenjörsprogrammet i energiteknik

– Det är ett ganska vanligt jobb att få efter vår utbildning, säger hon. En elkalkylator tittar på en färdig elritning och räknar på vad allt kommer att kosta att bygga. Men, i längden är det inte så roligt att sitta och räkna på kostnad för armaturer och sådant, så jag ringde Ikkab vars ritningar vi satt och räknade på och frågade om de hade något jobb och så hamnade jag här.

Jenny Öhrling trivs med variationen i yrket som elkonsult. När alla inblandade i ett projekt ritat in sin del i en 3D-skiss blir allt som ska göras i byggnaden tydligt.

PhotoAnna-Lena LIndskog

Elkonsultföretaget Ikkab gick senare ihop med We Consulting, ett företag som jobbade med fiber- och telekomlösningar. Efter fusionen fick företaget namnet Vinnergi AB. Det har kontor på 20 orter i Sverige och cirka 300 konsulter anställda, varav elva på kontoret i Umeå.

Får ta successivt större ansvar

När vi ses har Jenny arbetat i tre år på företaget och trivs jättebra. Det är varierande att få jobba med olika typer av projekt, tycker hon. Nybyggnader innebär till exempel andra krav än ombyggnader, där nya installationer måste placeras in i befintliga innertak och väggar.

Hur ser utvecklingsmöjligheterna ut för en elkonsult?
– De ser bra ut, man får ta större och större projekt och får ta mer ansvar i de projekt man jobbar i och till slut får man leda projekt. Nu är jag konstruktör, i nästa steg blir man handläggare och sedan uppdragsledare. Är man bara framåt och vill får man göra nya saker.

Är det brist på elkonsulter?
– Ja, här på kontoret har vi till exempel Oliver som är 67 och Kalle som är 78 och fortfarande jobbar. De kan otroligt mycket! Elkonsulter växer inte på träd. Vi går visserligen mot en lågkonjunktur, men det byggs alltid och byggs om, så det kommer alltid att behövas elkonsulter.

"Jag lärde mig att lära mig"

Hur tycker du att studierna i energiteknik förberett dig för de jobb du haft efter examen?
– Absolut bra, men det är ju ett kort program, så det var inte som att jag var ”färdig” när jag gick ut. Jag tror inte att jag kände att jag kunde något när jag var klar, vilket kanske låter jättehemskt. Vi var inne på en massa olika områden, man läste kurs efter kurs och så blev det en examen. Man förstod saker, men hade aldrig provat på att jobba med dem. Jag tycker framförallt att jag fick lära mig att lära mig saker.

Var den lärprocessen det viktigaste du fick med dig från utbildningen?
– Det viktigaste var nog helhetsperspektivet och förståelsen för energifrågor. Och att jag fick lära mig ta in information, förstå den och använda den på nytt sätt.

Medan Jenny studerade engagerade hon sig i organisationen Womengineer som vill inspirera fler kvinnor för ingenjörsyrket. Det behövs – men förändringen tar tid, konstaterar hon. Arbetsgivarna i branschen strävar efter jämnare könsfördelning, men för det krävs att fler tjejer väljer tekniska utbildningar. På Vinnergi i Umeå är Jenny enda kvinna.

– Jag förstod inte när jag började plugga att det skulle vara så få tjejer och inte att det skulle vara så få när jag kom ut och jobbade heller. Det bekommer mig inte att vara ensam tjej, men det behövs en jämnare balans. Om vi ska rita installationer måste vi också spegla de människor vi ska rita åt. Jag tror att förebilder är viktigt, att vi kvinnor som jobbar som ingenjörer syns och vågar ta plats.

"Våga pröva"

Jennys väg till att bli ingenjör var inte spikrak. Hon började på civilingenjörsprogrammet i teknisk fysik och gick där ett år, men bytte därefter till högskoleingenjörsprogrammet i energiteknik.

– Första året på teknisk fysik var det bara matte och jag såg inte riktigt vart det skulle leda. Jag ville göra något mer praktiskt och tyckte att energi verkade spännande, eftersom väldigt mycket i samhället handlar om energifrågor.

Blev det som du trodde när du valde energiteknik?
– Jag vet inte riktigt vad jag hade för förväntningar, men hade jag vetat att jag skulle bli elkonsult hade jag kanske valt fler elkurser.

Vad skulle du säga till någon som funderar på att läsa energiteknik?
– Våga pröva! Energi är ett framtidsämne och det finns massor av jobb inom området. Det är brett och det gör att man kan välja jobb ganska brett också.