En skadad handled gjorde att Ellenor Persson bytte bana mitt i livet. Snart är hon färdig högskoleingenjör i maskinteknik. Under hela utbildningstiden har hon haft nära kontakt med arbetslivet genom en så kallad co-op-plats på Sigma Industry East North.
Ellenor Persson kände att ingenjörsyrket skulle vara utvecklande och en bra blandning mellan att ha kontakt med människor och att arbeta på kontor.
PhotoAnna-Lena Lindskog– Det har varit och är väldigt lärorikt, säger hon. Jag har sommarjobbat på företaget två somrar och i vår gör jag mitt examensarbete hos Sigma eller någon av deras kunder. Jag skulle absolut inte missa chansen att söka en co-op-plats om jag vore ny på utbildningen. Det är något man har väldigt stor fördel av och det säger arbetsgivarna också.
Ellenor Persson gick samhällsvetenskapligt program på gymnasiet i Lycksele. Efter det hade hon lite olika jobb, bland annat i vården och i butik, innan hon gick en privat utbildning i Örnsköldsvik till frisör och barberare.
– Jag kom in i branschen väldigt bra när ”skäggboomen” gick rakt upp som en raket. Jag jobbade fyra och ett halvt år som barberare i Umeå, men fick problem med min hand. Jag opererades för karpaltunnelsyndrom, men blev aldrig 100 procent bra efter det.
Ellenor insåg att hon behövde omskola sig och började läsa in naturvetenskapliga ämnen på Komvux.
– Där träffade jag två tjejer som skulle läsa till byggingenjör. Då började jag läsa på om vad det innebar att vara ingenjör och insåg att det skulle passa mig ganska bra.
Från skägg och frisyrer till ingenjör i maskinteknik är ett ganska stort kliv. Varför blev det maskinteknik?
– Haha, ja men det rimmar i alla fall, frisör-ingenjör. Skämt åsido så kände jag att ingenjörsyrket skulle vara utvecklande och en bra blandning mellan att ha kontakt med människor och att arbeta på kontor. När jag läste på om maskinteknik såg jag att det är väldigt brett, det är allt från stora maskiner till fina ytor på medicinska verktyg.
Första året på högskoleingenjörsprogrammet i maskinteknik läser studenterna en hel del matematik, samt grundläggande kurser i ingenjörsämnena.
– Det är inte så mycket hands-on i början, det kommer mer under andra halvan av första året av utbildningen, säger Ellenor. De kurser jag tyckt varit mest intressanta är produktionskurserna.
När ni gör praktiska saker, vad gör ni då?
– I en kurs gjorde vi en led till en bil, den som överför kraften från ratten när man vrider på den. Sedan har vi jobbar i CNC-maskin och med laserskärare med att tillverka till exempel en kompressor.
Hur tidigt i utbildningen fick du en co-op-plats?
– Redan första året. Man söker platsen på samma sätt som man söker ett jobb. Sedan har man betalda arbetsperioder under sommaren, både efter första och andra året och har sitt examensarbete hos företaget. Jag har också haft möjlighet att jobba där utöver skolan under terminerna.
Sigma är ett teknikkonsultföretag och Ellenor har fått prova på konsultrollen i olika projekt, både i ”riktiga” uppdrag hos företagets kunder och med lite mer konstruerade uppgifter, för att hon ska få insikt i vad jobbet som konsult innebär.
Vilken typ av uppdrag kan det handla om?
– Jag har till exempel tagit fram underlag för att tillverka en produkt. Då tar man fram en kostnadskalkyl, beskriver i vilket material produkten ska tillverkas, hur den ska se ut, vad den ska klara av och alla möjliga sådana parametrar och hur och var produkten ska tillverkas.
Känner du att det du läser under vanliga kurser är relevant när du är på företaget?
– Ja, absolut, de uppgifter jag fått har sammanfattat det vi lärt oss bra. Dessutom får man ju en nivå till när man får vara ute och se hur det görs i verkligheten.
Har ni andra kontakter med företag under utbildningen?
– Det är inte så många kurser där vi haft det, så co-op är en fantastisk möjlighet att få kontinuerlig kontakt med ett företag.
Eftersom Ellenor redan var etablerad i Umeå och hela tiden haft sin krets av kompisar, har hon inte engagerat sig i det traditionella studentlivet utöver att delta i mottagningsaktiviteter för nya studenter på programmet.
– Det finns ett rikt liv för den som vill engagera sig i kåren och allt runt omkring, de som är med verkar ha väldigt roligt. Jag har själv inte varit med, utan är på skolan och pluggar och sedan åker jag hem.
Ellenor sitter gärna på universitetsbiblioteket och pluggar.
– Jag är lite av en ensamvarg när jag pluggar. Fördelen med biblioteket är att man kan skärma av och gå in i det man gör. Sitter man i Teknikhuset blir det mer prat än plugg.
Ett uppdrag som Ellenor har för sitt program är att vara kvalitetsamanuens. Hon är anställd på tio procent för detta.
– Jag är en kontakt mellan studenterna och ansvariga för utbildningen och jobbar tillsammans med lärarna med att utbildningen ska hålla bra kvalitet. Jag har också till exempel representerat maskinteknik på öppet hus för gymnasieelever.
Vad skulle du säga till någon som funderar på att läsa till ingenjör? Varför ska man satsa på det och varför ska man välja Umeå som studieort?
– Jag skulle säga: gör det! Maskinteknik är otroligt brett och arbetsmarknaden ser ljus ut, det är brist på maskiningenjörer och många som går i pension framöver. Fördelen med Umeå är att det är ett samlat campus, man lär känna fler än de som läser samma utbildning. Jag valde Umeå för att jag gillar Norrland och vill vara kvar här, men en annan anledning att välja Umeå är för möjligheten att få en co-op-plats under utbildningen.
Intervju & foto: Anna-Lena Lindskog
Ålder: 34 år.
Kommer från: Lycksele.
Bor: i hyrt hus utanför Vännäsby.
Gör på fritiden: jobbar extra, målar, syr, vandrar och konditionstränar.
På nattduksbordet just nu: Hjärnstark av Anders Hansen.
Lyssnar på: P3.
Mig själv med 3 ord: Kreativ. Läskdrickare. Övertänkare.
Umeå med 3 ord: Öppenhet. Möjligheter. Cykelstad.
