Hoppa direkt till innehållet
printicon

Mio vill guida för sin egen skull

När man som eldsjäl tycker om att göra mycket är det lätt att bränna ut sig. Det hände Mio Isenrot. Längtan efter naturen och stillheten i Kirunas fjällvärld var vad som fick den att söka till Naturguideprogrammet.

I ärlighetens namn har Mio Isenrot har inte alltid varit intresserad av friluftsliv. Visst var den ute i skogen med sin pappa och plockade svamp som liten. Men då var det mer av tvång.
– Det var liksom något man bara gjorde. Självklart kändes det inte alltid särskilt kul då. Att vara ute i naturen blev roligare när man inte var tvungen längre.
Det är först på senare år som Mio har börjat upptäcka fjällen och uppskatta att exempelvis vara ute och åka skidor.

Som barn växte Mio upp i Göteborg. Den gick idrottsgymnasium med inriktning judo, men blev efter studenten less på både sporten och storstaden. I stället flyttade Mio till Uppsala för att plugga kostvetenskap.
– När jag efter några år skulle läsa kostvetenskap C visade sig den kursen bara finnas i Göteborg som jag inte ville tillbaka till, Uppsala där jag redan var och Umeå där jag aldrig hade varit. Kanske var det dags att prova något nytt?
Sagt och gjort sökte sig Mio norrut och trivdes så bra att den blev kvar.

Kul till en gräns

Från dag ett har livet i Umeå varit väldigt aktivt. Förutom att plugga kost på universitetet har Mio läst teckenspråk på folkhögskola, den arbetar ideellt i ett flertal föreningar och med Umeå Pride. Dessutom tar Mio hand om djur som inte har någon annanstans att bo.
– Jag tycker att det är otroligt kul att engagera mig och lära mig nya saker. Det kanske märks?
Tack vare alla engagemang skaffade sig Mio snabbt nya vänner. De bjöd med den på utflykter och trots att den aldrig stått på ett par skidor lärde sig Mio snart nog att åka slalom. Då kom också ett naturligt intresse för att skaffa sig bättre koll på sådant som laviner och säkerhetstänkande i fjällen. Fast några planer att bli naturguide hade den inte.

Till slut kom Mio till den punkten att det blev för mycket. Den gick in i väggen. Det var då den började fundera i banorna om att göra något annat, komma ifrån stadslivet och alla åtaganden. Tillsammans med två kompisar sökte Mio sålunda till Naturguideprogrammet i Kiruna. Ett beslut som visat sig vara helt rätt.
– Eftersom jag har lite svårt för att sitta i skolbänken gillar jag att det är så mycket praktiska kurser ute i det fria. Och jag har lärt mig supermycket som jag har användning för privat, inte bara som guide. Framför allt vad gäller fjällsäkerhet.

Hämtar kunskap i naturen

Bland annat har Mio fått lära sig att analysera snökristaller för att se var laviner kan utlösas och varför, samt hur man hittar säkra övergångar över snö och vatten. Flora och fauna i fjällen är också sådant som den inte vetat just något om tidigare. Eller hur man tolkar glaciala spår.
– Det är kul! I fjällvärlden är det lätt att se exempel på sådant som vi lärt oss i skolan, bara en vet vad en ska titta efter. Inversion är ett sådant ord som jag antagligen inte skulle ha kommit ihåg om jag inte såg fenomenet med egna ögon.
Mio förklarar att det är när molnen ligger som ett tätt dimskikt över marken. Som smog. I regel gör solens värme att täcket löses upp och försvinner.

För någon med behov av lugn känns även klassen lagom stor. Medan ett tiotal läser i Ö-vik är de bara sex stycken som har valt att plugga i Kiruna, och då merparten varit nykomlingar i gruvstaden har klasskamraterna kommit varandra väldigt nära.
Fast på senare tid ses de inte fullt lika ofta. Med examen en termin bort har Mio helt nyligen flyttat tillbaka till Umeå och åker numera upp till Kiruna ungefär en gång i månaden.
– Det är nästan det svåraste med hela utbildningen; att hitta ett vettigt sätt att lägga upp tiden när jag är hemma i vardagen i Umeå igen. Det gäller att försöka hitta fokus, även när jag inte "har skola".

Väljer välmående över pengar

I vår väntar projektarbete, där de antingen ska arbeta själva eller två och två. Det är upp till var och en att välja var och hur. Än har Mio bara bestämt sig för en sak.
– Oavsett om det är skola eller inte vill jag fortsätta att vara mycket till fjälls och njuta av friheten där.
Vad gäller framtiden och karriären har Mio ingen tydlig plan. Det enda den vet säkert är att den inte vill arbeta hundra procent. Istället tänker Mio sig mer av säsongs- eller extrajobb, som också ger värdefull tid för den själv.
– Jag vill inte ha ett heltidsjobb och riskera att förstöra min känsla för naturen med en massa måsten. Att vara ute i skog och mark ska inte vara något jag gör för pengar. För mig är det viktigaste att få fortsätta må bra av att vara ute och ha kul som guide.

* Mio Isenrot är transperson och vill bli kallad den – inte han, hon eller hen.

Intervju: Lena Holmberg

Namn
Mio Isenrot
Varifrån kommer du?
Göteborg
Var bor du?
På en gård utanför Umeå
Fritidsintressen
Vara ute, hänga med djur och träffa kompisar.