Information till medarbetare med anledning av covid-19 (Uppdaterad: 29 oktober 2020)

Hoppa direkt till innehållet
printicon

Oändliga möjligheter med biologi

Christine Godeau gillar att jobba med brännheta miljöfrågor och vill utmana bilden av en biolog. Under utbildningen tog hon kontakt med forskare vilket öppnade upp möjligheten att arbeta extra som fältassistent på spännande polarexpeditioner och olika forskningsprojekt. Hon uppmuntrar studenter att se bortom universitetet, inte följa strömmen och ta vara på de möjligheter som en biologiutbildning ger. Nu jobbar hon som naturvårdskonsult med inriktning mot rennäringsfrågor på Ecogain i Umeå.

– Ecogain är en konsultbyrå som säljer miljötjänster. Företaget har ungefär 50 anställda med kontor över hela Sverige, men huvudkontoret finns i Umeå. Ecogain riktar sig mot de största bolagen i Sverige, till exempel gruvbolag, energibolag och myndigheter.

När företag ska dra i gång nya projekt som påverkar och tar land i anspråk behöver de göra en miljökonsekvensbeskrivning för att utreda hur projektet kommer att påverka till exempel djur, natur, närboende och rennäring. Det är företagens eget ansvar att beskriva sin påverkan men de saknar ofta den kompetensen själva och anlitar då ofta konsultföretag som Ecogain.

– Vi är ett gäng som brinner för natur och miljö med en affärsidé att vi gör störst nytta genom att hjälpa exploatörerna som förstör mest att förstöra lite mindre. Det resulterar ofta i stor miljönytta. Vi gör exempelvis naturvärdesinventering i fält och samverkar med samebyar för att utreda vilka konsekvenser en exploatering medför. Sen hamnar frågan ofta hos länsstyrelsen som tar beslut i frågan.

– Vi har tre olika affärsområden med olika inriktningar och en bred bakgrund hos oss medarbetare. Vi är flest ekologer men även några jurister, affärsekonomer, illustratör och samhällsplanerare med flera. Jag tillhör affärsområdet som arbetar med miljöprojektledning, vilket i praktiken innebär mycket arbete med miljökonsekvensbeskrivningar för vindkraft. Gruppen består av grymma projektledare som är generalister där några av oss är lite mer specialiserade, som jag. Jag håller på mycket med rennäring och återställning av renbete, berättar Christine.

Mycket att ta hänsyn till

 – Det bästa med mitt jobb är mina vassa kollegor! De är väldigt kompetenta och duktiga. Jag har också väldigt intressanta arbetsuppgifter, till exempel att göra forskningssammanställningar och samråda med renskötare och sammanställa deras bild av ett visst projekt som potentiellt kan påverka deras verksamhet.

 Det är Christines jobb att beskriva hur olika intressenter ställer sig till ett projekt, vilket kan vara tufft. Till exempel om ett företag vill bygga ett vindkraftverk med förnyelsebar energi som kan komma att påverka rennäringen.

– Just nu är det en vindkraftsboom i norra Sverige. Det betyder att det ofta är två hållbara och viktiga intressen som ställs mot varandra. Men det är inte konsultens sak att ta ställning i arbetet, jag sammanställer fakta och försöker ge beställaren en så rättvis bild som möjligt av situationen ur flera olika perspektiv. I vissa fall är det svårt när det exempelvis är uppenbart att en vindkraftspark skulle få långtgående konsekvenser för en sameby som kanske redan är hårt pressad. Då får man kanske försöka föreslå en alternativ plats till vindkraftsbolaget, beroende på situationen. Det är ofta laddade frågor vi jobbar med, vilket gör det extra kul. Jag vill gärna att det ska brännas lite, säger Christine.

"Välja en prestigelös väg"

Christine har läst två utbildningar vid Umeå universitet: kandidatprogrammet i biologi och geovetenskap, samt masterprogrammet i ekologi.

Hur kom det sig att du började läsa kandidatprogrammet i biologi och geovetenskap?
– Jag visste att jag ville jobba med miljöfrågor, och funderade först på att gå en mer samhällsvetenskaplig eller juridisk väg. Men när jag tänkte på att jag antagligen kommer att spendera mer tid med kollegor från samma yrkeskategori som mig, än med min egen familj, då blev valet lätt. Lite generaliserande tänkte jag att biologer verkar vara ett gäng snälla livsnjutare. Speciellt växtekologer. Jag tror att det gör människor gott att välja en mer prestigelös väg i livet och spendera mycket tid i naturen.

Hur ser du på utbildningen så här i efterhand?
– Om jag skulle börja om från början hade jag nog ändå valt något mer tvärvetenskapligt. Men om jag skulle läsa biologi igen så hade det garanterat blivit på Umeå universitet.

Särskilt bra med utbildningen var att studenterna tidigt fick öva på rapportskrivande och att tillgodogöra sig kunskap från vetenskapliga rapporter, vilket sedan fortsatte i varje kurs. Det är något hon har användning för varje dag i sitt arbete.

– För vissa kan det vara svårt när man ska börja med sitt examensarbete om man aldrig skrivit på den nivån tidigare. Men på Umeå universitet förväntades vi börja med rapporter nästan direkt. Jag skulle säga att de examensarbeten som produceras på biologiutbildningen i Umeå generellt håller hög nivå.

Läs mer om kandidatprogrammet i biologi och geovetenskap

Läs mer om masterprogrammet i ekologi

Möjligheterna är oändliga

– Jag vill verkligen peppa andra studenter att så tidigt som möjligt inse att möjligheterna är näst intill oändliga med biologi. Det du ser i en naturdokumentär kan du också göra. Nästan alla forskare uppskattar hjälpsamma studenter. Jag upplevde att det var mycket snack på programmet kring att det magiska receptet för att få jobb var att rikta in sig mot GIS och vattenfrågor. Jag tror i stället att det magiska receptet för att öka sin anställningsbarhet är att inte göra som alla andra och tidigt komma ut på olika arbetsplatser genom praktikkurser och externa examensarbeten.

– Jag tror även att många känner, framförallt tjejer, att de inte kan definera sig som en riktig biologoch jämför sig med personer som blivit uppfostrade inom exempelvis fältbiologerna med och fått stor artkunskap. Men det finns verkligen inte bara en typ av biolog, din grej kanske blir att du är duktig på att illustrera och medla mellan olika intressenter samtidigt som du har koll på naturfrågor.

– Jag blev exempelvis under utbildning intresserad av rennäring, då jag efter en föreläsning med en forskare på institutionen insåg hur lite jag visste om urfolket samer och rennäring. Det väckte en tjurighet i mig att jag skulle lära mig allt jag gått miste om vilket sedan ledde till ett djupare intresse. Det visade sig vara ett vinnande koncept, men det visste jag inte då, säger Christine.

Det ligger på dig som student att ta reda på vilka olika arbetsmöjligheter som finns och vad yrkesverksamma biologer jobbar med, säger Christine. Man måste hela tiden våga utmana bilden av vad en biolog är, och det gör man bäst genom att fysiskt komma ut på en arbetsplats. Christine kan ibland uppleva att biologer har dåligt självförtroende och uppmanar dem att sträcka på sig.

– Vår generations stora utmaning är klimatförändringarna och förlusten av biologisk mångfald. Det är vi biologer experter på. Utan ett levande ekosystem fallerar allt. När den polletten trillade ned för mig insåg jag verkligen värdet i det vi lär oss och vågade ta för mig mer, säger Christine.

“Att slänga sig ut och prova nya saker är alltid en bra idé”

Christine råder alla studenter att försöka komma i gång och testa på fältarbete tidigt under utbildningen, även om det ibland tyvärr i början ibland innebär obetalda veckor i fält. Man kan till exempel söka till fjällrävsprojektet. Att slänga sig ut och prova nya saker är alltid en bra idé. Christine berättar om olika fältjobb och praktiker hon haft under sin utbildning.

 – På sommaren under andra året på min kandidatutbildning kom jag med på ett forskningsprojekt i Abisko. Jag kom dit som ett blankt blad som fältassistent, men när de visade sig att de behövde en fjällbotanist, då gav jag mig tusan på att lära mig det som behövdes. Det var en väldigt intensiv sommar, men jättekul!

Sommaren därefter fick Christine följa med på en polarexpedition i nordöstra Sibirien som assisterande expeditionsbotanist. Det var en sex veckor lång expedition där de bodde ute på tundran, inventerade och samlade in data.

– Vi letade bland annat efter benfragment från mammutar och andra utdöda djur. Jag hittade bland annat ett 40 000 år gammalt höftben från en ullhårig noshörning. Med expeditionen ville vi kartlägga hur det sett ut tidigare, hur det ser ut i dag, och utifrån det försöka förutspå vad som kommer hända i framtiden i Arktis. Det var en upplevelse för livet, säger Christine glatt.

Sommaren därpå jobbade Christine delvis på Naturum Laponia, beläget norr om Sarek. Där jobbade hon med naturvetare och lokala renskötare.

– Jag blev vän med personer aktiva inom renskötseln och fick en djupare förståelse för hur rennäringen påverkas av klimatförändringarna och den förändrade markanvändningen. Där föddes min idé om vad jag ville göra med mitt masterarbete.

Christine skrev sitt examensarbete för gruvdriftskoncernen LKAB, som ville veta mer om hur de kunde återställa renbete på mark de tagit i anspråk. För det arbetet fick hon ta emot Janne Kempe stipendium för förtjänstfullt examensarbete inom miljö från Svemin, gruvnäringens branschorganisation.

– Det var verkligen jättekul. Rennäringen går på knäna och en av de viktigaste resurserna är vinterbete med tillgång till renlav. Renlaven har minskat med ca 70 procent i Sverige i och med det moderna skogsbruket. LKAB har som mål att på sikt återvegetera ganska stora områden med mark de tagit i anspråk med bland annat med renlav. Det känns jättekul att få at bidragit med en pusselbit till det fortsatta arbetet.

Christine fick även följa med en doktorand från Umeå universitet till Kanada för att undersöka hur renbete påverkar tundran. Hon har också varit fältkoordinator i Ammarnäs och jobbat på Tarfala forskningsstation, där de bland annat undersöker hur glaciärer påverkas av klimatförändringar. Dessutom har hon jobbat på Trafikverket med viltpassager där renar och älgar kan passera vägar och järnvägar.

Christine fick besöka Bryssel då hon deltog i Naturskyddsföreningens traineeprogram. Hon har även gjort praktik på en tankesmedja i Stockholm där de bland annat jobbade med att påverka politiker och prata om hållbarhet.

– Jag är glad att jag testat på många olika saker under utbildningen, nu har jag en klarare bild av vad jag inte vill jobba med. Men det kan man ju inte veta innan man testat, säger Christine.

“Förstå vilka möjligheter som finns!”

– Det är knappt så jag tror att jag har gjort allt jag har gjort. Förstå vilka möjligheter det finns som biolog! Jag vill verkligen uppmana andra att göra liknande saker. Så fort man bara kan, ut och prova!

Har du några tips på hur man kommer man i gång?
– Jag har till exempel hört av mig till forskare och sagt “jag har sett att du håller på med det här, det låter jättespännande. Behöver du någon fältassistent?” Ofta får man ett nej, men ibland får man faktiskt ett ja, skrattar Christine. Och den saken kan leda vidare till ännu fler möjligheter. Man måste våga ställa frågan!

Christine uppskattade bredden av det första året på kandidatutbildningen. Hon visste inte riktigt vad hon ville göra och fick då en riktigt bra överblick över ämnet.

– Man får testa på väldigt många olika saker innan man väljer valfria kurser. Sen finns det mycket utrymme att göra utbildningen till det man vill att det ska vara. Så är inte alla program och det tycker jag man som student verkligen ska ta vara på, och våga utforma utbildningen efter ens egna intressen. Jag vill uppmana andra att inte nödvändigtvis läsa det alla andra läser. Fråga dig själv vad du tycker är kul! Jag läste till exempel samisk historia när andra läste kemi.

FAKTA Christine Godeau

Ålder: 29.
Kommer från: Oxelösund i Södermanland.
Bor: Ålidhem, snart Öbacka strand.
Familj: Pojkvän, gullig inneboende och massa växter.
Utbildning: Kandidatexamen i biologi och geovetenskap med examen 2017, samt en masterexamen i ekologi med examen 2019.
Jobb: Naturvårdskonsult med inriktning mot rennäringsfrågor på Ecogain.
Gör på fritiden: Är engagerad ledare i Iksu frilufts. Gillar storslagna äventyr och vara hemma och pyssla med växter, läsa böcker och umgås med kompisar.
Umeå med 3 ord: Kulturliv. Enkelt. Universitetsstad.
Mig själv med 3 ord: Modig. Blödig. Nytänkande.
Det gör jag om 10 år: Bor lantligt utanför Östersund med växthus, hönor och massa ungar med utsikt över fjällen. Jobbar med något tvärvetenskapligt på Ecogain eller Naturvårdsverket.

Intervju: Nicolina Viklund