KajsaLisa vill jobba i nära kontakt med naturen

KajsaLisa Olsson har alltid varit naturintresserad och det kändes självklart att hon skulle läsa biologi och geovetenskap på universitetet.

ImageAnna-Lena Lindskog

– En av de saker jag tycker är så tacksamt med det här programmet är att det är ganska fritt, säger hon. Vi har ett och ett halvt år med obligatoriska kurser, sedan kan man nischa in sig på det man tycker är intressant.

KajsaLisa valde kandidatprogrammet i biologi och geovetenskap vid Umeå universitet för att det omfattade båda dessa ämnesområden. När hon började var hon 100 procent övertygad om att geovetenskap och klimat var hennes grej, men insåg att ekologi och att lära sig om dynamiken i naturen intresserade henne mest. Efter första året har hon därför valt biologiinriktningen.

–  Lite mer växter och lite mindre sten, konstaterar hon med ett leende. Vad jag förstått av andra som läser biologi är det i Umeå mer grön biologi och mer praktiska inslag ute i fält än på andra lärosäten och vi läser inte så mycket mikrobiologi.

Volontär för Greenpeace

KajsaLisa har alltid varit intresserad av naturen. Starkt bidragande orsak är att hennes mamma är biolog och jobbar med naturvårdsfrågor på länsstyrelsen. Kajsa fick ofta hänga med sin mamma och hennes kollegor och uppväxtåren kantades av vistelser i nationalparker och naturreservat runt om i Sverige.

– Efter gymnasiet engagerade jag mig i Greenpeace och jobbade ett tag som medlemsvärvare på Stockholms gator. Sedan blev jag volontär och hjälpte till i deras verkstad, målade banderoller, skötte utrustning och ibland var jag med på demonstrationer och läger.

I dag har hon släppt engagemanget i Greenpeace, men tycker att det var lärorikt och inspirerande att vara med och att hon lärde sig mycket om miljöfrågor som hon tidigare inte varit så insatt i.

Till Nepal med folkhögskola

Efter en kurs i fjällekologi vid Umeå universitet hade KajsaLisa siktet inställt på att fortsätta plugga biologi, men ramlade över en folkhögskola i Växjö som erbjöd en kurs till bergs- och forsguide i Nepal.

– Det är bland det bästa jag gjort hittills i mitt liv! Vi var tre månader i Nepal, först med att lära oss glaciärklättring och sedan två månader i floderna med att paddla forskajak.

Efter Nepalresan jobbade hon några månader och flyttade sedan till Umeå. Kring terminsstarten ordnade äldre studenter sittningar, grillkvällar och brännboll som mottagningsaktiviteter för nybörjarna på programmet, men redan innan uppropet fick KajsaLisa kontakt med klasskompisar som liksom hon är intresserade av klättring.

– Vi blev ett litet gäng som åkte ut och klättrade tillsammans. Sedan har jag hängt med på mycket turer som Iksu Frilufts ordnat.

Lokala exkursioner under pandemin

Klassen var också ute på exkursioner under den första terminen, bland annat på Höga kusten. Sedan slog pandemin till och planerade längre resor blev inte av. I stället hölls undervisning i fält mer lokalt och ibland digitalt.

– Men, den hårdaste pandemivågen kom när vi var förstaårsstudenter och då fick vi förmånen att vara mycket på skolan ändå. Så jämfört med hur många andra studenter haft det har vi klarat oss väldigt bra.

Vad är största skillnaden att läsa på universitetet jämfört med hur det var på gymnasiet?

– Det är friheten och att det är lite mer seriöst. Men har ju också valt själv att läsa, och det är något som andra som läser det också tycker om, så man är bland likasinnade.

När vi ses ska KajsaLisa snart på praktik. Hon ska följa två forskare på Sveriges Lantbruksuniversitet i Umeå, Mikael Marberg och Mats Dynesius, i ett projekt om ekologisk restaurering. De ska undersöka tallskog i ett område som brunnit naturligt och jämföra en produktiv del av skogen med hällmark för att se om skogen gynnas mer av bränderna i något av områdena.

– Jag är väldigt motiverad att få komma ut och jobba i fält, säger hon.

Sommarjobb på Stora Karlsö

Till sommaren ska hon arbeta med riksskogstaxeringen vilket också innebär mycket fältarbete. Riksskogstaxeringen är en årlig stickprovsinventering av Sveriges landareal, utom kalfjäll och bebyggd mark.

Sommaren dessförinnan arbetade KajsaLisa som guide på Stora Karlsö utanför Gotland. Ön tar emot ett begränsat antal besökare varje dag som visas runt i den speciella naturen.

–  Ön är geologiskt intressant, det är 30-40 meter höga kalkstensklippor som stupar ned i blankt ö. Där finns orkidéer, fint beteslandskap och fornlämningar men framförallt är ön känd för alkfåglarna som lever där, Stora Karlsö har Sveriges enda fågelberg med tordmular och sillgrisslor. Det är helt magiskt att jobba där, man bor tillsammans med de man jobbar med och blir som en liten familj.

I framtiden hoppas KajsaLisa på ett jobb där hon både kan guida i naturen och förmedla kunskap parallellt med att arbeta med miljöskydd eller reservatsbildning.

– Jag vill helst jobba i fält. Men eftersom jag är uppvuxen i en byråkratfamilj kommer jag säkert att hamna på länsstyrelsen till slut!

Vad skulle du säga till någon som funderar på att läsa biologi och geovetenskap?

–  Gör det! Det är ett jättetrevligt program och man blir lite ”jordad” när man läser biologi. Man får ner fötterna på marken och det vi läser är så grundläggande. Det är många i dag som tappat kontakten med naturen, men det är ett så viktigt ämne att ha kunskap i!

Läs mer om kandidatprogrammet i biologi och geovetenskap

Intervju & foto: Anna-Lena Lindskog