Information till medarbetare med anledning av covid-19 (Uppdaterad: 29 oktober 2020)

Hoppa direkt till innehållet
printicon

Philippe undersöker pollinerande insekters ekologi

I sitt examensarbete undersökte Philippe Simon parasitsvampar som kan drabba bin. Det ledde till att han fick sommarjobb med att inventera pollinerande insekter – och nu har han en ettårig projektanställning i en forskargrupp med fokus på honungsbin.

– Vi undersöker en mängd olika områden som berör växtekologi, insektsekologi samt mikrobiologi. Ett stort fokus är honungsbins tarmflora, där vi utforskar vad som ger ett hälsosamt bi, berättar han. Vad finns i tarmfloran som gör vissa bin mer resistenta mot kemikalier eller olika sjukdomar?

Som barn var Philippe väldigt intresserad av insekter och har i efterhand fått höra många historier om hur han och grannbarnen letade upp och samlade på småkryp. Intresset svalnade så småningom, men fick ny näring medan han pluggade på kandidatprogrammet i biologi och geovetenskap. Philippe valde inriktningen biologi, där bland annat kursen i vattenvård gav intressanta insikter om hur insekter kan användas som indikatorer för vattenkvalitet. När det blev dags att göra examensarbete valde han att undersöka om honungsbin i norra Sverige kan drabbas av parasitsvampen nosema.

– Inga tidigare studier hade visat på nosema här, men både jag och en student innan mig hittade parasiten i prover på bin från Norrland.

Inventerade insekter längs slinga

Han hade forskaren Natuschka Lee vid institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap som handledare. Hon är starkt engagerad i frågor som rör biologisk mångfald och undersöker i sin forskning bland annat vilka pollinerande insekter som finns i Norrland, liksom vilka miljöer som kan skapas för att gynna deras överlevnad. När exjobbet var klart gav hon Philippe ett sommarjobb med att inventera pollinerande insekter. Dit hör främst bin, humlor och fjärilar som när de söker föda i blommande växter får med sig pollen från växtens hanorgan, ståndarna, till honorganet, pistillen, antingen på samma växt eller en annan.

– I ett pilotprojekt undersökte vi om vi kan utveckla en typ av ”insektsslinga” där vi kan inventera pollinerande insekter för att få mer data om vilka pollinatörer som finns här och vilka växter de besöker.

Flera olika slingor sattes upp, vid Arboretum Norr i Baggböle, vid SLU:s forskningsstation på Röbäcksslätten, samt på några platser i centrala Umeå.

Hur går man till väga när man inventerar insekter längs en sådan slinga?
– Man kan göra en punktinventering på bara ett ställe eller gå en sträcka, stanna efter ett visst antal meter och inventera vilka insekter man kan se och vilka växter de besöker och sedan gå vidare till nästa.

Det låter tålamodsprövande?
– Man brukar vara 15 minuter på varje ställe för att få en bra bild. Sedan gäller det att man gör om inventeringen flera gånger på samma ställen.

Varroakvalster upptäcktes i kuporna

Natuschka Lee ligger bakom att Umeå universitet har tre alldeles egna bikupor utplacerade på campus. Dessa jobbade Philippe också med under sommaren – ett uppdrag han sedan fick fortsätta under hösten.

– När jag höll på att dissekera honungsbin upptäckte jag varroakvalster på många bin. Det är ett kvalster som tidigare inte förekommit här, berättar han.

Varroakvalstren kan ses med blotta ögat, som mörkt rödbruna prickar på biet. De suger sig fast på biets kropp och stjäl sedan av insektens fettreserver. Detta försvagar biet, men brukar inte döda det. Men, bisamhällen som drabbas av varroa skadas och kan på sikt dö. Kvalstren kan också sprida sig till andra samhällen i närheten.

– När man väl fått varroakvalster i en bikupa brukar det inte gå att få bort det. Det visade sig att vi hade flest kvalster i en bikupa vi köpt från Tavelsjö och när vi gick ut med information om det fick vi snabbt reda på att fler bikupor runt om i Västerbotten har varroakvalster, men vi vet inte hur de har nått länet.

Philippe konstaterar att både hans exjobb och det inledande arbete han gjorde med bina i universitetets kupor faktiskt gett ny information om utbredningen av sjukdomar hos bin i Norrland.

Vad tänker du att projektjobbet ska leda till? Blir det en väg till att sedan bli doktorand?
– Bra fråga, just nu är jag fokuserad på att jobba och kanske blir det ett år till beroende på vilka möjligheter som finns. Jag är bara 23 år, så det är ganska lugnt. Jag får tänka efter hur jag ser på mer utbildning, det är en lång väg att doktorera. Men, jag får en bra inblick i hur forskning går till och vilka slags projekt man kan hålla på med.

Valde utbildning efter intresse

När du valde utbildning, varför blev det kandidatprogrammet i biologi och geovetenskap?
– Jag valde utifrån intresse. Jag gick naturvetenskapligt program på gymnasiet och biologi var det ämne jag tyckte var väldigt intressant och det enda jag kände att jag skulle kunna tänka mig att jobba med en lång tid framöver.

Vad såg du framför dig att du skulle kunna arbeta med efter utbildningen?
– Jag kollade upp vad en biolog kan jobba med och såg att det fanns en mängd olika arbeten. Det kändes tryggt att det finns en flexibilitet, allt från att jobba som konsult med miljökonsekvensbeskrivningar till att jobba i labb eller ute i fält.

Redan i början av utbildningen kände Philippe att han hamnat rätt. Efter första året valde han inriktningen biologi.

– Vi läste en del geovetenskap första året och jag kände att jordmåner, bergarter och mineraler inte var min grej. Men, det var ändå viktigt att läsa, man fick förståelse för varför ett område ser ut som det gör på grund av hur det skapats från början.

Bland de kurser Philippe tyckte var mest intressanta var de som gav samhälleliga perspektiv på naturfrågor. Kursen Klimatförändring, orsaker och verkan, kändes också väldigt angelägen.

– Jag tror att om man ska jobba inom biologi kommer nästan alla aspekter av arbetet att röra hållbar utveckling och klimatfrågor.

Att vara student i sin hemstad är annorlunda än att komma inflyttande. Philippe hade redan sina gamla kompisar och sociala sammanhang, men har också fått nya vänner under studietiden.

– Jag är väldigt social av mig, så det blev naturligt så. Däremot var jag inte lika aktiv i olika studentaktiviteter, även om jag var på flera evenemang.

Hur mycket är man ute i naturen under utbildningen?
– Det beror på vilka kurser man väljer, men nästan alla har någon form av exkursioner. Det tyckte jag om! Naturen är också alltid nära här, så i stället för att sitta och titta i böcker när man har en läxa kan man ofta gå ut och kolla själv.
– Landskapsbilden här är också väldigt unik, landhöjningen är väldigt tydlig och särskilt vid Höga kusten ser man hur landhöjningen påverkat landskapet.

Vad skulle du säga till någon som är naturintresserad och funderar på en utbildning inom det området?
– Om man brinner för natur och naturvård, tycker jag att man ska välja att läsa biologi och geovetenskap. Det är en väldigt bred utbildning som du själv får forma genom de kurser man väljer. Under andra året till exempel, fick vi under en kurs möjlighet att åka på ”miljöresa” som tog oss hela vägen till Abisko.

Läs mer om kandidatprogrammet i biologi och geovetenskap

FAKTA Philippe Simon

Ålder: 23 år.
Kommer från: Umeå.
Bor: delar lägenhet på Haga med en kompis.
Utbildning: kandidatprogrammet i biologi och geovetenskap, tog examen hösten 2019.
Jobb: projektanställd på institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet.
Gör på fritiden: umgås med vänner, är väldigt musikintresserad och går mycket på konserter.
Umeå med 3 ord: Grönt. Livligt. Lagom. 
Mig själv med 3 ord: Driven. Flexibel. Social.
Det gör jag om 10 år: har ingen aning, men jag ser mig nog som någon som jobbar med ungefär de saker jag gör nu.

Intervju & foto: Anna-Lena Lindskog