Tandsten från uråldriga skallar kan avslöja hur människor åt och levde förr. I labbet på tyska Max Planck Institute for the Science of Human History utvecklar Zandra Fagernäs nya metoder att undersöka forntida DNA. I tuff konkurrens fick hon en åtråvärd doktorandplats vid forskningsinstitutet i Jena.
Jena är grönt och lummigt och Zandra Fagernäs trivs i staden som har cirka 100 000 invånare.
– Jag visste alltid att jag ville doktorera, men inte riktigt inom vad, säger hon. Men, efter min master kände jag att jag ville göra något inom genetik eller evolutionsbiologi. Min handledare tipsade mig om att Max Planck sökte en doktorand på det området. Jag tänkte att den platsen kommer jag aldrig att få, men det var en jättegod chans, så jag sökte och här är jag nu!
Sedan våren 2017 bor hon i Jena i delstaten Thüringen. Staden rymmer ett universitet och tre olika Max Planck-institut för forskning. På det institut där Zandra är doktorand forskas inom arkeologi, arkeogenetik och språk- och kulturevolution för att kartlägga människans historia.
Egentligen är det lite lustigt att hon i dag forskar om människan, konstaterar Zandra. Under utbildningen på kandidatprogrammet i biologi och geovetenskap och därefter på masterprogrammet i ekologi låg huvudfokus på natur- och djurliv.
– Under våra studier var människan mest det där som "stör till" allting i naturen. Många kurskompisar visste redan från år ett vilken organism de ville hålla på med. Jag visste aldrig det, efter varje kurs tänkte jag bara "det här är så fascinerande, det vill jag jobba med resten av mitt liv". Och så kom nästa kurs och var precis lika intressant. Men, jag hittade till slut rätt handledare, ett jätteintressant område och det perfekta projektet för mig.
Varför ville du bli doktorand?
– För att man då får fortsätta lära sig nya saker konstant och får vara den som kommer på något nytt!
Du är ganska ny som doktorand, hur har ditt första halvår varit?
– Först var allt väldigt, väldigt nytt och jag läste konstant för att komma in i mitt nya ämne. Sedan blev jag introducerad till allt i laboratoriet, så de senaste månaderna har jag i princip bott där. Men, det har varit fantastiskt roligt hela tiden.
I labbet måste forskarna ha skyddskläder och hålla väldigt rent, så att inte proverna med uråldrigt DNA kontamineras med moderna mikroorganismer och arvsmassa.
I laboratoriet måste forskarna vara mycket försiktiga så att proverna inte kontamineras med modernt DNA.
– Vi har väldigt mycket skyddsutrustning på oss och våra labb är så kallade "clean rooms" där allt städas jättenoga. Där får absolut inte finnas smuts eller damm.
Zandra undersöker tandsten från tänder på gamla kranier. Skallarna kommer från hela världen, och är från ett par hundra år till flera tusen år gamla. Analyserna kan bland annat berätta vad människorna åt och hur deras tandhälsa såg ut.
– Man kan få reda på en hel massa om deras livsstil, i vissa fall till och med vad de jobbade med, berättar hon.
Som doktorand i Tyskland har man som regel tre år på sig att bli klar med sin avhandling. Zandra räknar med att därefter flytta för att göra sin post doc någonstans i världen.
– Men jag vill fortsätta forska om "ancient DNA" för det är så fascinerande, säger hon.
Om du tittar tillbaka på din utbildning, vad har du framförallt fått med dig?
– Det jag kommer ihåg bäst är hur bra föreläsare vi oftast hade och hur mycket enskild tid man kunde få med dem som student. Det hjälpte en verkligen framåt. Jag har också fått bra kunskaper i att hålla redovisningar och föreläsningar, för vi hade under varje kurs minst en redovisning. I början tyckte jag det var hemskt, jag var orolig över min finlandssvenska brytning och i gymnasiet gjorde vi just inga redovisningar. Men, det gick bättre och år fem tyckte jag faktiskt det var riktigt roligt.
Har du någon kontakt med dina kurskompisar?
– Väldigt lite. På slutet gjorde jag ett årslångt exjobb, så jag tappade en del av mina kurskompisar och for liksom in i forskarvärlden i stället.
Varför valde du att läsa biologi och geovetenskap vid Umeå universitet?
– Jag ville plugga på svenska, men inte nödvändigtvis flytta till Helsingfors eller Åbo som de flesta annars gör. Jag tyckte utbildningen lät bra, just för att man fick både biologi och geovetenskap.
Vad skulle du säga till någon som funderar på att läsa samma utbildning som du gjort?
– Gör det! Är man intresserad av de ämnena kan man sedan göra väldigt många olika saker efter examen.
Ålder: 25 år.
Kommer från: Nedervetil, en by utanför Karleby i finska Österbotten.
Bor: i en tvåa i Jena, Tyskland.
Arbetar: som doktorand på Max Planck Institute for the Science of Human History.
Gör på fritiden: stickar, är med min hund, vandrar runt i Jena. Det är ganska mycket jobb som doktorand, så på fritiden är det skönt att bara ta det lugnt.
Umeå med 3 ord: Färgrikt. Grönt. Hemstad.
Det gör jag om tio år: forskar inom mitt ämnesområde någonstans i världen.
Intervju: Anna-Lena Lindskog
