Hoppa direkt till innehållet
printicon

På jakt efter morgondagens mediciner

En ny medicin måste bita på det man vill bota. Under en av sina första labbar får studenterna på Lifescienceprogrammet inblick i hur morgondagens mediciner blir till. Vilken av de två molekyler de fått att jobba med har bakteriedödande effekt? Och vad är det för slags molekyl egentligen?

– I går separerade vi två olika ämnen och ett av dem ska fungera som antibiotika, berättar Isabelle Davour. Det ska bli spännande att se hur det blir.
Nyfikenhet på hur saker och ting fungerar i det lilla, på molekyl- och atomnivå, och att i framtiden kanske börja forska gjorde att hon valde Lifescienceprogrammet.
– Jag har alltid gillat kemi och biologi i skolan. Just det här programmet i Umeå valde jag mest för att det går på engelska och för att jag eventuellt vill prova på att jobba utomlands sedan.

"Just det, handskar"

I rummet intill rynkar Emil Johansson och labbkompisen Mikael Långström pannorna över sina anteckningsböcker. De håller på att räkna ut hur mycket av olika ämnen de ska blanda för att få rätt koncentration på sin förhoppningsvis bakteriedödande lösning.
– I går var första labben, så det är mycket som är knepigt, tycker Emil. Det ska nog inte vara så svårt egentligen, men det var länge sedan vi hade kemi.
Snart är de på rätt spår och försvinner iväg till vågrummet, men Mikael kommer strax tillbaka.
– Just det, handskar måste jag ha också!

Allt på engelska

Lifescienceprogrammet är ett av få utbildningsprogram på nybörjarnivå vid Umeå universitet som ges på engelska. I labbet pratar de flesta studenter engelska med varandra och läraren Lina Mörén har sina genomgångar på engelska.
– Jag valde Umeå för att det var det enda högkvalitativa universitet som hade ett bachelorprogram i kemi på engelska, säger Li Linfeng från Peking.
Han planerar att läsa hela sin utbildning i Umeå, kanske också ett masterprogram, och trivs redan.
– Umeå är väldigt lugnt och fridfullt, inte så mycket bilar. Jag gillar att man kan cykla överallt, säger Li Linfeng.

Andreas Carlström har siktet inställt på att forska.
– Jag har tidigare läst in en magisterexamen i idrottsmedicin och under tiden jag gjort det har mitt intresse för forskning blivit allt större. Jag vill gärna forska inom idrottsfysiologi och för att kunna göra det behöver jag mer kunskap inom kemi och molekylärbiologi, säger han. Nu läser jag enstaka kurser på inom life science, åtminstone ett år.

Kemiämnet har under en rad år haft svårt att locka studenter. Varför är det så, tror du?
– Jag tror många blir avskräckta och tror att kemi är mycket svårare än det är. I skolan får man inte riktigt någon verklighetsanknytning till ämnet, man förstår inte vad man ska ha det till. Det var nog samma för mig, men under mina universitetsstudier har jag förstått att kemi finns i allting! Det är det som gör det så roligt och fascinerande.

Gör mer av molekyl

Ett par dagar senare har studenterna kommit några steg längre med sina experiment. Isabelle Davour och labbkompisen Irma Dittrich håller på att syntetisera, göra mer av, den molekyl som visade sig slå ut e-kolibakterierna i det första försöket.
– Sedan ska vi testa om det vi fått fram i dag funkar lika bra mot bakterierna. Annars blir det liksom inget patent för oss, skämtar Isabelle.
Att försöka framställa ett bakteriedödande ämne har varit intressant, tycker hon. Samtidigt har labbjobbet inte varit helt enkelt.
– Man måste vara väldigt noggrann och tänka i förväg på nästa steg i labben. Annars är det risk att man gör något fel och måste börja om från början. Jag tror det går bättre nästa gång, man lär av sina misstag också, säger Isabelle Davour.

"Jag gillar Umeå"

Anna-Lena Wehn, utbytesstudent från Frankfurt, Tyskland, koncentrerar sig med armarna inne i dragskåpet på att göra sista steget i mångfaldigandet av sin bakteriedödande molekyl.
Hon har besökt Sverige tidigare och ville gärna återvända som student. Det blev möjligt tack vare att Umeå universitet är ett av hennes universitets partneruniversitet.
– Jag har läst två år i Tyskland, mest bioteknik. Jag gillar verkligen att vara i Umeå, här får man mer tid att fokusera på olika teman och vi jobbar mer i grupp än hemma. Förra veckan till exempel höll vi på med immunsystemet och gjorde en presentation för de andra på slutet. Det är bra träning att jobba så, i Tyskland har vi mest föreläsningar och labbar.

Vad har du för framtidsplaner?
– Jag ska vara här ett år, men vill nog komma tillbaka till Sverige senare och ta min master. Efter det tror jag att jag siktar på att forska hellre än att arbeta inom industrin.

Text & foto: Anna-Lena Lindskog