Hoppa direkt till innehållet
printicon

Ekologi självklart för djur- och naturintresserad

Uppvuxen på den jämtländska landsbygden med skogen runt knuten, hästar och hundar och ett brinnande jaktintresse var det självklart för Emma Andersson att välja en utbildning där hon fick fortsätta vara ute i naturen. Lika givet var det att fördjupa sig i ekologi på det tvååriga masterprogrammet.

– Det fanns mer att lära sig och jag ville inte börja jobba än, säger hon. Jag har lite doktoranddrömmar och då är det bara att fortsätta läsa helt enkelt.

Hon håller precis på att vänja in en femårig stövare i huset och i ett stall i Villanäs bor gotlandsrusset Fonell som Emma Andersson köpte som ettåring på Lojsta hed på Gotland och har kört in på egen hand. Hon har alltid hållit på med djur och växte upp i en familj där jakt och friluftsliv var centralt. Hon började tidigt följa med sin pappa på älgjakt och tog jägarexamen redan som 14-åring.
– Sedan läste jag en skoglig och jaktlig utbildning på gymnasiet på Åsbygdens naturbruksgymnasium i Jämtland. Vi läste allt från skogsskötsel till kretsloppskunskap och hade även maskinkurser, så jag är maskinförare också, men har aldrig jobbat med det.

Efter gymnasiet jobbade Emma som virkesmätare på ett sågverk i ett år.
– När timret kommer till sågen är virkesmätaren den som kommer ut och mäter volym och kvalitet på virket med en anordning som man skickar stockarna igenom. Det var väl inte särskilt roligt, inte för en 18-åring i alla fall. Jag började jobba på en nummerupplysning och det var inte heller kul, men jag kom fram till vad jag ville göra i stället och bestämde för att läsa upp mina betyg på basåret i Östersund.

Engagerade lärare

Redan då hägrade en utbildning till biolog och följande höst började Emma på kandidatprogrammet i biologi och geovetenskap vid Umeå universitet. Hon flyttade in hos sin kusin som precis köpt hus i Obbola och bodde där första halvåret. Därefter bodde hon i studentkorridor på Ålidhem, innan hon och sambon flyttade ihop i en lägenhet.

Hur var det att bo i korridor?
– Jag trivs inte att bo i lägenhet över huvud taget och att klämma in sig själv i en liten "fågelholk" går bara inte när man är uppvuxen i skogen. Nu har vi flyttat till hus, vi hyr ett alldeles utanför stan.

Emma gick in för studierna med öppet sinne och blev genast fångad. Första kursen hette Naturens mångfald och klassen var mycket ute i fält.
– Det var en skarp inlärningskurva i början, man fick otroligt mycket baskunskaper. Det var bra att få vara ute mycket och vi har haft fantastiska lärare, pedagogiska och väldigt kunniga och engagerade. Det betyder mycket att de verkligen vill lära ut och att det ska vara bra för studenterna. Det märktes från dag ett!

Borneo ett minne för livet

Efter första året väljer studenterna inriktning. Emma bestämde sig för biologispåret. Störst intryck gjorde kursen i tropisk ekologi då studenter och lärare tillbringade tre veckor på Borneo.
– Det var helt klart ett minne för livet. Vi var bland annat på en forskningsstation i regnskogen, där man fick se och lära sig hur det fungerar i regnskog, hur saker hänger ihop, vilka organismer som finns där och varför och när man bäst kan se dem, vilket oftast är på natten.
Under veckorna på Borneo genomförde hon ett eget projekt tillsammans med kurskompisar.
– Vi jämförde mångfalden av grodor i olika bäckar, där den ena var mer påverkad av mänsklig aktivitet än den andra.

– På kandidatprogrammet var en teoretisk kurs om att med hjälp av matematiska modeller förklara fenomen i naturen också väldigt intressant. Det var nog den svåraste kurs jag läst, men vi hade väldigt bra lärare.

Har något varit tungt och jobbigt under utbildningen?
– Jag jagar ju hemma i Jämtland, så det har varit lite tufft om höstarna att få kurserna att gå ihop med jakten. Men, det har inte varit några dåliga kurser eller problem med utbildningen.

Har ni haft någon kontakt med arbetslivet under utbildningen?
– En del, kanske skulle jag önska mer. På många kurser gör man projekt som har koppling till någon forskargrupp och den lokala arbetsmarknaden har man nog ganska bra kontakt med.

När du började utbildningen, vad såg du framför dig att den skulle leda till?
– Jag var nog ganska öppen och tänkte ungefär att jag ville ha ett jobb att trivas med och få vara ute mycket. Ju längre man läst, desto mer har man fått upp ögonen för att ämnesområdet är väldigt brett och det är inte lätt att veta vad man vill. Ena veckan vill man doktorera, nästa åka till regnskogen och rädda djur.

Betande russ i projekt

I sitt examensprojekt på kandidatprogrammet förenade Emma nytta med nöje. Hon undersökte hur hästflocken på Lojsta hed på Gotland påverkar träd och annan växtlighet.

På Lojsta hed går cirka 50 ston tillsammans med en hingst och varje sommar föds ett 30-tal föl. Russen har 650 hektar att röra sig på, uppdelat i tre hägn. Emma kunde konstatera att hästarna påverkar träden ganska lite, marken påverkas mer. I hägnen blev den av förklarliga skäl mer upptrampad än utanför.
– Samtidigt får man en högre diversitet av arter i hägnen än utanför. Hästarna trycker undan gräset och det öppnar upp för arter som annars blir bortträngda av gräs.
Innan Emma lämnade ön och hästarna passade hon på att köpa ett ungt russ som hon nu ägnar mycket av sin fritid åt.

På masterutbildningen är det däremot en annan art som gäller: sik. Examensarbetet hon nu arbetar med handlar om artbildningsprocesser hos sik.
– Sik är ju en art, men man tror att den håller på att dela upp sig i några underarter. I en del sjöar uppstår olika former av sikar; en "jätte" som lever närmast stränderna och små "dvärgar" i den öppna vattenmassan mitt i sjön.
Det är inte bara fiskarnas storlek som förändras, även andra fysiska drag anpassas, vilket gör att fiskarna bättre kan utnyttja den miljö de lever i. Emma Andersson undersöker framförallt hur sikarnas gälar förändras.

Har du haft mycket arbete ute i fält?
– Ingenting! Jag har suttit i labbet och analyserat maginnehåll, vilket kanske inte låter så glamoröst. Jag kollar också på munstorlek och om det kan korreleras till vilken typ av byten de äter.

Hon räknar också fiskarnas så kallade gälräfständer. Det är små piggar på gälbågarna som tycks hindra att födan som fisken får in i munnen åker ut igen genom gälarna.
– De är hårda och sitter olika tätt och man tror det skiljer sig åt beroende på vad fisken äter. Det är det jag ska visa, i dag vet man inte riktigt vad gälräfständerna gör.
Förhoppningsvis ska Emmas resultat inte bara resultera i en masterexamen utan också publiceras som en artikel i en vetenskaplig tidskrift. Själv hoppas hon på en fortsättning som doktorand, att forska och ta reda på saker man inte redan vet är spännande, tycker hon.

Har utbildningen varit som du förväntade dig?
– Ja, det har den. Samtidigt tror jag inte att jag förväntade mig så mycket, jag gick nog in i det med öppet sinne.

Har du engagerat dig i studentlivet?
– Jag har varit kåraktiv både på sektions- och central kårnivå, varit mottagningsgeneral när vi tar emot nya studenter på hösten, jobbat i kårhuset och suttit som studiesocialt ansvarig. Jag tycker det är viktig att engagera sig, det här är studenternas arbetsplats och det är viktigt att man trivs. Jag tycker också att jag lärt mig mycket genom det som man kan ha nytta av i arbetslivet.

Vad skulle du ge för råd till någon som funderar på att läsa biologi och geovetenskap?
– Har du ett grundläggande för naturen och för hur saker fungerar i naturen, då ska du gå här!

Namn
Emma Andersson
Varifrån kommer du?
Gillhov, nio mil söder om Östersund.
Var bor du?
I hyrt hus i byn Anumark utanför Umeå.
Fritidsintressen
Jakt, hästar och hundar och friluftsliv i stort.

Rekommenderad läsning