Som masterstudent får man nära kontakt med forskningen inom det område man läser. Kemistudenten Alexandra Charlson är med på ett hörn i ett stort forskningsprojekt som går ut på att rena avloppsvatten med hjälp av restprodukter från jordbruket.
Alexandra Charlson.
Foto– Det är ett projekt som forskarna Stina Jansson och Jerker Fick håller i där de planerar att rengöra vatten i Afrika med biokol. Min del handlar om att framställa biokol av jordbruksrester, det kan till exempel vara kokosnötsskal och avföring från hästar och andra typer av gödsel, berättar hon.
Alexandra Charlson kommer från Stockholm och tog sin kandidatexamen i miljövetenskap vid högskolan i Halmstad. När hon skulle plugga vidare föll valet på Umeå universitet.
– Jag kollade runt på olika kemiutbildningar i Sverige och det stod mellan Stockholm och Umeå. Umeå blev ett mer klockrent val för mig, jag behövde läsa lite extra kurser för att få behörighet och då var det mycket mer intressant här i Umeå än i Stockholm.
Alexandra ville specialisera sig inom miljökemi och analytisk kemi eftersom hon länge varit intresserad av miljöfrågor.
– Alltid när jag växte upp tyckte jag att det var väldigt viktigt med sophantering. Det var där det började och sedan blev jag vegetarian och såg allt mer att det här med miljöpåverkan är så oerhört stort och att jag ville göra något åt det.
Vad är skillnaderna mellan att plugga i Halmstad och Umeå?
– Största skillnaden är att det här är ett universitet och Halmstad är en högskola, så det finns så många oändliga möjligheter här som inte finns i Halmstad. Lärarna är mycket mer involverade, tycker jag. De kan knyta det de föreläser om till sin forskning. I Halmstad är forskningen mycket mer begränsad. Jag tänker på hur mycket experiment vi kan göra här på kemin och all utrustning som finns, det var ingenting jag kunde drömma om i Halmstad, så jag var riktigt glad när jag kom hit.
Hur tycker du det är att bo i Umeå?
– Jag gillar det väldigt mycket. Man kan cykla överallt och det finns mycket aktiviteter för studenter, det är väldigt lätt att bo här.
Har det gått fort att få nya kompisar?
– Hyfsat fort. Jag bor i kollektiv med fyra andra, så man blir väldigt hemmakär, när man kommer hem har man alltid folk att umgås med. Första året jag var här var det inte lika lätt, eftersom jag inte gick i en klass och mest läste tillsammans med utbytesstudenter som var här kort tid, men i min nuvarande masterklass har vi blivit riktigt bra vänner.
Att läsa på masternivå innebär att vara ett steg närmare forskningen. Det märks, men olika mycket på olika kurser, tycker Alexandra Charlson. På en del kurser är det fortfarande "vanlig" kurslitteratur som används, på andra läser studenterna mest vetenskapliga artiklar och får sedan tillämpa det de läst i labbet. Studenterna knyts också till forskningsprojekt när de gör sina examensarbeten. Alexandra har fått en tydlig koppling till sitt främsta intresseområde eftersom projektet går ut på att rena avloppsvatten med hjälp av jordbruksrester som i normala fall blir sopor.
– Jag ska framställa biokol av det som blir över från jordbruket. Man pyrolyserar skal och gödsel till ett kol, karaktäriserar det och tillför avloppsvatten för att se hur mycket som adsorberas och förhoppningsvis sedan kunna sätta ihop vad som funkar för att rena vissa ämnen och inte andra.
Hur är det att vara mitt i ett riktigt forskningsprojekt?
– Det är jättespännande faktiskt. Det är så roligt att det är något som kommer att användas. Det känns som att det jag gör kommer att bidra mycket till det stora projektet.
Vad är de största utmaningarna när du ska försöka lösa dina uppgifter i projektet?
– Just nu är det hur jag ska gå till väga med experimenten på ett bra sätt.
Vad har du för framtidsplaner?
– Jag har bestämt att jag vill doktorera. Jag vill inte jobba på ett labb, jag tror att det skulle vara väldigt enformigt. Jag vill gärna ha utmaningar och att det är nya projekt och spännande saker som pågår.
Hoppas du att forskarstudierna blir i Umeå?
– Ja, det gör jag. Jag skulle se en väldigt bra framtid och bra möjligheter här. Annars är Stockholm mitt andrahandsalternativ. Jag vill inte doktorera utomlands, jag har hört många skräckhistorier om hur det kan vara, särskilt från USA. Jag vill vara där jag känner mig säker och vet att man jobbar tillsammans. Eftersom doktorandtiden ändå är väldigt kämpig tycker jag inte att man ska göra det svårare för sig själv!
Vill du göra ditt doktorandprojekt inom miljöområdet?
– Ja, det är oerhört brett, så vi får se vad som finns tillgängligt när jag ska börja söka plats.
Intervju & foto: Anna-Lena Lindskog
Vid Umeå universitet bedrivs banbrytande forskning och utbildning med djup och bredd.
Visst vet du att både program och fristående kurser kan leda till samma examen.