Valde böckerna framför slalombacken

Anna Cederlund läste på distans helfart, med fysiska träffar i Lycksele och vissa med moment i Umeå. Att hon valde sjuksköterskeprogrammet på distans hade sina skäl.
- Hade jag inte kunnat läsa på distans hade det varit i det närmaste omöjligt att lösa.
Anna hade många år tidigare utbildat sig till undersköterska men halkade in i turistbranschen där hon blev kvar länge. Men inom henne fanns en önskan att jobba inom vården, trots att hon inte alls ville "bli som mamma" som var sjuksköterska. När hon blev uppsagd från turism-jobbet fick hon hjälp från Trygghetsrådet att släppa taget om arbetslivet ett tag. Hon valde då samma bana som mamma.

Det har hon inte ångrat

Det gick bättre än väntat att plugga på distans. "Förvånansvärt bra" säger Anna, som tror att det underlättade att hon var lite äldre och mer motiverad. Hon var disciplinerad med inläsningen, tekniken funkade bra och hon trivdes med kurskamraterna. Dem lärde hon känna vid de fysiska träffarna då alla, från norr till söder, lärde känna varandra och lärarna.

Fysiska träffar viktiga

Gruppdynamiken var viktig för de grupparbeten vi gjorde via nätet. Det hängde på att alla gjorde det de skulle.

Grupparbeten kunde exempelvis vara att göra film – en gång var Anna med i en grupp som gjorde en film om motiverande samtal. Inläsningen skedde på hemmaplan och själva filmen gjorde de vid en av de fysiska träffarna.
- Examinationerna kunde se väldigt olika ut, berättar Anna.

Tro på sin förmåga

En gång fick vi en hemtenta som sträckte sig över tre dagar. Vi följde ett patientfall, från det att patienten kom in till sjukhuset, till olika undersökningar och fram till diagnos. Man fick tänka mycket själv, provet speglade verkligheten på ett bra sätt.

En fördel med att studera på distans var, säger Anna, att hon lärde sig självständigt fatta beslut, lösa problem och hitta korrekt information. Hon lärde sig tro på sin förmåga. Det är en styrka som har betytt mycket i jobbet på sjukstugan.