Basåret mer än behörighet – en bra introduktion till universitetet

– Jag fick lära mig mycket på basåret som jag kanske inte skulle lärt mig på gymnasiet, säger Emilia Harr.

PhotoFredrik Peteri

Emilia är 22 år gammal och kommer från Umeå. Under högstadiet ville hon jobba med människor och läste därför samhällskunskap på gymnasiet. Men ungefär två år in på utbildningen kändes ett yrke inom datavetenskap mer lockande.

– Jag höll på lite med programmering hemma och min storebror talade väldigt gott om Civilingenjörsprogrammet i datavetenskap. Så det började luta allt mer åt det hållet, berättar Emilia.

Under gymnasiet valde hon att läsa in matematikkurser, men att även läsa in fysik och kemi på den korta tiden tyckte gymnasieskolan inte var en bra idé och föreslog att hon i stället skulle läsa ett Tekniskt-naturvetenskapligt basår för att få bredare behörighet till utbildning.

– Många av mina vänner från Umeå ville själva flytta söderut för att plugga vidare, men jag skulle nog aldrig kunna flytta söder om Sundsvall. Jag trivs så bra i Umeå. Det är dessutom en lagom stor stad, och jag är inte mycket för storstäder.

Emilia behövde endast läsa kemi och fysik under basåret eftersom mattekurserna avklarades på gymnasiet. Därför läste hon basåret i halvfart och jobbade samtidigt extra på Coop.

Under basåret var Emilia osäker på vilket civilingenjörsprogram hon skulle välja: teknisk datavetenskap eller interaktion och design? Ett samtal med en doktorand inom datavetenskap ledde henne till svaret.

– Han frågade vad jag tycker är roligt med webbutveckling. Och jag insåg att det var problemlösningen som lockade, vilket gjorde att jag bestämde mig för teknisk datavetenskap.

Följde det med någon du kände från basåret till din nuvarande utbildning?
– Ja, vi var fyra stycken som gick från basåret till Civilingenjörsprogrammet i teknisk datavetenskap. En av dem var faktiskt min fästman. Vi träffades på programmet, men vi båda gick alltså basåret. Jag kände igen honom från basåret men han kände inte igen mig, vilket jag brukar reta honom lite för, skrattar Emilia.

Emilia trivs bra på teknisk datavetenskap. Det bästa med utbildningen är att hon får utbilda sig i något hon tycker är riktigt intressant.

Älskar problemlösning

– Jag hade inte superbra koll på datorer innan, och det är väldigt fränt att få lära sig hur allt funkar, och få en bredare förståelse som man inte hade tidigare. Det är en väldigt stor värld när man pratar om datavetenskap. Jag älskar också problemlösningen som vi sitter med dagligen.

Emilia är med i en förening som kallas “Academic computer club” där ett gäng studenter träffas en gång i veckan för att programmera. Vissa sitter med skolarbeten och andra är med på träffarna bara för att det är roligt.

– Det finns en hemsida, “open kattis”, som har ett arkiv av hundratals programmeringsproblem. Vissa sitter med det, medan andra håller på med projekt, såsom mindre datorspel.

Var du med på mottagningen för nya studenter som äldre studenter ordnade?
– Nej, jag lockas inte riktigt av mottagningen. Jag förstår att det kan vara bra för många att vara med på för att lära känna sina studiekamrater, men för mig fungerade det bra att skaffa vänner utan att vara med på mottagningen.

"Väldigt lärorikt år"

Det finns fler som inte är intresserade av mottagningen, och det är viktigt att komma ihåg att den inte är obligatorisk. Den går bra att skippa. Om mottagningen inte lockar är chansen stor att man träffar likasinnade ändå, men kanske inte under mottagningen, menar Emilia.

Hur känns året på tekniskt vetenskapligt basår nu i efterhand?
– Innan jag började på basåret trodde jag att det skulle bli ett “slöseriår” där jag läste sådant jag lika gärna kunde läst på gymnasiet. Men så är det inte riktigt, och man ska aldrig tänka så. Det var ett väldigt lärorikt år, och det var ett bra sätt att förbereda sig för sin kommande utbildning. Jag fick lära mig mycket på basåret som jag kanske inte skulle lärt mig på gymnasiet.

– Jag kan ibland tänka: vad hade hänt om jag hade valt ett naturvetenskapligt program på gymnasiet? Jag kände att det var bra att göra på det här sättet. Jag fick bland annat kunskap om beteendevetenskap och ledarskap som jag har nytta av nu. Den kunskapen hade jag inte fått på ett naturvetenskapligt program på gymnasiet.

– Basåret var en riktigt bra introduktion till universitetet. Det var som ett mellanår där man fick prova på livet på universitetet och livet som student. Vi hade flera jätteduktiga ansvariga personer som hjälpte oss med små men viktiga saker såsom att påminna oss att anmäla oss till tentor och hjälpte oss med CSN. Så när jag väl började civilingenjörsprogrammet kände jag mig helt förberedd. Alla kanske inte har den känslan.

Läs mer om tekniskt-naturvetenskapligt basår

Läs mer om civilingenjörsprogrammet i teknisk datavetenskap

Intervju: Nicolina Viklund