Ny forskning om vikten av skolkuratorn

Flertalet av barnen gav uttryck för att det varit omöjligt för dem att klara skolan under den svåra livssituationen de befunnit eller befinner sig utan skolkuratorn

Kjellgren har granskat struktur, process och interventioner kring skolkuratorns roll i skolan och vikten av individuella samtal med barn. Resultaten från avhandlingen visar på skolkuratorernas breda kunskap och erfarenhet inom det sociala arbetet, särskilt när det gäller individuella samtal med barn. Skolkuratorerna visar en flexibilitet och uppfinningsrikedom i sitt arbete och använder ett relationellt förhållningssätt för att skapa en känsla av allians, trygghet och tillit med barnen.

En av kärnfrågorna i Kjellgrens forskning är den osäkra rollen och positionen för skolkuratorn inom skolsystemet och elevhälsoteamet.

— Skolkuratorn har en otydlig roll och position i skolan och därmed också i elevhälsoteamet. Utmaningarna består i att det finns många överlappande arbetsuppgifter. Trots detta är det skolkuratorer som i stort sett uteslutande är de som genomför individuella psykosociala samtal i skolan. De här samtalen borde därför ses som en yrkesspecifik uppgift för skolans psykosociala expert, säger Kjellgren.

Barnens perspektiv

En viktig del av Kjellgrens forskning är att lyfta fram barnens egna perspektiv och behov. Samtalen med skolkuratorer fokuserar ofta på barnens livssituation, inklusive hemförhållanden, relationella problem och ångest. Resultaten visar att pojkar och flickor kan ha olika utmaningar, där pojkar oftare uppvisar klassrumsrelaterade svårigheter och beteendeproblem.

Både skolkuratorer och barn säger att skolan är en lämplig plats för samtal, vilket minskar stigmat kring att söka hjälp och ökar tillgängligheten för barn att självmant söka stöd. För barnen kan skolkuratorn vara en viktig och trygg person att vända sig till för att förstå och hantera sina livssituationer.

— Barnens egna problemformuleringar är samstämmiga med de problem som skolkuratorerna identifierat hos barn. Främst artikulerade barnen de framkomna problemen som hemförhållanden och psykisk ohälsa. Flertalet av barnen gav uttryck för att det varit omöjligt för dem att klara skolan under den svåra livssituationen de befunnit eller befinner sig i. De beskrev att skolkuratorn var till stor hjälp att förstå kopplingen mellan problemen och omöjligheten att ta in kunskap, säger Kjellgren.

Många barn ”faller mellan stolarna”

Maria Kjellgren uttrycker en önskan att fortsätta sin forskning efter disputationen. Trots att hon har en trygg position att återvända till, känner hon en passion för att fortsätta undersöka gränsdragningar mellan olika sektorer som påverkar barns psykiska hälsa och välbefinnande.

— Jag har varit tjänstledig från min kommunala tjänst i sex år och vet att jag har mitt ordinarie arbete att gå tillbaka till. Det är tryggt och bra, samtidigt som det känns lite sorgligt om jag inte skulle få fortsätta forska. Jag har flera viktiga artiklar att skriva, bland annat om gränsdragningar mellan barn- och ungdomspsykiatrin, skolan och socialtjänst. Vi vet att många barn ”faller mellan stolarna” samt att den psykiska ohälsan för barn och unga förefaller försämras. Det skulle jag uppskatta att få ägna min arbetstid åt under en period och gärna vid Umeå universitet, avslutar Maria Kjellgren.