För att uppnå godkänt betyg måste du delta vid minst tre seminarier utöver det där din egen uppsatsen läggs fram och det där du själv opponerar. Det finns emellertid mycket av teknik och träning som du kan tillägna dig också på annat sätt.
Ett första problem opponenten möter, är att man får sig en uppsats tilldelad, oavsett ämne och oavsett om man är intresserad av detta eller ej. Ett annat problem kan vara om man känner författaren. Det första problemet brukar gå över när man har läst uppsatsen, man blir oftast intresserad av innehållet. Det andra problemet kan man lättast klara av om man ser oppositionen som just en roll man har att spela. Det är olika aktörer som träder in i sina givna roller – opponenten och respondenten. Nästa gång är rollerna ombytta.
Några steg i förberedelsearbetet
Börja med att läsa igenom uppsatsen snabbt och gör lite anteckningar som stöd för minnet. Fundera under genomläsningen på om det finns något problem, syfte, frågeställningar osv. Därefter börjar det egentliga jobbet. Nu kan du koncentrera dig på innehållet samt formen för uppsatsen.
Vetenskapliga tidskrifter använder sig av s.k. referees, det vill säga bedömare som för redaktionens räkning kritiskt granskar uppsatsen. Dessa bedömare får en handledning av redaktören – en uppsats skall granskas efter en viss mall. Från en vetenskaplig tidskrift kan instruktionen till referees se ut på följande sätt:
- Sammanfatta huvudlinjerna i uppsatsen.
- Bidrar denna uppsats på ett väsentligt sätt till forskningen inom området? Kommentera.
- Ger författaren en kärnfull introduktion till sitt ämne, tydliga uttalanden (hypoteser eller motsvarande) angående huvudlinjerna i uppsatsen? Inkluderas syfte, metoder, resultat och slutsatser? Kommentera.
- Verifieras slutsatserna i uppsatsen på basis av den givna informationen? Kommentera.
- Kommentera
- uppsatsens längd i förhållande till innehåll
- figurmaterial
- referenser
- noter
- sammanfattning
- titel.
- Ge övrig kritik eller kommentarer.
- Ge konstruktiva ändringsförslag.
Ett annat exempel på hur man ska läsa en text med kritiska ögon finns i tidskriften Economic Geography:
Oppositionen bör omfatta några huvudpunkter:
- Referat av uppsatsens innehåll
- Huvudfrågor och huvudkritik
- Formfrågor (disposition; kommer de olika delarna i rätt ordning, m.m.)
- Slutomdöme.
Glöm inte att balansera positiv och negativ kritik under oppositionen – allt är inte bra, allt är inte dåligt! Ju mer konstruktiv kritik du ger, desto bättre är det för författaren och desto intressantare för seminariedeltagarna. Undvik att diskutera språkliga småfel, bättre är att markera dessa och lämna över till författaren efter seminariet.
Formen för seminariet
Själva formen för seminariet ser ut på följande sätt
- Seminarieordföranden gör en inledning i vilken författaren och opponenten presenteras. Kanske sätter ordf. in uppsatsen i ett sammanhang (t.ex. större projekt) samt ger ramarna för seminariet.
- Ordf. lämnar ordet till författaren som får göra några kommentarer (mycket kort!). Ofta brukar denne säga att det är några korrekturfel här och där, men det ser ni själva! Men författaren kan också ge några ord angående det sammanhang (projekt, delstudie osv.) i vilket uppsatsen skall ses.
- Därefter får opponenten ordet. Han/hon börjar med att ge ett kort referat av uppsatsen, ca 5-10 min. Detta referat får inte vara för detaljerat; det måste ta fram de stora dragen och de slutsatser som kommer fram. Detta referat skall ske på ”författarens villkor”. Opponenten skall sålunda inte försöka profilera sig, utan referatet skall hållas objektivt. Referatet fyller två syften. För det första skall det visa att opponenten har förstått innehåll och budskap. För det andra ska det visa för ev. icke pålästa lyssnare vad uppsatsen handlar om.
- Efter detta referat tillfrågar ordf. författaren om denne har något att tillägga eller om denne är nöjd med referatet. Om så är fallet går ordet till opponenten för den egentliga oppositionen. Om författaren ej är nöjd kommenteras detta.
Själva oppositionen
En punkt som är nära nog obligatorisk är att kommentera syftet – hur detta är formulerat och om det är uppfyllt. Ofta är det så att det finns olika syften här och var, ibland blandat med lite avsikter och lite mål osv. Som opponent bör man vara observant på hur vinklingen på syftet är gjord, att beskriva, att analysera, att förklara, att förstå osv. Var misstänksam mot ”att undersöka, att se på, eller titta på”. Ofta tyder sådana formuleringar på att författaren inte vet vad han/hon har gjort.
En annan viktig punkt är att söka efter en problemformulering och kommentera denna. Antingen finns den där, eller än värre – den saknas – eller vanligare – den är oklart formulerad. Författaren har kanske inte gjort klart för sig vad problemet är – än mindre hur det skall formuleras.
Problemformulering
Vad är då en problemformulering? Man kan och bör skilja mellan ett samhällsproblem och ett vetenskapligt problem (ofta kallat undersökningsproblem). Angående samhällsproblemet är detta ett problem som någon aktör har, t.ex. hushållen, företagen, kommunen eller näringsdepartementet. Ett samhällsproblem kan ofta formuleras som att
det är för mycket, för litet av något eller det kostar för mycket, eller också måste en avvägning göras mellan olika intressen – hur skall detta ske? Hur har författaren balanserat olika intressen?
Det vetenskapliga problemet då? Det kan gälla att kontrollera sanningshalten i ett påstående, att finna lämpliga mätinstrument osv. eller att relatera frågan till någon viss teori eller metodik. Ett angreppssätt för opponenten är att se om författaren kan föra diskussionen från samhällsproblem till vetenskapligt problem i den meningen att slutsatserna går ”genom samhällsproblem via vetenskapligt problem – teori – metodik – empiri för att återföras till den ursprungliga frågeställningen – d.v.s. i samhällsproblemet”. Därmed inte sagt att alla uppsatser har ett samhällsproblem eller ens bör ha det, men det underlättar och gör ofta framställningen mer intressant!
I många uppsatser finns hypoteser och/eller antaganden. Hur är de formulerade? Är de besvarade? Finns det frågeställningar i uppsatsen? Det är av intresse att skilja på ”frågeställning” och ”fråga”. Detta kan verka som en lek med ord, men så är inte fallet. Frågeställning är något relativt brett och tangerar ofta problemställning, medan ”fråga” är smalt och preciserat.
Teori
Vilken teori använder sig författaren av? Är den relevant? Motiveras valet av teori? Finns det en teorianknytning till empirin? Här finns ofta ett glapp. Teorin redovisas ofta för sig (pliktskyldigast) och empirin för sig, och sammansmältningen saknas ofta.
Metod
Metodik och val av metod: Det finns olika skolor att definiera metod och metodik. Ofta ser man ”teknik” beskriven under metod eller metodik. Författaren bör dock redogöra för både metoden och det mer praktiska tillvägagångssättet (d.v.s. datainsamling, bearbetning m.m.). Vad är det för typ av källor författaren använder sig av? Primära, sekundära? Hur behandlas dessa, finns värderingar, kunde andra källor utnyttjas; varför, varför inte?
Empiri
Hur redovisas empirin? Ofta sker detta för detaljerat och tjatigt. Siffermaterial staplas ovanpå vartannat. Författaren tar det säkra före det osäkra och redovisar ”allt”. Redovisningen är ett sätt att legitimera att författaren minsann har jobbat. Kunde man kanske rensa och vad är det viktigaste? Hur ser illustrationer ut? Används kartor?
Analys sammanfattning och slutsatser: Här brukar ett par saker inträffa i uppsatser:
- Teorin får inget större genomslag i den sammanfattande analysen. Att analysera är att kombinera detta att dra ut något från data så att de säger något utöver sig själv.
- Att sammanfatta är att komprimera och det kan också vara att hårdra data en smula.
- Slutsatser är något annat än sammanfattning. Det är att dra ut konsekvenser från data – att föra dem utanför sig själva. Genom att ställa frågan: hur skall detta användas, vad blir de praktiska följderna, konsekvenserna, så kan du förstå mer vad som bör stå i slutsatsdelen.
En opponent har här ofta en tacksam uppgift eftersom slutkapitlet i många uppsatser har tillkommit i all hast och för lite möda har lagts ner på detta.
Form
Vad gäller formfrågorna kan man t.ex. kommentera följande: Uppsatsens disposition: Hur är avvägningen mellan de olika kapitlen och deras inbördes placering
- Vem talar i texten? Författaren, andra som citeras? Skiljer författaren på egna värderingar och andras? Hur är citattekniken? Stjäl författaren?
- Är texten läslig? Hur använder författaren språket? Det här med huvudsats och bisats är viktigt och för långa meningar är en styggelse! Har opponenten korrekturläst texten är nog författaren tacksam om han/hon får det rättade exemplaret. Seminariet är oftast tacksamt för att det slipper stavfelen. Några saker behöver dock exemplifieras, så att denna del inte går spårlöst förbi. Slarv i formen, kan också vara slarv i innehållet. Ett omdöme bör ges om språket!
- Ev. frågeformulär skall medfölja och läggas i bilaga. Fundera på vad som kan och bör ligga i bilaga.
Avsluta oppositionen med ett sammanfattande omdöme. ”Detta tycker jag är bra och detta är mina huvudinvändningar…” Här ska balansen mellan positiv och negativ kritik beaktas. Detta är en mycket viktig del av oppositionen eftersom författaren här får en sammanvägd bedömning av uppsatsens starka och svaga sidor och vad åtminstone opponenten anser borde justeras eller förbättras.
Några avslutande kommentarer
Ofta är det så att man i början, när man läser igenom uppsatsen första gången, inte tror att man har något att komma med. Efter att ha tänkt och läst en gång till, brukar emellertid detta inte vara något problem. Stoffet brukar räcka!
Opponenten bör också försöka finna ett allmänt problem/en frågeställning som kan diskuteras i seminariegruppen. Det kan avse alltifrån teori (den i uppsatsen använda eller alternativa teorier), metod, det studerade fenomenet eller samhällsproblemet. Detta behöver inte nödvändigtvis vara en kritik eller ifrågasättande av innehållet i uppsatsen, utan syftar snarare till att få med övriga seminariedeltagare i en diskussion. Seminariet bör kunna pågå under åtminstone 60 minuter. Även i de fall det inte finns mycket att kritisera eller berömma bör opponenten kunna väcka några allmänna frågor som kan diskuteras i hela gruppen.
Avslutningsvis bör betonas att opponentens roll är att granska innehållet och att ge konstruktiv kritik. Att alltför ensidigt betona brister i uppsatsen, s.k. sågning, överensstämmer inte med god seminariekultur vid vår institution och ska således inte förekomma.
Vid seminariet ska både opponenten och respondenten vara så förberedda att de kan föra diskussionen fritt. Att opponenten läser innantill i sitt manus ska således inte förekomma
En bristfälligt utförd opposition kan dessutom innebära att man blir underkänd och får göra en ny opposition vid ett senare tillfälle. Men om du utgår från instruktionerna i denna text och tar rollen som opponent på allvar ska det inte behöva inträffa.