Siyanda Ellazer Maphisa, student vid Masterprogrammet i socialt arbete.
Bild: Privat– För mig handlar utbildningen ytterst om att förena ett starkt samhällsengagemang med akademisk stringens – att låta empati och ansvarstagande vila på en stabil vetenskaplig grund, säger Siyanda Ellazer Maphisa.
Varför sökte du till Umeå universitet?
– Ett avgörande skäl var möjligheten att läsa programmet på distans. Erfarenheterna från pandemin visade mig att digital undervisning kan erbjuda en hög grad av flexibilitet utan att kompromissa med kvaliteten. Att studera hemifrån innebär en betydande tidsbesparing, särskilt genom att restid elimineras. Denna tidsvinst kan jag istället investera i fördjupad läsning och reflektion.
– För mig, som drivs av en stark läslust och intellektuell nyfikenhet, innebär distansstudier en möjlighet att i större utsträckning fördjupa mig i såväl kurslitteratur som kompletterande forskning. Det skapar utrymme för ett mer självständigt och utforskande lärande, vilket jag värdesätter högt.
Vad är det bästa med utbildningen?
– Det mest värdefulla med utbildningen är dess akademiska nivå och teoretiska djup. Programmet är intellektuellt krävande och förutsätter att studenterna kan analysera sociala problem ur flera perspektiv; strukturella, individuella, rättsliga, etiska och internationella. Detta mångperspektiviska angreppssätt utvecklar en förmåga att problematisera och nyansera komplexa samhällsfrågor. Att studera på avancerad nivå innebär dessutom en tydlig forskningsanknytning. Utbildningen tränar oss i att inte enbart konsumera kunskap utan att kritiskt granska, jämföra och själv producera vetenskapliga resonemang. Det handlar om att utveckla analytisk självständighet, metodologisk medvetenhet och teoretisk fördjupning, färdigheter som är centrala både i professionell praktik och i forskning.
Har det någon betydelse för dig att du kan välja mellan magister- och masterexamen?
– Ja, det har stor betydelse. Inför mitt val gjorde jag en noggrann genomgång av vad en ettårig magisterexamen respektive en tvåårig masterexamen innebär, både i svensk och internationell kontext. Även om examina formellt kan ha likvärdig status, innebär den tvååriga masterexamen en mer omfattande och forskningsinriktad fördjupning.
– För mig handlade valet om ambitionsnivå och kunskapsdjup. En tvåårig masterutbildning ger större utrymme för teoretisk fördjupning, metodologisk träning och självständigt forskningsarbete. Det är inte enbart en fråga om tid, utan om kvaliteten och omfattningen av den akademiska utvecklingen. Att välja den längre utbildningen var därför ett naturligt beslut.
Jag vill vara en del av den kunskapsproduktion som formar framtidens sociala arbete.
Hur ser du på att det är övervägande självständigt arbete?
– Jag ser det som en stor fördel. Självständigt arbete innebär att jag ansvarar för hela kunskapsprocessen, från problemformulering och litteraturgenomgång till analys och slutsatser. Till skillnad från grupparbete, där arbetsuppgifter ofta delas upp, ger självständigt arbete en helhetsförståelse av forskningsproblemet. Att arbeta individuellt innebär att jag måste sätta mig in i alla aspekter av en frågeställning, vilket leder till djupare förståelse och större analytisk precision. Det utvecklar också min förmåga till kritiskt tänkande, akademiskt skrivande och metodologisk reflektion. Jag upplever att detta stärker min identitet som forskare och bidrar till en mer integrerad och sammanhållen kunskapsutveckling.
En stor del av utbildningen är valbara kurser – hur har du valt och varför?
– Mitt kursval har varit strategiskt och kopplat till mina långsiktiga mål. Jag valde kursen Barn, unga och familj i socialt arbete eftersom jag vill inrikta min framtida yrkesbana mot arbete med barn och unga i utsatta situationer.
– Jag valde även Migration, integration och etniska relationer i socialt arbete av intresse för frågor som rör kategorisering, inkludering och makt. Begreppet ”kategorisering” väckte särskilt min nyfikenhet, då det synliggör hur administrativa och diskursiva processer kan påverka människors livsvillkor. Detta intresse kom senare att influera mitt arbete i kursen Vetenskapsteori och teorier för socialt arbete. I efterhand är jag mycket nöjd med detta val, eftersom kursen breddade mitt teoretiska perspektiv.
Hur ser dina framtidsplaner ut – vad har du för mål med utbildningen?
– Mitt långsiktiga mål är att påbörja en doktorandutbildning i socialt arbete. Jag ser forskning som ett kraftfullt verktyg för att påverka hur sociala problem förstås och hur socialpolitik utformas och implementeras. Man kan bidra till evidensbaserad praktik, synliggöra strukturella ojämlikheter och utveckla mer hållbara samhällslösningar genom forskning.
– Jag vill vara en del av den kunskapsproduktion som formar framtidens sociala arbete. För mig innebär detta att förena teoretisk analys med samhällsengagemang, säger Siyanda Ellazer Maphisa.
Siyanda Ellazer Maphisa
Ålder: 37 år.
Kommer från: Sydafrika.
Studerar: Masterprogrammet i socialt arbete.
Gör på fritiden: Jag läser mycket, även utanför studierna. Läsning har alltid varit min främsta passion. På helgerna spelar jag ibland Fortnite, och nyligen har jag återupptagit mitt intresse för låtskrivande. Att skriva igen känns som att återknyta till en central del av min identitet.
Umeå universitet med tre ord: Akademiskt, utmanande, utvecklande.
Mig själv med tre ord: Nyfiken, analytisk, målmedveten.
Om tio år vill jag: Ha gjort ett meningsfullt avtryck i samhället, antingen genom akademisk forskning eller genom att ha grundat eller medverkat i en social eller ideell verksamhet som bidrar till hållbar social förändring och stärker människor i utsatta livssituationer.
Siyandas akademiska vägval
"Mitt akademiska vägval har vuxit fram genom en kombination av intellektuell nyfikenhet och existentiell omprövning. Inledningsvis var min ambition att bli författare och arbeta som manusförfattare, vilket ledde till studier i Drama and Performance Studies, Media and Cultural Studies samt Marketing i Sydafrika. Under mitt tredje år läste jag en kurs i community theatre, där min grupp valde att arbeta med temat sexuella övergrepp mot barn. Detta var ett område som var främmande för mig, då jag själv vuxit upp i en skyddad miljö på en kristen internatskola och inte tidigare konfronterats med denna typ av utsatthet.
I samband med vårt forskningsarbete delade en socialarbetare ett fall som gjorde ett djupt intryck på mig. Den berättelsen blev en vändpunkt. Jag började ifrågasätta om mitt dåvarande karriärval verkligen motsvarade min inre övertygelse och mitt samhälleliga ansvar. Jag insåg att jag ville bidra mer direkt till att förbättra villkoren för barn i utsatta situationer, inte enbart genom berättande, utan genom konkret socialt arbete.
Efter att jag flyttat till Sverige valde jag att studera socialpsykologi, vilket gav mig gedigna teoretiska verktyg för att analysera sociala problem ur både strukturella och relationella perspektiv. Genom socialpsykologin fördjupade jag min förståelse för hur individers handlingsutrymme formas i samspel med sociala normer, institutionella ramar och maktstrukturer. Parallellt med programmet läste jag även fristående kurser i socialt arbete, då jag tidigt insåg att jag ville integrera den socialpsykologiska analysen med den praktiknära och professionella kunskap som kännetecknar socialt arbete som disciplin.
Denna kombination av studier innebar att jag successivt kunde bygga en tvärvetenskaplig kunskapsgrund, där förståelsen för gruppdynamik, sociala representationer och identitetsprocesser kompletterades med kunskap om socialrätt, socialpolitik, barnperspektiv och professionell etik. Att därefter söka till Masterprogrammet i socialt arbete var därför ett genomtänkt och strategiskt steg. Jag ville fördjupa mig ytterligare inom ämnet och förvärva den avancerade vetenskapliga och metodologiska kompetens som krävs för att arbeta kvalificerat med barn och unga i utsatta livssituationer.
För mig handlar utbildningen ytterst om att förena ett starkt samhällsengagemang med akademisk stringens – att låta empati och ansvarstagande vila på en stabil vetenskaplig grund."