Årets Idrottsalumn 2024

Alumn Malin Andersson

BildMalin Andersson

Utmärkelsen Årets Idrottsalumn tilldelas en person som studerat vid ett Idrottsrelaterat utbildningsprogram vid Umeå universitet och som i sitt nuvarande jobb gör något gott för svensk idrott. Malin Andersson, tidigare student på Idrottspedagogprogrammet vid Umeå universitet, tilldelas utmärkelsen Årets Idrottsalumn 2024 med följande motivering:

Malin Andersson, du är en inspirerande person som efter din examen från Idrottspedagogprogrammet (1992–1995) gjort betydelsefulla insatser för svensk idrott. Du har en imponerande yrkeskarriär där du verkat i framstående roller inom såväl idrottsrörelsen som i den offentliga sektorn. Ditt arbete inom Svenska Innebandyförbundet, som chef på RF-SISU, din roll som strateg och förändringsledare i Täby kommun och senast som idrottschef i Lidingö Stad vittnar om din förmåga att driva utveckling och förändring. År 2024 återvände du till idrottsrörelsen som utvecklingschef på Svenska Ishockeyförbundet, där din erfarenhet och ditt visionära ledarskap kommer att vara en viktig tillgång för fortsatt utvecklingsarbete av svensk ishockey.

Du har en unik förmåga att kombinera strategiskt tänkande med att skapa engagemang och delaktighet hos dina medarbetare och samarbetspartners. Din analytiska förmåga, breda kompetens och genuina vilja att stärka idrottens betydelse i samhället gör dig till en ovärderlig resurs inom svensk idrott. Utöver din yrkeskarriär har du även varit en engagerad ideell ungdomsledare, vilket understryker din passion och dedikation till idrotten.

Du är en förebild för både nuvarande och framtida idrottsstudenter och en mycket värdig mottagare av Årets Idrottsalumn 2024.

Stort grattis Malin Andersson till utmärkelsen Årets Idrottsalumn vid Umeå universitet 2024! Hur känns det att få detta pris?

–Jag känner mig hedrad, men kanske framför allt rörd och tacksam. Att få en sådan här utmärkelse skapar en tillbakablick på mitt yrkesliv och en reflektion kring allt jag fått uppleva och vara med och bidra till. Om jag räknat rätt har jag arbetat 28 år inom idrottsrörelsen, vilket i sig är lite hissnande – en genuin stolthet skapas. Utmärkelsen kommer vara viktig för mig framåt också.

Du har gjort mycket gott för svensk idrott - Berätta om ditt nuvarande arbete och de idrottsrelaterade arbeten du haft efter utbildningen.  

–För några månader sedan började jag som utvecklingschef på Svenska Ishockeyförbundet. Här har jag förmånen att få agera i en roll som verkligen drar nytta av de erfarenheter jag samlat på mig genom åren. Jag har tidigare arbetat inom både specialdistriktsförbund, Specialidrottsförbund (innebandy), på Riksidrottsförbundet (RF) och SISU Idrottsutbildarna samt de senaste sex åren som strateg och chef för idrottsfrågor i kommunal regi. Gemensamt för alla mina roller är att de haft fokus på utveckling.

–Jag har haft förmånen att arbeta på flera nivåer inom idrottsrörelsen, vilket gett mig en bred förståelse och möjlighet att hela tiden bygga på med nya insikter och arbetssätt. Tiden i kommunal verksamhet har dessutom gett mig ett viktigt samhällsperspektiv på idrottens roll lokalt. Med ytterligare pusselbitar i ryggsäcken ”kommer jag hem igen till ett specialidrottsförbund” och får använda hela min verktygslåda som jag skapat under mina år inom idrottens tjänst.

–Min tjänst idag samlar många av de frågor jag tidigare varit involverad i, från idrottspolitiskt påverkansarbete till att utveckla organisationer som skapar förutsättningar för lokal idrottsutveckling. Mina hjärtefrågor inom idrottsrörelsen har varit att bidra till organisationer som arbetar smart och effektivt. Jag tycker om komplexa frågor och system och går fullständigt i gång på förändringsarbeten. Parallellt med min yrkeskarriär har jag alltid haft ideella uppdrag på alla nivåer i förening, Specialdistriktsförbund och Specialidrottsförbund – även som ledare på golvet, där jag fått möta barn och unga i praktiken. Det har varit otroligt värdefullt och gett mig en stark förankring i idrottens vardag.

Du studerade Idrottpedagogprogrammet under åren 1992–1995. Vad minns du från din studietid vid Umeå universitet?

–Det var faktiskt min studie- och yrkesvägledare på gymnasiet som föreslog det som ett alternativ till min önskan att gå mot idrottslärare. Det var lite av en chansning, då var yrkesmöjligheterna inte i närheten av vad de är idag, men det blev en perfekt matchning. Jag har aldrig ångrat mitt val, snarare har jag blivit allt mer tacksam över den bredd utbildningen gav mig.

–Jag minns särskilt hur jag i den allra första kursen fick upp ögonen för vad ”kritiskt granskande” innebar. Med dåtidens gymnasium i ryggen trodde jag att alla böcker som användes i utbildningen var sanningen, en viktig lärdom jag burit med mig sedan dess. Jag minns också kurserna med PG Fahlström och Staffan Karp. Två fantastiska förebilder som fortfarande har inflytande på mig och mitt sätt att se på idrotten. Och Eva Olofsson, som var min handledare flera gånger, imponerade stort med sin kunskap om idrott och jämställdhet.

–Det som då kunde kännas lite spretigt, med ämnen som statistik och företagsekonomi som många studenter knorrade om, har visat sig vara otroligt värdefullt i mitt yrkesliv. Jag har hittat mina gamla kursanteckningar och när jag läste igenom dem slås jag av hur mycket jag lärde mig – perspektiv som jag använder än i dag.Det som kanske då kändes brett och ibland lite otydligt vad det skulle leda till, är vad jag i dag lyfter upp som utbildningens största styrka.

Hur trivdes du under dina år som student i Umeå och hur upplevde du Umeå som Idrottsstad?

–Jag brukar ofta säga att mina år som student i Umeå var några av de bästa i mitt liv. Självklart värderar jag tiden med mina döttrar allra högst, men som en sammanhållen period i livet har Umeå en särskild varm plats i mitt hjärta. Det är alltid med både glädje och ett stänk av vemod jag återvänder, minnena kommer tillbaka så starkt.

–Efter examen flyttade jag snabbt till Stockholm och fick faktiskt i det närmaste en chock. Det fick mig att förstå vilka otroligt fina förutsättningar som ges till idrotten i Umeå. Under studietiden var jag själv aktiv innebandyspelare, men jag tog också del av mycket annan idrott på hög nivå. IKSU volley var inne i sin storhetstid, både dam- och herrlaget, och det var fullt i hallen långt innan matchstart. Jag minns också fotbollen med Umeå FC och förstås Björklöven i hockeyn. Det fanns en tydlig idrottspuls i staden, och det var något alldeles särskilt att få vara en del av den.

Hur tycker du att utbildningen förberedde dig för ditt arbete i idrottslivet?

–Mycket väl skulle jag säga! Jag vill återigen förstärka att det som kändes brett då är självklart nu. Det är just bredden av olika kurser och inslag som gjort paletten så omfattande. Samtidigt är yrkeslivet, inte minst inom civilsamhället, något som du till stor del är med och formar. Genom att vara nyfiken, driven och öppen för att förändra dina tankar och perspektiv upplever jag att möjligheterna är enorma.

–Om jag skulle önska något mer från utbildningen – eller som jag nu kan se att det borde funnits mer av, så är det praktik i förenings och förbundsvärlden.

Vad är ditt tips till andra som studerar en utbildning inom Idrottsområdet, vad ska de tänka på under sin studietid för att efter utbildningen nå sina yrkesdrömmar?

–Jag skulle säga att det är viktigt att bygga erfarenheter och förstå det ideella perspektiv som styr idrottsrörelsen. Även om mycket inom idrotten och samhället professionaliseras är idrotten fortfarande en folkrörelse – byggd på demokrati, delaktigt och engagemang. Det är viktigt att förstå hur beslut fattas, hur förändring sker och hur man navigerar i en miljö där ideella krafter är grundpelare. Förändringsarbete inom idrottsrörelsen skiljer sig från företag.

–Jag rekommenderar starkt att engagera sig ideellt under studietiden. Det ger inte bara värdefull erfarenhet utan också en djupare förståelse för hur idrotten fungerar i praktiken. Jag råder också till att ta de chanser som ges. Det första jobbet är viktigt att få – och att ta. Förutsättningarna kanske inte är perfekta, eller det kanske inte är exakt som du skulle önska, men det ger dig en viktig plattform. Det är viktigt att få in den berömda foten.

Hur ser dina framtidsplaner ut?

–I ärlighetens namn har jag aldrig drivits av att göra en karriärplanering. Min yrkesbana har präglats av att chanser dykt upp - och jag har tagit dem när det känts rätt. Just nu känner jag mig glad och tacksam över att få arbeta med en idrott som på flera sätt är ny för mig. Ishockeyn har många likheter med alla andra förbund, men den har också en särskild kraft och position i samhället som är enorm. Det ger mig möjlighet att lära mig mycket nytt och att bidra med mina tidigare erfarenheter.

–Så länge jag känner att jag utvecklas och kan göra skillnad är jag nöjd. Det är dessutom en förmån att få arbeta i en miljö där det finns en vilja till utveckling, förbundet verkligen vill ta tillvara på de erfarenheter jag kommer in med. Jag kan se framför mig att jag kommer att arbeta inom svensk ishockey i många år framöver.