Sjuksköterskan Karin Bölenius

Karin Bölenius, universitetslektor vid Institutionen för omvårdnad

Bild: Karin Bölenius

Karin är sjuksköterska, universitetslektor och forskare vid institutionen. Hon beskriver arbetet som lärare som både utmanande, utvecklande och stimulerande – ett arbete som ständigt förändras och därför aldrig blir tråkigt. Karin har en förenad anställning där hon delar sin tid mellan universitetet och Region Västerbotten, där hon arbetar med professionsutveckling av hälso- och sjukvårdspersonal. Kombinationen av klinik, utbildning och forskning ser hon som en styrka som möjliggör ett kontinuerligt kunskapsutbyte mellan teori och praktik.

Karin inledde sin bana som sjuksköterska inom infektionskliniken i Umeå där hon tidigt fick möjlighet att utveckla sin kompetens inom handledningsmetodik och vetenskapliga metoder. Detta ledde vidare till en kombinerad tjänst som sjuksköterska (40%) och huvudhandledare (60%) vid hjärtcentrum några år senare. Som huvudhandledare väcktes ett intresse för undervisning, vilket resulterade i en adjunkttjänst vid sjuksköterskeutbildningen. Därefter har hon genomgått flera högskolepedagogiska utbildningar och disputerat.

Sedan disputationen har Karin fortsatt att utvecklas inom både akademi och profession som forskande sjuksköterska. Hon har haft uppdrag som opponent vid disputationer samt medverkat i granskningsnämnder för såväl forskningsansökningar som avhandlingar. Dessa uppdrag har ytterligare stärkt hennes vetenskapliga kompetens och bidragit till ett brett nationellt nätverk inom omvårdnadsforskning.

Vad är det bästa med att vara lärare?

– Kontakten med studenterna och att få bidra till deras utveckling. Det är fantastiskt att se när någon förstår något nytt och får en verklig aha-upplevelse. Arbetet som lärare är utmanande, intressant och stimulerande – det blir aldrig monotont.

 Universitetet är en inspirerande arbetsplats med en särskild och positiv atmosfär.

Karin har fått återkoppling från studenter att hon är engagerad, tydlig och stöttande, samtidigt som hon ställer höga krav. Hon lägger stor vikt vid att synliggöra olika perspektiv och uppmuntrar studenter att se värdet av att studera och arbeta tillsammans med personer som tänker olika.

– I sjuksköterskeyrket är det avgörande att kunna samarbeta i team och ta tillvara på varandras kompetenser. Jag försöker också vara konkret och visa hur teoretisk kunskap kan omsättas i praktisk vård.

Ett minnesvärt möte

Ett särskilt minne är när en tidigare student tog kontakt efter flera år i yrket. Studenten hade tidigare blivit underkänd under sin verksamhetsförlagda utbildning (VFU), men genom extra stöd och en förlängd VFU-period utvecklat sin kompetens. När de möttes igen arbetade personen som sjuksköterska, hade specialiserat sig och kände sig trygg i sin yrkesroll.

– Det visar att utveckling tar tid och att rätt stöd kan göra stor skillnad.

Forskning och utveckling

Karins forskning omfattar området professionell utveckling, med fokus på säker vård, praktiskt färdighetsutförande, mentorskap, samt arbetsmiljö inom regional och kommunal hälso- och sjukvård och hemtjänst. I pågående projekt studerar hon bland annat mentorskapets betydelse för nyanställda sjuksköterskor och mentorer. Hon är även involverad i forskning kring SIRVA (skulderskada relaterad till vaccinadministration), där syftet är att öka kunskapen om förekomst, förlopp och följsamhet till riktlinjer.

Tips till blivande studenter

– Ta vara på studietiden och bygg en stark kunskapsgrund. Den kunskapen är avgörande i mötet med patienter, där snabba och välgrundade bedömningar ofta behövs.

Att få bidra till människors tillfrisknande och välbefinnande är både meningsfullt och viktigt.

Varför specialisera sig?

– För den som vill fördjupa sig inom ett område är specialistutbildning en naturlig väg. Vården blir allt mer komplex och specialiserad, vilket ökar behovet av specialistutbildade sjuksköterskor. Det öppnar också möjligheter till karriär inom exempelvis ledarskap, pedagogik och forskning, områden som är centrala för att utveckla framtidens hälso- och sjukvård.