Vintern lockade – nu utvecklar Antón matematiska modeller

I den forskargrupp på Icelab där Antón Carcedo Martinez är doktorand används matematiska modelleringsmetoder för att förklara biologiska processer som åldrande och sjukdomsutveckling.

Bild: Anna-Lena Lindskog

Antón hade precis börjat plugga fysik hemma i spanska Galicien när coronapandemin bröt ut. Så fort det lättade och det gick att resa utomlands igen tog han chansen. Han sökte olika stipendier och fick lista de länder han var intresserad av. 

– Jag fick ett Erasmus-stipendium, men också ett annat slags stipendium till St Petersburg i Ryssland. Det här var före kriget med Ukraina, men min mormor sade ”jag litar inte på den där Putin”. Så det blev Umeå, lite av en slump, jag prioriterade Norden för att få vintersporta och lyssnade förstås på mormor, annars skulle hon ringa varenda dag och vara orolig för mig!

Han hade läst två år i Spanien, men valde när han flyttat till Umeå att tillgodoräkna sig alla poäng hemifrån, skriva sitt examensarbete i Umeå och ta en helt svensk kandidatexamen. Sedan blev det raka spåret till masterprogrammet i fysik.

Fick kompisar från olika länder

Vad gjorde att du bestämde dig för att stanna?
– Jag fick ett mycket mer aktivt liv här och träffade många människor från andra ställen i världen. Jag märkte att i Spanien träffade jag bara spanjorer och även om jag har väldigt bra kompisar där, som jag fortfarande är nära och träffar när jag är hemma, blev det något annat i Umeå. Jag kom in bra i korridoren och fick kompisar från bland annat Kina, Nederländerna och Tyskland.

Vi träffas på Icelab som är en tvärvetenskaplig forskningsmiljö, där forskare från olika discipliner möts. Tillsammans använder de matematiska modelleringsmetoder för att förstå alltifrån livets ursprung till klimatförändringar och sjukdomsmekanismer.

Antón är doktorand i professor Ludvig Lizanas forskargrupp. Hade någon för några år sedan föreslagit att han skulle forska i frågor som rör vår arvsmassa, biologiska processer, åldrande och degenerativa sjukdomar, hade han skrattande avfärdat tanken. 

Förenkla och förstå biologiska processer

– Jag är ju fysiker! Men, det vi håller på med är inte typiska ”fysikgrejer” som gravitation eller mekanik, utan biologi. Vi använder matematiska ekvationer och modeller för att försöka förenkla och förklara biologiska processer.

Forskargruppen rör sig inom ett relativt nytt forskningsfält, epigenetik. Ordet kommer från grekiskan, ”epi” betyder ”över” och epigenetik rör det som så att säga ligger ovanpå generna. Det handlar om hur gener uttrycks och påverkar processer i kroppen. Alla gener är inte påslagna överallt och ständigt. Ärftliga sjukdomar beror inte alltid på mutationer i gener, utan kan hänga ihop med om en viss gen är på eller av, vilket styrs av andra mekanismer i kroppen. Det kan också påverkas av miljöfaktorer runt omkring oss.

Det vi håller på med är inte typiska ”fysikgrejer” som gravitation eller mekanik, utan biologi

– Vi skriver ekvationer och kör simuleringar i datorn för att hitta vilka mekanismer som driver dessa biologiska processer. Vi försöker ta bort allt vid sidan av, att förenkla, så att man lättare ska få syn på mönster och samband.

Projektkurser blev en väg in i forskarlivet

Visste du redan när du började plugga att du ville fortsätta med doktorandutbildning?
– Ja, jag har varit intresserad av vetenskap ända sedan jag var barn, har gillat att läsa populärvetenskapliga böcker och ville bli forskare. Det är en del av min personlighet att jag är väldigt nyfiken, och jag drogs till den här miljön för att den kändes roligare än till exempel jobba på någon konsultfirma.

Doktorandprojektet innebär mycket jobb vid datorn, men det visste Antón redan innan. Masterprogrammet i fysik erbjuder stor frihet att välja mellan alla tillgängliga kurser i ämnet. Efter att ha läst några kurser i nano- och materialfysik, upptäckte han att beräkningsfysik passade honom bättre. Nästan hela andra året valde han att läsa olika projektkurser på det området och kom på så sätt in i Ludvig Lizanas forskargrupp, där han också gjorde sitt examensarbete.

Var det svårt att få en doktorandplats?
– Det var ganska många som sökte tjänsten. Jag tror att det hjälpte väldigt mycket att jag varit där som exjobbare, då ser de hur man kan prestera, hur man är som person och vilken slags jobb-etik man har. Är man intresserad av att fortsätta på universitetet, tror jag att det är stor fördel att göra sitt exjobb i en forskargrupp i stället för på ett företag.

Undervisar på teknisk fysik

Som doktorand har han också en del undervisning. Han undervisar på kurser i elektrodynamik, termodynamik, avancerad flödesmekanik, modellering och simulering. Det är genomgående kurser på civilingenjörsprogrammet i teknisk fysik.

Hur är det att undervisa?
– Det är ganska kul, det beror förstås lite på hur motiverade studenterna är, men de flesta på teknisk fysik är väldigt duktiga studenter. Det är väldigt kul att sitta och diskutera med dem och se hur de tänker för att förstå ämnet.

Även om undervisningen är givande, är själva forskningsprojektet det som driver Antón mest. Möten med andra forskare, att tänka tillsammans och pröva idéer som sedan implementeras i kod är inspirerande, men kräver också tålamod.

– Tålamod är inte min bästa gren, men jag vill utveckla det. Ibland kan jag bli väldigt frustrerad när en idé inte funkar, men det är en väldigt cool känsla när en idé funkar och det kommer ut något som antingen är förväntat resultat – eller inte förväntat alls!