Samarbete som drivkraft: Andy Shaw om Designhögskolans kultur och kraft

Nästan två decennier efter att ha tagit examen från Designhögskolans masterprogram i transportdesign återvänder Andy Shaw till Umeå för att handleda studenter. Han delar med sig av de lärdomar som stannat kvar, varför gemenskapen betyder så mycket, och om ett nytt projekt som vill återföra känslan till bilkörning.

Snön faller ännu en gång över Umeå när Andy Shaw kliver in i de studio­miljöer där han formades som designer. "Jag heter Andy Shaw och tog examen från Designhögskolan 2007," inleder han, innan han drar en linje från studietiden till en karriär byggd på vanor som uppstod just här. Nästan tjugo år senare är det inte en specifik workshop eller kurs han minns först. Det är sättet att tänka som rotades under åren på Designhögskolan. "De kontakter jag skapade och hela förhållningssättet till design, hur man vårdar sin designintention och hur man redigerar och styr processen," förklarar han. "Jag lärde mig när man ska trycka på gasen och när man ska släppa."

Kärnkunskapen som består

Shaw talar med en mjuk, eftertänksam tydlighet som kommer från år av arbete mellan koncept och produktion. På frågan om vilken färdighet han fortfarande förlitar sig mest på tvekar han inte. "Att kunna granska och redigera en utmaning," säger han, och utvecklar sedan uttrycket till en designetik: att navigera teknologi, att designa med empati och, kanske viktigast, att skapa emotionell hållbarhet i design.

Emotionell hållbarhet återkommer genom hela samtalet. Det handlar om att skapa produkter som människor vill leva med i många år, inte bara en kortare period. För Shaw börjar det med lyhördhet och fortsätter med disciplinerat bortval, den ibland förbisedda konsten att veta vad man ska låta bli att lägga till.

"Vintrarna för oss samman"

Kultur och plats blir återkommande teman. "Den del av kulturen som stannat kvar hos mig är känslan av gemenskap inom design," säger han. Han beskriver en miljö byggd på respekt för olika bakgrunder och på energin som uppstår när discipliner möts. "Det är verkligen inspirerande när du får arbeta med människor som kommer från helt andra sammanhang än du själv."

en gemensam känsla av samhörighet på skolan

Han ler åt ett minne som många alumner känner igen. "Snön och den långa vintern för alla närmare varandra. Det finns en gemensam känsla av samhörighet på skolan som stannar kvar." Den gemenskapen märks också i de små detaljerna. "Anläggningarna här är fantastiska, och att ha saker som ett kök som studenterna kan använda och där man kan laga mat tillsammans är något jag försökt ta med mig till arbetsplatser jag varit på. Det får människor att känna sig hemma även när de är på jobbet."

Ett uttryck återkommer särskilt: samarbete framför konkurrens. Det är något nuvarande studenter ofta lyfter när de jämför Designhögskolan med andra skolor, och Shaw känner igen det som en tradition som måste vårdas. "Kulturer är alltid ganska sköra. Man måste förtjäna dem och arbeta för dem, man kan inte bara kräva en kultur," säger han. "Att Designhögskolan har lyckats hålla fast vid den här känslan av gemenskap och samarbete i så många år säger mycket om skolan."

Vad han saknar

På frågan om vad han saknar från sin tid på Designhögskolan stannar han upp.
"Möjligheten att bara plocka upp ett projekt och bidra med något utan kommersiella krav," säger han. "Du designar nästan för nöjes skull."

Han saknar också att vara omgiven av människor som delar samma drömmar och ambitioner. "Det är lite av en chock när du kommer ut i arbetslivet och inser att alla inte har samma drivkrafter som du."

Råd till dagens studenter

Hans råd är tydligt: börja med dina värderingar och låt dem vägleda besluten. Bygg sedan ett arbetssätt du verkligen äger. Han uppmuntrar studenter att anpassa sina verktyg och processer, och noterar att arbetsgivare i allt större utsträckning är öppna för olika mjukvaror i olika sammanhang.

Andy Shaw återknyter kontakten med studenter i TD‑studion, där han diskuterar designmetoder och delar med sig av insikter formade av nästan två decennier i branschen.

"Att hitta sitt eget sätt att navigera verktyg är avgörande," säger han. "Klarar du det kommer du att förbli relevant i takt med att teknologier och arbetsplatser förändras. Kombinera den skickligheten med tydliga värderingar som du kan mäta ditt arbete mot och du kommer att stå väldigt starkt."

Femton år med bilar, och ett projekt som heter Friday

Shaw har arbetat femton år inom fordonsdesign, de senaste tio med att utveckla ett företag som samarbetar med olika tillverkare kring designprogram och prototyper. På senare tid har han känt ett behov av att återfinna energin han minns från sina år på Designhögskolan. "Jag bestämde mig för att jag måste hitta något som tänder gnistan igen," säger han.

det känns som en bra tidpunkt att titta på själva essensen av bilkörning

Resultatet är Friday, ett designprojekt grundat i en enkel fråga: vad fick bilar att kännas levande från början? "Fordon brukade ha en känsla och passion som fanns inbyggd i designen genom arkitekturen och tekniken," säger han. I en tid när eldrift gjort prestanda mer likriktad, "känns det som en bra tidpunkt att titta på själva essensen av bilkörning och försöka återföra något av det."

Tillbaka i studion, tillbaka hos studenterna

Men Shaws återkomst till Designhögskolan handlar inte bara om nostalgi. Han är här för att handleda, och tillbringar tid med både första- och andraårsstudenter i Transportation Design. "Jag tittar på examensprojekten för studenterna i årskurs två, utvärderar deras briefar och ser om jag kan hjälpa dem i hur de navigerar sin process," säger han. Med förstaårsstudenterna handlar det mer om grunderna, om att prata igenom delar av deras arbetsflöden där han kan hjälpa dem att lära och utvecklas.

Det är ett ögonblick av cirkeln som sluts, där hans budskap om gemenskap, samarbete och omsorg vävs samman. Rådet han lämnar studenterna med är enkelt men tydligt: Vet vad du står för. Lär dig att redigera. Bygg gemensamma rum, från kök till studios, där människor kan arbeta sida vid sida. Och håll gnistan vid liv, vare sig det gäller ett examensprojekt eller ett projekt som heter Friday.