Rötter, röster och relationer: Design som växer ur marken

Vad händer om många av de svar vi söker för en hållbar framtid redan finns i de praktiker som vuxit fram hos människor som arbetar nära marken? Den frågan ligger till grund för forskningen som bedrivs av Sergio Bravo Josephson, doktorand vid UID. Han studerar hur lokala grupper upprätthåller de sociala och ekologiska system som gör vardagslivet möjligt. Genom sitt arbete bjuder han in designers att möta dessa gemenskaper som jämbördiga partners, att lära av deras kunskap och av deras sätt att ta hand om platsen.

Människor och plats

I sin avhandling undersöker Sergio hur lokala gemenskaper organiserar, bygger och vårdar gemensamma infrastrukturer som stöttar social och miljömässig rättvisa. Dessa praktiker lyfter ofta fram relationerna mellan människor, mark, djur och större ekosystem. Det ger en bredare förståelse för hur design kan svara mot behoven i en levande miljö.

Drivkraften bakom arbetet är både personlig och professionell. Som uppvuxen i Sverige med en migrationsbakgrund har han ofta befunnit sig både innanför och utanför på samma gång. Den positionen väckte hans nyfikenhet och gjorde det lättare att ifrågasätta etablerade tankesätt. Den erfarenheten fortsätter att forma hans intresse för designmetoder som rymmer flera perspektiv.

Design som följer lokala idéer

För Sergio är design ett verktyg för att stärka redan existerande gemenskapspraktiker. I stället för att introducera nya idéer utifrån arbetar han med deltagande metoder som gör lokala idéer synliga, begripliga och möjliga att vidareutveckla.

Ett exempel är ett projekt tillsammans med herdar i Madridregionen, där han var med och samskapade ett modulärt lammningsskjul i parken Casa de Campo. Genom enkla gör-det-själv-metoder och digital fabrikation kunde konstruktionen byggas stegvis av gemenskapens egna medlemmar. Projektet stödde återkomsten av bete i området, ökade den biologiska mångfalden genom naturliga gödslingscykler och minskade behovet av maskinellt underhåll av landskapet.

Sergio Bravo Josephson i Designhögskolans forskningsstudio.

Han beskriver det så här: "Designers tränas ofta i att generera idéer, men i de här sammanhangen finns idéerna redan. Min roll är att delta, att hjälpa till att göra idéerna synliga och byggbara, och att förstå hur design kan inta en annan position."

Nya kunskaper öppnar nya vägar

En viktig drivkraft för Sergio är att röra sig bort från det han ser som begränsningarna i ett marknadscentrerat synsätt. Han menar att när hållbarhet tolkas enbart genom den linsen riskerar design att återskapa just de system som skapar skada. Att arbeta med gemenskaper som har en direkt relation till mark och territorium öppnar i stället upp för andra sätt att förstå världen, från bioregional kunskap till omsorg om biologisk mångfald.

Detta är också personligt. Att växa upp i skärningspunkten mellan olika kulturella och sociala sammanhang gav honom en särskild känslighet för det som ligger under ytan i våra vardagliga normer. Den erfarenheten gör det lättare för honom att uppmärksamma antaganden och att lyssna efter alternativa perspektiv.

Från produkter till processer

En central del av Sergios resonemang är att flytta designens fokus från färdiga produkter till de processer och kunskapssystem som gör det möjligt för gemenskaper att forma sina egna villkor. Hans arbete är förankrat i nuet, inte bara i avlägsna eller spekulativa framtider.

"De här gemenskaperna drömmer inte bara om vad som kommer härnäst, de skapar sitt nu," förklarar han. "Om vi lär oss att delta i den processen tillsammans kan vi bidra till verklig förändring redan idag."

Inom det här arbetssättet blir design en del av ett levande system som inkluderar människor, djur, växter och jordar, och som följer tidsförlopp långt bortom vanliga projektplaner. Det påminner oss om att hållbarhet beror lika mycket på relationer och rytmer i ett ekosystem som på verktyg eller teknologier.

Design för en föränderlig värld

Genom att lära av lokala och platsbundna ekologier lyfter Sergios forskning fram motberättelser som utmanar exploaterande eller paternalistiska sätt att arbeta med design. Målet är att utveckla praktiska strategier som stödjer livsbejakande omställningar, grundade i mer än mänskliga perspektiv och långsiktigt ansvar för platsen. Sådana strategier kan hjälpa både gemenskaper och institutioner att arbeta på sätt som hedrar lokal kunskap och ekologiskt samspel.

Forskningen öppnar också för en bredare reflektion om designens roll. Om vi vill se andra resultat måste vi också vara beredda att omfamna andra förhållningssätt. I den meningen handlar Sergios arbete inte bara om att stötta gemenskaper som redan driver förändring. Det handlar också om att hjälpa designpraktiken att utvecklas så att den på riktigt kan bidra till mer hållbara och rättvisa sätt att leva.