HANNES KOHNKE - Läkarkontinuitet i svensk primärvård – ett jämlikhetsperspektiv

Projektbeskrivning

Läkarkontinuitet innebär att läkare och patient har en långsiktig vårdrelation som innefattar förebyggande vård liksom samordning av insatser från olika vårdgivare. Det finns en samstämmig bild i vetenskaplig litteratur att hög kontinuitet inom primärvården ger nöjdare patienter, färre besök på akutenhet och sjukhusinläggningar samt en lägre total sjukvårdskostnad.

I januari 2010 infördes vårdval inom primärvården med syftet att öka patienternas valfrihet och inflytande, att stimulera konkurrens mellan vårdgivare, samt att förbättra den medicinska kvaliteten. Sedan vårdvalet har begreppet kontinuitet dock blivit allt mer centralt i den svenska allmänmedicinska debatten då man inom professionen upplever att kontinuitet mellan läkare och patient har blivit allt svårare att uppnå.

Syftet är att fastställa om läkarkontinuitet inom svensk primärvård har betydelse för patienters besöksmönster till sjukvården, samt om vårdvalet haft någon betydelse för läkarkontinuiteten inom primärvården. Projektet ämnar även att kartlägga läkarkontinuiteten i primärvården ur ett jämställdhetsperspektiv, dvs. om det finns demografiska orsaker eller geografiska områden där bristande läkarkontinuitet kan vara en delorsak till ojämlik vård.

Uppgifter avseende patienters besöksmönster till läkare inom primär- och specialistsjukvården inhämtas från patientdataregister i Skåne och Blekinge från perioden 3 år innan till 7 år efter vårdvalet, och kopplas till sjuklighetsmått samt individuppgifter från SCB som beskriver socioekonomiska faktorer och geografiska data. Med hjälp av statistiska metoder kommer samvariation mellan läkarkontinuitet och olika individ- och gruppfaktorer samt organisatoriska variabler analyseras.

Effekter på kontinuiteten i förbindelse med vårdvalet är ofullständigt belyst. Detta projekt vill svara på om läkarkontinuitet inom primärvården har betydelse för patienters besöksmönster, om vårdvalet påverkat läkarkontinuiteten, samt om bristande läkarkontinuitet inom specifika geografiska områden eller socioekonomiska grupper kan vara en delorsak till ojämlik vård. För att kunna vidareutveckla primärvården måste kontinuitetsaspekten inom denna belysas. Resultatet av denna forskning kan komma att ha betydelse för framtida resursfördelning och prioriteringar från vårdgivarnas sida och på så sätt bidra till en mer jämlik och ändamålsenlig primärvård.