Hoppa direkt till innehållet
printicon
Huvudmenyn dold.
Publicerad: 20 maj, 2021

Ger stöd för att skapa den bästa utbildningen

PORTRÄTT Samhällsvetenskapliga fakultetens vicedekan Ann-Louise Silfver jobbar för att underlätta för fakultetens undervisande personal.

Text: Elin Andersson

Ann-Louise Silfver är vicedekan vid samhällsvetenskaplig fakultet, med speciellt ansvar för utbildning på grund- och avancerad nivå. Hon är universitetslektor i pedagogik och blev 2019 utnämnd till excellent lärare. Hon är nu inne på sitt fjärde år som vicedekan.

– Uppdraget som vicedekan utformas av dekanen tillsammans med mig och resten av ledningsgruppen. Förutom mitt ansvar för utbildningsfrågor på grund- och avancerad nivå är jag även ordförande i anställningskommittén för lektorer. Jag är också ordförande i utbildningskommittén, det beredande organet till fakultetsnämnden i utbildningsfrågor, och samfaks representant i det strategiska rådet för lika villkor.

Jag är ingen expert, jag ger inte utbildningarna råd i hur de ska arbeta. I stället försöker jag lyssna och vaska fram vilka frågor som är aktuella.

Vicedekanuppdraget är 70 % av heltid och under övriga 30 % arbetar Ann-Louise Silfver med forskning och undervisning.

– Jag har sen länge kursansvar för personalvetarprogrammets examensarbeteskurs i pedagogik, en uppgift som jag är glad att jag kan ha kvar. Jag är också områdesledare för ett av sex forskningsområden vid Pedagogiska institutionen: ”Genus och pedagogiska processer i samhället”, och är del av forskargruppen ”Kritiska studier av normer i samhället”. Att vara vicedekan är ett spännande uppdrag, det är väldigt roligt att få träffa så många människor, men det är en utmaning att kombinera uppdraget med att vara lärare och forskare. Det är inte helt lätt att synka mina olika kalendrar.

Språkrör, inte expert

Som vicedekan är en av Ann-Louise Silfvers viktigaste uppgifter att fånga upp behov och önskemål i kärnverksamheten och sedan föra dem vidare.

– Jag har nära kontakter med programsamordnare och studierektorer vid fakulteten och mitt uppdrag är att vara deras språkrör. Jag är ingen expert, jag ger inte utbildningarna råd i hur de ska arbeta. I stället försöker jag lyssna och vaska fram vilka frågor som är aktuella. Ett sådant exempel är att vi nyligen såg ett behov på flera håll av kompetensutveckling i att jobba med hållbarhet i utbildning. Vi tyckte inte att det var en fråga som en enskild institution ska driva, i stället tog vi bollen på fakultetsnivå och arrangerade kompetensutveckling för fakultetens studierektorer och programsamordnare.

– Jag jobbar tillsammans med Nils Eriksson och Marianne Schedin som är utbildningsledare resp. fakultetssamordnare vid Samhällsvetenskapliga fakultetens kansli. Vår målsättning är att skapa goda förutsättningar för våra institutioner. För att få en ännu bättre bild över utbildningarna och deras förutsättningar har vi nyligen genomfört programdialoger med de program som granskats kollegialt under det senaste året. De har gett mig kunskap som jag till exempel kan ta med mig vid möten med det universitetsövergripande strategiska rådet för utbildning på grund- och avancerad nivå (USR), eller i sammanhang utanför universitetet, till exempel i kontakter med Universitetskanslersämbetet (UKÄ).

Jag ser utbildning som ett verktyg som både kan bibehålla och utmana maktstrukturer och genom utbildning kan vi på sikt skapa ett bättre samhälle för alla. Jag vill att vi ska vara ett lärosäte som både utbildar och bildar studenter till att bli ansvarstagande samhällsmedborgare.

Förändring som tillstånd

Ann-Louise Silfvers intresse för utbildning bottnar i att hon ser dess samhällsförändrande potential.

– Jag ser utbildning som ett verktyg som både kan bibehålla och utmana maktstrukturer och genom utbildning kan vi på sikt skapa ett bättre samhälle för alla. Jag vill att vi ska vara ett lärosäte som både utbildar och bildar studenter till att bli ansvarstagande samhällsmedborgare. Det låter som en stor vision och det är det också, men det är något som motiverar mig i mitt arbete. På en mer praktisk nivå på fakulteten har jag ingen ny vision så till vida att jag vill göra stora förändringar i hur vi jobbar med våra utbildningar. Jag tänker i stället att förändring är ett ständigt pågående tillstånd och att fakultetens uppgift är att vara ett så gott stöd och ge så bra service till våra institutioner och enheter att det skapar goda förutsättningar för att bedriva den bästa utbildningen.

I och med pandemin kommer vi att få en ökad resurstilldelning från staten, det betyder att vi förväntas kunna ta emot fler studenter och jag tror att vi kommer att behöva både online- och campusutbildningar för att klara det.

Campusuniversitet med fler digitala inslag

Coronapandemin har påverkat alla utbildningar och både lärare och studenter har tvingats till en extrem omställning.

– Om man ser på den kompetensutveckling som har skett under pandemin så är den otrolig, förändringar som planererades ta år gjordes på ett par månader. Jag tror inte att vi kan backa till det som var innan, jag tror att vi kommer att använda tekniken mer även i våra campusutbildningar. Jag tycker dock att vi ska och bör sträva efter att vara ett campusuniversitet med ett brett och spännande utbud av utbildningar, som också till viss del kan ges digitalt. I och med pandemin kommer vi att få en ökad resurstilldelning från staten, det betyder att vi förväntas kunna ta emot fler studenter och jag tror att vi kommer att behöva både online- och campusutbildningar för att klara det. Men jag tror verkligen att campusundervisning har fördelar som man inte kan få till lika lätt online. Vi lär oss så mycket av att finnas i samma sammanhang som kollegor och studenter. Jag vill att universitetet även i fortsättningen ska vara en fysisk plats där studenter under trygga former ska kunna misslyckas och utvecklas och testa sina professionella förmågor tillsammans med andra, säger Ann-Louise Silfver.