”Jag har alltid velat sätta vårt nordliga rum i centrum”

På frågan om vad han ser som sitt forskarbidrag, vilka kunskapsluckor han har varit med om att fylla, nämner Lars-Erik Edlund inledningsvis, att han genom sina och sina medforskares insatser, kunnat beskriva de nordliga regionernas historiska ställning över tid på ett nytt sätt – hur de nordliga områdena därigenom har fått en historia och kunnat sättas in i sammanhang som tidigare varit okända.

– Den historia vi har inom de nordliga områdena är dessutom mycket mer komplicerad än man tidigare vetat, inte minst genom de språkliga och kulturella möten som funnits här sedan forntiden, säger Lars-Erik Edlund.

För egen del har jag mest arbetat med detta genom studier av ortnamn och ord, där namnen och orden ju avslöjar en spännande historia av språkmöten och språkkontakter i flera lager av lån och återlån.

– Pusselbit till pusselbit har genom undersökningarna fogats till varandra, och utmanande mönster har avtecknats. För egen del har jag mest arbetat med detta genom studier av ortnamn och ord, där namnen och orden ju avslöjar en spännande historia av språkmöten och språkkontakter i flera lager av lån och återlån, detta djupt ner i historiens mylla.  

Han berättar vidare hur han sedan slutet av 1970-talet inom olika projekt och i olika konstellationer arbetat med alla möjliga typer av problem rörande de nordliga regionerna av Sverige och övriga Skandinavien, det man kommit att kalla ”Nordliga rummet” – eller ”Nordliga studier” (”Northern Studies”).

– Detta forskningsarbete har för min del oftast skett i nära samverkan med andra ämnen, inte minst historievetenskapliga. Genom en rad projekt har våra nordliga områden utforskats, såsom inom det stora tvärvetenskapliga projektet ”Kulturgräns norr: Förändringsprocesser i tid och rum” (1996–2006), men också inom projekt både före och efter detta. 

Intresset för de nordliga regionerna har han haft sedan barndomen.

– I grunden handlar det om en nyfikenhet att veta på vilka historiska grundvalar som de nordliga områdena – och då inte minst de lokala hembygderna – vilar, vilka kontaktmönster som existerat över tid och – i mitt fall, helt naturligt – hur de olika kontakterna konkret speglas i ortnamn och dialekter.

Det är enkelt att konstatera hur passionerat Lars-Erik Edlund närmat sig sina forskningsområden. Och hur passionerat han genom åren verkat för att nå ut med sina forskarrön, som den strävsamme och uppskattade folkbildaren han är.

Något som även uppskattats i akademiska kretsar. Han är ledamot av Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien, Kungl. Gustav Adolfs akademien och Kungl. Skytteanska samfundet – där han är respektive har varit preses (ordförande) i de två sistnämnda – dessutom arbetande ledamot i Svensk-Österbottniska Samfundet samt ledamot av Det Kongelige Norske Videnskabers Selskab – Norges äldsta akademi – och Agder Vitenskapsakademi – Norges yngsta vetenskapliga sammanslutning.

Lars-Erik Edlund har genom åren även erhållit priser från flera vetenskapliga sammanslutningar, bland annat Svenska Akademien, Vitterhetsakademien, Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur, vidare Uppsala universitets Umefond samt Umeå universitet.

Vidare har han uppmärksammats med Hazeliusmedaljen från Nordiska museet, Olof Högberg-plaketten från Norrlandsförbundet och en medalj i samband med Linnéjubileet 2007. Dessutom har han tilldelats guldmedaljer av Kungl. Skytteanska Samfundet och Umeå universitet, samt kungens guldmedalj i 8:e storleken i Serafimerordens band och nu senast ett s.k. jubileumsminnestecken, utdelat i anslutning till firandet av kungens 50 år på tronen 2023.

Mitt passionerade intresse har alltid varit att utifrån skenbart små, ibland förbisedda detaljer söka se större mönster och sammanhang

– Mitt passionerade intresse har alltid varit att utifrån skenbart små, ibland förbisedda detaljer söka se större mönster och sammanhang. Namn och ord från lokala sammanhang visar nämligen samband över vidsträckta geografier, och tidsdjupen är ofta oväntat djupa. Hisnande ibland!

– Att tolka ett gammalt ortnamn eller ett fornärvt ord är som att höra en viskning från en fjärran tid. När man kommer på det sätter det forntidens människor och samhälle nära. 

Umeå universitet är Lars-Erik Edlunds ”Alma Mater.” Och han berättar hur det i början fanns en påtaglig nybyggaranda; när man tog itu med ett forskningsproblem var det många gånger för första gången någon sökte svaren på forskningsproblemet i fråga.

– De professorer som fanns i ”Gründergenerationen” var besjälade av att bygga upp miljöer för att möta dessa utmaningar. Stora tvärvetenskapliga projekt gav praktiska möjligheter att engagera forskare från olika generationer i forskning, inte minst mängder av doktorander.

– Det är ett sant privilegium att ha fått vara med och arbeta i de sammanhangen genom åren. Nu finns av naturliga skäl inte samma starka nybyggaranda kvar, men närheten mellan ämnen är ändå aldrig långt borta. 

Här inflikar han dessutom att han alltid värdesatt att Umeå universitet varit så mån om att bevara akademiska traditioner vid sina högtider, men samtidigt alltid lyckats med att hålla högtiderna lättsamma. ”Så som det skall vara vid en ’Akademi i storskogen’”.

– Jag kan bara uttrycka min tacksamhet över att ha fått vara en del av Umeå universitet under lite mer än femtio år, de första åren som student. Det har varit ett privilegium för mig att läsa och arbeta här. Det är inte alla som har ett arbete där man går till jobbet i princip årets alla dagar, och dessutom gör det med glädje.